Revolutionsåret 1917

TJENARE
FOLKET

Revolutionsåret
1917.

Etthundra
år sedan. Vi skriver 1917. Året började
som sej bör den 1 januari. Det var en måndag.


den smala idylliska Hospitalsgatan i Västervik springer den femårige Sture
Larsson omkring, lyckligt ovetande om händelsen, fjorton år senare som ändar
hans liv. I Warszawa föds detta år Franceska Mann, lyckligt ovetande om
händelsen, tjugosex år senare som ändar hennes liv.

Slakten
på Västfronten fortsätter. Det meningslösa slaget, sensommaren och hösten 1917
vid Passchendaele i Belgien, där britter och tyskar tillsammans förlorar en halv
miljon soldater i lervällingen. I juli 1917 blev det sista stora slaget för
ryssarna i Första Världskriget, Kerenski-offensiven i västra Ukraina. Den
påbörjades, men detta blev för mycket för det ryska folket och knäckte både
soldaternas stridsvilja och lojaliteten till tsaren Nikolai II.

– Nä
nu jävlar skiter vi i det här och åker hem och gör revolution i stället. Och då
kunde man ju helt enkelt inte slåss med andra länder. Oktoberrevolutionen blev
ett faktum, Lenin tog över styret av Ryssland, Tsaren avrättades och man
började förhandla om en fred med både Tyskland och Österrike-Ungern. Någon
månad senare bildades Tjekan, den hemliga polisen, en föregångare till KGB
eller FSB som dom kallas idag. Jorasatt. Det kanske fanns några som inte
gillade det nya styret och som skulle jagas med blåslampa…

Lenin
som ett halvår tidigare passerade Stockholm på väg till S:t Petersburg. Där
träffade han bland annat den svenske politikern och diktaren Ture Nerman, han
som skrev om att, ”Den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt. Den begrovs
i en massgrav i Flandern med en fattig Parisstudent.”
Kanske denna Parisstudent ligger begravd på krigskyrkogården,
”Tyne Cot Cemetery”, där nästan 12 000 soldater, främst britter, ligger
begravda. Drygt 8 000 av dessa är helt oidentifierade. Kyrkogården ligger
strax söder om den lilla byn Passchendaele i Flandern, byn som i princip blev
jämnad med marken när året var 1917.

1917,
började den 11-årige Olov Johansson i femte klass och hans 9-åriga kusin
Margareta Olsson började i trean. Dom som sedermera blev Pecker-Olle och
Greta-Olle med hela Fôrshagas befolkning. Deras 17-årige kusin Henning jobbade
redan då på Hôlmen, Klarafors legendariska pappersbruk här i Fôrshaga. Henning
var, 1917, ovetande att han, 39 år senare skulle bli Morfar åt skribenten… Jo minsann.

Vi
befinner oss i Vincennes strax utanför Paris. Det är den 15 oktober 1917,
alltså i dagarna ganska exakt 100 år sedan. En 41 årig kvinna blir skjuten av
en exekutionspatrull anklagad för spioneri. Det sägs att hon mötte döden utan
ögonbindel och kastade slängkyssar åt sina avrättare. Holländska dansösen
Margaretha Zelle showade in i det sista. Hennes artistnamn, Mata Hari.

En
annan dansös mötte sitt öde i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau 26 år
senare. Den polsk-judiska Franceska Mann, hon som föddes i Warszawa 1917, hade
börjat klä av sej. Gaskammaren väntade. Två tyska officerare, SS-majoren Josef
Schillinger och sergeant Emmerich stannade i steget. Deras ögon hade fastnat på
henne. Hon visste att enda vägen ut därifrån var genom skorstenarna på
krematorierna.

