TJENARE FOLKET
Några jular när Tommy var liten.
Julafton 1959. Det jag minns var att det knackade i taket hemma på Slättvägen 17. Vem kan det vara? Farsan öppnade luckan i taket till vinden och fällde ner stegen, och ner från vinden kommer han, JULTOMTEN. Några dagar senare skulle man ju upp på vinden och leta efter honom. Nä ingen tomte där. Han kanske kom genom skorstenen eller nåt … Året efter så hade man fått en lillebror. Morsan sa till mej att gå in i sängkammaren och hämta en blöja. Jag går in i kammaren och DÄR LIGGER HAN, JULTOMTEN. Jag går tillbaka till rummet och morsan frågar :- Hittade du ingen blöja. Jag sätter mej alldeles still och knäpptyst och skakar lite på huvudet. Dessa två tidiga jular i mitt liv blev minnen för livet.
Julafton 1968. Någon satt vid köksfönstret och höll utkik. En bil skulle dyka upp när som helst. Och då… Biljus som lyste upp skogen och vägen. :- In med ungarna i kammaren. Någon minut gick. Förväntan var stor. Då knackade det på dörren. Nu kommer tomten… Nej det var bara Yngve, bror till min mormor, som fick upp pulsen på barnen. Ytterligare några minuter gick, då någon öppnar dörren till kammaren och säger nästan lite skrämmande :- Jag tror det kommer någon från ”laggårn”. Det blir tätt i dörren av barn och vuxna. En tomte med en lykta kommer ut från laggårdsdörren och går upp mot huset i Sundstad, där min morfar och mormor bodde. 12-årige Tommy hade väl slutat tro på tomten i, 6-7 årsåldern men nu blev jag faktiskt osäker. Ingen tomtemask utan ”riktigt skägg” och inte den blekaste om vem som hade klätt ut sej, eller det kanske var den riktiga tomten…
Tomten körde själv bil ifrån Deje det året, renarna ville tydligen inte vara med.
En julafton i mitten av 60-talet hos min farmor satt alla i vardagsrummet. Kalle Anka hade gjort sitt för detta år. En knackning på fönsterrutan. Jodå där är han, Tomten. Med sej hade han en liten tomtenisse. Jag tyckte den lille tomtenissen var misstänkt likt min lillebror, men han slog envist fast att han minsann inte var tomtenissen utan han hade varit vid ”Solköp” en liten affär som då fanns på Bruksgatan, under tiden som tomtarna var hos min farmor i Bengtsbol. Jo men, även dom små försökte lura dom lite äldre, detta med att köpa tidningen eller något i den stilen…
En annan jul att minnas var åxå hos min farmor, fast detta var nångång i början på 70-talet. Tomten knackade på och delade ut klapparna. ”Vi äldre” hade listat ut vem det var med hjälp av uteslutningsmetoden. Men det blev uppenbart för alla vem det var när farsan säger till tomten utan att tänka sej för :- Sätt dej där da Eskil, så jag får ta en bild. Alla skrattade utom dom mindre barnen som funderade. Va, var det han som var utklädd??? Vi trodde ju det var tomten. (Eskil, min farbror).
Man önskar att alla ska ha haft sina barndomsjular lite åt det magiska, spännande och mysiga hållet, men jag läste om en flicka som berättade för dagispersonalen att hon slutade tro på tomten när hon var fyra år : – Varför det, sa dagisfröken. ”Jo för att tomten slog mamma på julafton när jag skulle få paket och då förstod jag att det måste vara pappa som är utklädd, för pappa brukar slå mamma”. Sånt gör riktigt ont i mej.
Tindra med ögonen ungjävel, nu är det jul.
Julen firas ju i den kristna tron till minnet av Jesu födelse. Men som inbiten ateist (med all respekt för mina kristna vänner) så tänker jag inte så mycket på detta. Det skulle väl vara att jag lyssnar in julafton med, Jussis version av ”O Helga natt”, ett tänt ljus och en grogg. (31:e gången ). Men när det skall ställas in julspel i kyrkor för att andra religioner pockar på uppmärksamheten och att inte t.ex. få sjunga ”Nu tändas tusen juleljus”, för att ”född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud”. Då är jag faktiskt beredd att försvara det kristna budskapet med våra julspel och jultraditioner.
Julen är överstökad men jag hoppas ni har haft en fridfull sådan.
Tommy Svensson den 28 dec 2010.