Give Peace a Chance.

TJENARE
FOLKET

Give
Peace A Chance.

Ett
hotell, ett rum, en säng, det är den 25 mars 1969. Den 20 mars gifte dom sej.
Det var faktiskt presidentsviten på Amsterdam Hilton Hotel som var reserverad
för deras smekmånad. Första upplagan av ”Bed-in for peace”. “Kom till John
och Yokos smekmånad. En säng, Amsterdam Hilton Hotel. Reportrarna dök upp,
deras tankar var fulla av vad de trodde skulle hända. Där ligger vi visserligen
i en säng, men påklädda, med blommor och fred och kärlek runt omkring oss”,
enligt Lennon själv.

”Drove
from Paris to the Amsterdam Hilton
Talking in our beds for a week
The newspapers said, say what you doing in bed?
I said, were only trying to get us some peace”.

Ur
”The Ballad of John and Yoko”.

Ett
hotell, ett rum, en säng, det är den 1 juni 1969. Andra upplagan av ”Bed-in for
peace”. I en säng, i rum 1742 på Hotel Queen Elizabeth i Montreal sitter en
28-årig man med långt hår, skägg och runda glasögon. Bredvid honom i sängen
finns hans 36-åriga hustru. Båda har vita nattskjortor på sej. Den här gången
hade man riggat upp fyra mikrofoner och en fyrkanalig bandspelare.

John
Lennon sitter i sängen och lirar gitarr, Yoko Ono sitter bredvid. Tom Smothers
hanterar den andra gitarren. En tamburin, ett dussintal som taktfast klappar
händer och i kören finns bland andra, LSD-kungen Timothy Leary och minsann,
Englands svar på Siw Malmkvist, Petula Clark.

Petula
Clark med ett gäng brottarslagers ala 60-talet i bagaget. Downtown, I know a
place, I couldn’t live without your love, My Love och den som jag fick en
aha-upplevelse till, Don’t sleep in the subway. Ja den ja…

Men
tillbaka till rum 1742 den 1 juni 1969. John Lennon drar igång.

”Two,
One, two, three, four. Everybody’s talking about
Bagism, Shagism, Dragism, Madism, Ragism, Tagism
This-ism, that-ism, is-m, is-m, is-m, sen kommer kören,
All we are saying is give peace a chance
All we are saying is give peace a chance”

Sen
tycker han att alla pratar om Ministrar, Biskopar, Bob Dylan, Revolutioner,
Gratulationer, Onani, Förenta Nationerna, Syndare, Tommy Cooper, Integrationer,
Meditationer, Hare Krishna med mera, men John kommer alltid tillbaka till ”All
we are saying is give peace a chance”.

Förresten,
onani, är det de man menar med ensamkommande… Skärpning nu Svensson, nu var det
Give Peace a Chance vi talade om.

Den
4 juli 1969 kom skivsläppet i Storbritannien och den 7 juli i USA.

Vietnamkriget
pågick, Hörrö du Nixon, Ge freden en chans, tyckte John. Tet-offensiven. Hårda
strider i Quang Tri provinsen. Massakern i Song My. Slagen vid Dak To och
Hamburger Hill. Hue-massakern, jodå FNL:arna kunde dom också. Ho Chi Minh-
leden… Namn och platser man hörde talas om under slutet på 60-talet. Ofta
rapporterade i Aktuellt av Henry Christensson och Tor Åhman.

Neil
Armstrong och Edwin Aldrin landade ju på månen, två veckor efter skivsläppet i
USA. Båda dessa astronauter hade flugit stridsplan i Koreakriget i början på
50-talet. Båda dessa herrar plus Richard Nixon hade signerat en platta fäst på
månlandarens ben där det stod. ”Här satte människor från planeten Jorden för
första gången sin fot på månen. Juli 1969. VI KOM MED FRED FÖR HELA
MÄNSKLIGHETEN”. Dubbelmoral och hyckel på absolut högsta nivå (!) tycker jag.
Michael Collins hade också signerat plattan men han hycklade inte i alla fall…