Hennes
sista show blev när hon förföriskt tog av sej det ena plagget efter det andra. I
bara underkläderna tar hon av sej den ena skon och slår in den höga klacken i
pannan på sergeanten, grep hans pistol och sköt två skott och dödade major Schillinger.
Ett tredje skott träffade Emmerich. Men snart hade dock kommendanten Rudolf
Höss återställt ordningen och alla i avklädningsrummet, inklusive dansösen Franceska
Mann, sköts ner. Rudolf Höss själv mötte sitt öde med ett rep om
halsen den 16 april 1947 alldeles framför krematoriet i Auschwitz-Birkenau.

Lorentz
Kaijser var en apotekare i Karlstad. Han öppnade Apoteket Örnen den 1 juli
1865. Dagen efter brann staden och även Apoteket blev lågornas rov. 1889
finansierade han, i egenskap av styrelseledamot i Forshaga Fabriks Aktiebolag,
Klarafors pappersbruk i Forshaga, Holmen. 1890 var bruket igång där min Morfar
Henning jobbade när almanackan visade 1917, han som var kusin med Pecker-Olle
och Greta-Olle. Ett av Lorentz Kaijsers barnbarn hette Östen.

Sollefteå
och Katrineholm får stadsrättigheter den 1 januari och kan därefter kalla sej
städer. 15 dagar senare börjar det som skall känneteckna året 1917 i Sverige.
Bröd och mjölransonering. Statminister Hammarskjöld blir omdöpt till
”Hungerskjöld. Hungerdemonstrationer utbröt lite här och var i Sverige. Den
första stora demonstrationen utbröt i april i Västervik där den femårige Sture Larsson
och hans föräldrar Alfred och Lina bodde. Kanske var det då som Sture blev
medveten om läget i Sverige och Världen.

Hungerdemonstrationerna
blev ”vardagsmat”(om uttrycket tillåts) detta år. Inspirerade av den ryska
februarirevolutionen. På närmare ett 70-tal orter förekom dom. Seskarö plus
Stockholm den 5 juni. blev väl de mest kända. I röda Ådalen demonstrerades det
friskt, fjorton år innan skotten föll. ”Ingen
besinningslöshet, inga oordnade uppträden, inga våldsamheter! Då ger ni
motståndarna vapen i händerna, då vänder ni bort allmänhetens sympati för eder
rättfärdiga sak. Låt det inte bli någon ny Sandöhistoria. Sådant är överilning
och kan endast skada i stället för att gagna”,
skrev Nya Norrland den 28
april 1917.

Här
i Värmland demonstrerades det också, bland annat Arvika, Hagfors, Munkfors,
Filipstad och även i Karlstad där Östen föddes 31 år tidigare, han som var
barnbarn till Lorentz.

Liberalen
Nils Eden tog i oktober, över stadsministerposten efter Carl Swartz som i sin
tur tog över efter Hjalmar Hammarskjöld i mars detta år. Hjalmar Hammarskjöld var
far till Dag som blev FN:s generalsekreterare 1953. Östen blev efter valet 1917
historisk, som en av de första socialdemokratiska ledamöterna som blev med i en
regering. Gamle Hjalle, Hjalmar Branting var med på ett hörn åxå.

Läget
var kritiskt i Sverige under våren och sommaren 1917.

Han
Ture Nerman ni vet, han med ”Den vackraste visan om kärleken”, bildade 1917
tillsammans med Zeth Höglund ett kommunistiskt parti. Säkert inspirerad av
Lenin. Dom kallade sej för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som efter
olika namnbyten 1921, 1967 och 1990, blev bara Vänsterpartiet. Den 14 december
1917 föds den gamle kommunistledaren C H Hermansson. (naturligtvis var han inte
gammal när han föddes, troligen var han väldigt ung…)

Karl
XII kista öppnades den 18 juli för undersökningar, han var fortfarande död.

