Klart man känner igen låten.

TJENARE FOLKET

Klart man känner igen låten.

En tidsmaskin zoomar in Waterloo som det såg ut i förra århundradet, inte det gamla slagfältet i Belgien utan ”pubben i Fôrshaga”. Inne på puben sitter ett glatt gäng och skummar några öl och sjunger med i allsången. Direkt till höger, vid runda bordet, sitter dragspelvirtuosen, Rune Karlsson, även kallad Rune brorsan eller Rune i Nolänga (Nordängen). På sin tid var han världsberömd i hele Fôrshaga. Bredvid honom sitter Jan Karlsson, ”Janne Kônstnärn”, och lirar gitarr. Dom spelar helt improviserat och river av den ena rökaren efter den andra. Ibland spelar Janne själv och ibland har Rune ett solonummer, det hela är i alla fall mycket trevligt.

Rune hade ett paradnummer, det var ”Konvaljens avsked”. Han säger till Janne -: Den här tar vi brorsan, och börjar lite lätt. Janne tycker sig uppfatta ”Drömmen om Elin” och börjar med den i stället. Både Rune och Janne är ju ”ett par öl gamla” så dom uppfattar inte direkt att det låter ganska illa utan dom spelar och radirajar en 6-7 sekunder innan dom kommer på att det är helt bort i stôll. Då sitter en herre bland åhörarna, herr Hägglund på Norsjö, och tycker att-: Jaa, den är fin den där, Fritiof och Carmencita. Skrattet från oss andra i publiken, så att säga, fullständigt exploderar, och Hägglund ser ut som ett frågetecken.

Rune hade ett uttryck som han gärna använde sej av, det var ”brorsan”, ”tjenare brorsan, det vet du brorsan, hur är läget brorsan”. Rune och en viss Christer Karlsson, på 70 talet var han också världsberömd i hele Fôrshaga, dom två åkte till Stockholm en gång. Rune gick in på en pub på Söder för att klämma några pilsner medan Christer skulle uträtta några ärenden. Christer kommer tillbaka till puben efter några timmar för att hämta Rune, men ingen Rune fanns kvar. Han frågar kyparen efter någon från Värmland som heter Rune-: Ja sa kyparen det satt en här som poliserna hämtade för han hade somnat. Troligen är han på Maria polisstation här på Söder.

Christer beger sej dit och frågar efter en Rune Karlsson-: Jodå det finns en, men vem är du? frågade polisen.-: Jag heter Christer Karlsson, -: Är ni släkt? frågade polisen -:Nä sa Christer, men vi ska hem till Värmland så jag vill gärna ha med honom för vi ska åka nu. Ja det må väl va hänt sa polisen. Det första Rune säger när han vaknar upp och får se Christer är-: Tjenare brorsan.-: Men ni var ju inte släkt, sa polisen.-: Nä men han säger brorsan till alla, sa Christer. -:Jaa, sa polisen, när jag tänker efter så sa han det till mej också.

Rune hade två uttryck för att stämma av läget. Var det lugnt sa han-: ”Lugnt och stilla flyter Don” och var det hålligång så sa han -: ” Bom i gardinerna”. Och just denna sommarkväll på Waterloo 1978, när det var tre låtar i en så att säga, tror jag nog Rune hade sagt-: Nu är det bom i gardinerna brorsan.

Jag misstänker att både Rune och Janne fortsätter att dra några låtar men numera på ett högre plan så att säga och det är bland annat tack vare Janne som jag började spela gitarr. Rune och Janne var heller inte släkt.

Fotnot: Waterloo heter idag Bamboo

Tommy Svensson 19 februari 2009.