Men
tillbaka till John Lennon och hans Give Peace a Chance. Detta var hans första
hit sedan Beatles splittrades. Två år senare skrev han ytterligare två
Anti-krigs låtar, Imagine och Happy Xmas (War Is Over). Ytterligare
några Anti-War hits från 60-talet som jag tycker är riktigt bra är Eve of Destruction i Barry McGuires
tappning, I-Feel-Like-I’m-Fixin’-to-Die
Rag
med Country Joe McDonald, Universal
Soldier
, Glen Campbells version på Buffy Sainte-Maries kanon(oj) låt… och
en av de bästa, alla kategorier är John Fogertys suveräna Fortunate Son.

Tre
svenska låtar, ja svensk text i alla fall, som är ”Anti War” som är från
60-talet och Vietnamkrigets dagar, Balladen
om den blå baskern
med Anita Lindblom, text Lasse Berghagen. Det är något
visst med den låten tycker jag. I natt
jag drömde
, Hep Stars version på Cornelis allsångsrökare, och Neger Joe, Johnny Bodes mästerverk. Ett
bidrag till ”Make Love Not War-rörelsen”. Nja, försök att vara lite seriös nu Tommy…

En
låt som egentligen handlar om det tidiga 80-talets kalla krig är Jan
Hammarlunds Jag vill leva i Europa,
riktigt bra tycker jag. Pete Seegers klassiker Where have all the flowers gone, att allt går igen, historien
upprepar sej, människan har inte lärt sej ett dugg, riktigt bra den med, tycker
jag.

Till
sist en riktigt mäktig låt om krigets vansinne är Aldrig mera Krig med Tältprojektet, låten skriven av Ulf Dageby och
Peter Wahlkvist med Totta Näslunds lika mäktiga röst. En tung låt med Christer
Boustedts osynkade saxofonsolo, ibland riktigt häftigt, ibland så där, ibland
riktigt opassande, det beror på dagsformen.

Give
Peace a Chance.

Flyktingar
ska utvisas till Afghanistan idag. Om det är farligt i landet så bör man ju
hämta hit alla 34 miljoner som finns i landet, till Sverige. Varför gör man
inte det? Humana Stormakten Sverige med socialdemokrater och miljöpartister vid
rodret…

Jag
läste just i Svenska Dagbladet: ”Dödstalen på Medelhavet sjunker, efter att
Italien infört en stramare migrationspolitik”, är det bra eller dåligt?

Jag
läste även på SVT Nyheter om ett typiskt svenskt beteende, att ”Vid
begravningar i Malmö bär ibland besökarna vapen och skottsäkra västar. Samtliga
230 anställda vid kyrkogårdsförvaltningen i Malmö ska nu lära sig hantera
begravningar med beväpnade gäster”. – Det är förskräckligt, kyrkogårdar borde
vara fredade områden, säger Sven-Erik Aspeklev, kyrkogårdschef i Malmö.

Jag
menar att vid varje begravning är det ju regel att det står ett par, tre tanter
med varsin avsågad hagelspruta. Har det inte alltid varit så i Sverige, eller…
Å andra sidan har ju varje kyrka har ju ett så kallat vapenhus, varför inte
damma av det istället för att tjafsa.

Give
Peace a Chance.

Apropå
kärlek och en säng, ett litet knepigt dilemma.

En
naken heterosexuell man ligger i mitten av en säng. Till höger om honom ligger
en naken, ursnygg, villig, heterosexuell kvinna. Till vänster om honom ligger
en naken homosexuell man. Vem vänder han ryggen åt…

Nej,
jag säger som John Lennon. Ge freden en chans. Fast å andra sidan… Sverige
verkar vara ett av få länder som mår bra av krig eller som någon sa ”Det är en
jävla tur att det är krig ute i världen så vi får hit lite kompetent folk som
kan driva Sverige vidare, annars hade ju troligen Sverige gått under”. Så ”Give
Peace a Chance” kanske är väldigt överdrivet.

Tommy
Svensson den 10 oktober 2017.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *