TJENARE FOLKET
Vad man har gemensamt med kändisar.
Det började 1965-66 någon gång när jag var nere på gamla Ängevi (idrottsplatsen i Forshaga) då jag, på allmänhetens åkning åkte skridskor på samma is som bland andra storheterna, Sven Tumba, Uffe Sterner, Rolle Stoltz och Nisse Nilsson, hade spelat ishockey på. Det var stort. Nisse Nilsson, min störste idrottsidol alla kategorier. Han kombinerade sportslighet, elegans och glimten i ögat, på ett sätt som jag tycker och tror att så är grundtanken med all idrott. Och att man har sett honom ”live in action” också, det är man tacksam för. Och tänk när Nisse kom fram till mej på Ängevi under en skolidrottstävling någon gång i slutet på 60-talet. Han prata med mej och han kände mej och visste vilka mina föräldrar var. Det var riktig stort, jag växte flera meter. Det han och jag också har gemensamt är att Nisses morfars far hette Erik Andersson, min morfars morfar hette Erik Andersson och det är samme Erik Andersson vi pratar om. Det ni. Att sen min granne vars morbror är ovan nämnde Nisse Nilsson, ja ja ja…komma här och komma va.
Apropå Ängevi så har jag och Stefan Holm hoppat höjd där. För att skryta lite så hoppade jag 1,45, år 1971, alltså högre än Stefan hade hoppat då, men det beror nog på att Stefan är född 5 år senare, samma dag för övrigt som vi hade muckarfesten på studentkåren i Karlstad, för snart 33 kilo och lika många år sen. Men senare tog ju Stefan igen det hela med råge och lite till.
Vad Stefan har gemensamt med Adolf Hitler är väl bara att efternamnen på dom båda börjar på ”H”. Men det jag har gemensamt med gamle Adolf är att vi har stått på samma tribun på Zeppelinwiese i Nürnberg. Han stod där under partidagarna 1934 och eldade massorna. När jag var där 58 år senare, var det två byggjobbare och satte upp en barack på gräsplanen framför, plus en kärring med en pudel som gick förbi nedanför mej. Jag tror inte att jag hade kunnat övertyga dom så där väldigt bra, att vi skulle ta och erövra herraväldet på jorden.
Apropå statschefer har jag och, till 100 % säkerhet, konung Carl XVI Gustaf lättat på trycket och så att säga belastat avloppet på det Kungliga slottet i Stockholm. Det är en merit så god som någon.
Mera statschefer, Olof Palme följde jag efter i en halvmil på cirka 25 meters avstånd. Det som var gemensamt var att han och jag och runt 700 andra gick i det första ”tåget” av ett tiotal efterföljande, från Frånö till Lunde på 50 årsminnet av ”Ådalen 31” som hölls i maj 1981.
När man talar om Olof Palme kommer man osökt in på Christer Pettersson. Det som han och jag har gemensamt är att vi har varit i korsningen Sveavägen –Tunnelgatan. Han var där tillsammans med polare Fylking och polare Aschberg och sa -: Nej, jag har inte skjutit Palme men jag har tjänat jävligt mycket pengar på det. Jag var där första gången (efter mordet) med polare Johansson och polare Rosenberg, jag hade heller inte skjutit Palme, men jag har inte tjänat ett öre på det.
Några kvarter från Sveavägen –Tunnelgatan går Hamngatan. Där den korsar Norrlandsgatan i det nordöstra hörnet av Kungsträdgården, rundar jag hörnet någon gång i början på 80-talet och kommer i direkt kollisionskurs, så att säga, med Carl-Gustaf Lindstedt. Jag höjer båda ögonbrynen, fan det är ju Carl-Gustaf, han ler och nickar diskret, ”jodå det är jag”. Gemensamt för detta möte är att när vi ska passera varann tar vi båda ett steg åt sidan ut mot gatan, därefter ett steg tillbaka. Vi börjar skratta. Då tar han ett steg ytterligare åt sidan, gör en gest med den högra armen, ”varsågod passera” och jag tackar för artigheten.
Fortfarande Stockholm. Denna gång, övergångstället på Vasagatan utanför Centralstationen. Mitt på övergångstället möter jag Thomas Wassberg, honom har man ju sett förut och så tycker man att, honom är jag ju väldigt bekant med, så jag säger-: Hej hej, till honom. Han svarar med ett-: Hej. Gemensamt för oss båda är att vi stannar efter några meter, vänder oss om och tittar på varandra. Jag konstaterar att: Det var ju Thomas Wassberg, medan han konstaterar nog: Vem fan var det där.
Det slog mej senare, Thomas har ju sina rötter i värmländska Lennartsfors och när han hörde mitt värmländska ”häj häj”, kanske det fick honom att fundera på någon gammal polare. Annars tycker man att han borde vara van vid att folk hälsar på honom i tid och otid.
Olle Adolphson, Ewert Ljusberg, Ola Magnell, Totta Näslund, Wille Crafoord, Stefan Holm, Gunde Johansson, Nisse Nilsson, Thorstein Bergman, Plura Jonsson och många till har det gemensamt att dom har skakat hand med mej. Samma hand som man har torkat sej i ändalykten med, dock med hjälp av lite papper. Jag tror nog att dom har gjort detsamma (på sej alltså). Jo men, det är mycket man har gemensamt med kändisar och andra också för den delen.
Apropå idrottsidoler vill jag ge Ingemar Stenmark en eloge. Sverige stannade när han åkte. Det är stort. Annars tycker jag nog idrotten inte är så rolig längre med all pengahysteri, doping och hetsen hos många ledare och föräldrar som börjar redan när barnen är 7-8 år. Själen har naggats rejält i kanten.
Tommy Svensson den 13 januari 2009