Finland
kunde efter den ryska revolutionen utropa sej självständigt den 5 december 1917. Finland hade ju tillhört Ryssland ända från Sven Dufvas dagar 1809.
Även Estland, Lettland och Litauen blev självständiga året därpå. I
november 1939 försökte ju ryssarna ta tillbaka Finland men finnarna ville
bevara sin frihet. En eloge från undertecknad till den finska sisun. Att sen
finnarna från 1941-1944 krigade på nazitysklands sida är en annan historia. Däremot
baltländerna lyckades ryssarna ockupera 1940.

Med
livsmedelsbrist i spåren av Första Världskriget, växan­de klassklyftor, högerns
motstånd mot allmän och lika rösträtt och den svenska arbetarrörelsens framväxt
inspirerade av den ryska februarirevolutionen så tror jag nog att Sverige
aldrig varit så nära en revolution som år 1917. 1931 inträffade
Ådalskravallerna, en händelse som berört mej väldigt mycket. Personligen tror
jag inte att en revolution var nära förestående då, även om det var tuffa tider
efter den stora börskraschen 1929.

Ja
visst ja. 1917 var ju Sture fem år, han som bodde i Västervik. 1931 var han
nitton när han sköts till döds av kommenderad militär i Lunde. Östen, han som var
barnbarn till den ännu äldre Lorentz Kaijser, hette Undén i efternamn. Han
ingick i Ådalskommissionen som utredde hela händelsen. Han blev sedan svensk
utrikesminister från 1945-1962. Östen Undén var till och med tillförordnad
statsminister i fem dagar, mellan Per-Albins död den 6 oktober 1946 till den 11
oktober då Tage tog över.

Gamle
C H Hermansson träffade jag i Kramfors 1981, på 50-år minnet efter kravallerna.
Han och den något yngre, men nu mera stendöde, Lars Werner skrev sina namn i en
bok om Ådalshändelserna som jag hade köpt i Lunde. Ett handslag till tack. Är
du stolt över det Svensson? Som sagt, jag delade inte deras uppfattning om vad
som var socialistiska stater, jag delade inte deras hyllningar av diktatorerna
i forna öststater och Nordkorea, jag delade inte deras tal om klasskamp och vad
som var kapitalism, dessutom har jag aldrig och kommer aldrig att identifiera
mej som kommunist, vilket dom gjorde. Men dom stod för en arbetarvärdering och
för en social rättvisa som jag sympatiserade med. Den värderingen, tyckte jag,
kom bort från socialdemokratin i början på 70-talet, så därför kan jag nog
känna lite stolthet över att ha deras autografer.

Men
i mitten, slutet av 80-talet försvann även förtroendet mer och mer för 1917 års
parti. En bidragande orsak var även mordet på Olof Palme som tog död även på Sverige som föregångslandet framför alla andra. Mitt förtroende för makthavare och myndigheter fick sej en rejäl knäck. Och när sen Schyman tog över så hade man andra frågor på agendan som inte
stämde riktigt med mina intressen.

1969
sa den gamle C H Hermansson -” Kamrater (host). Någon jävla ordning ska det va
i ett parti”. Precis så tycker jag också, och inte bara i ett parti, utan alla
partier som befinner sej i Riksdagen. Jag tror att den kommande valrörelsen
blir väldigt smutsig och skitig. Brist på respekt, en omogenhet, en sandlåda
och en pajkastning som gör att man saknar förtroende för väldigt många
ledamöter och ministrar.

Sverige
behöver vuxna människor som styr landet. Ni har ett gemensamt ansvar för att
hantera konsekvenserna. Inse och framförallt, våga erkänna och åtgärda istället
för att svamla och käbbla…

Ett
mer och mer splittrat Sverige som mår allt sämre och sämre. Skottlossning,
våldtäkter, bilbränder, knivskärningar och integration av nyanlända löser man
inte med handhjärtan. Landet lagom har försvunnit.

Jag
läser om, ”Personal separeras från patienter i ombyggda vårdcentraler – Blir
situationen hotfull ska personalen enkelt kunna fly”…

…precis
som på min Morfars tid…

En
revolution ála 1917, Svensson?? Nej, men etablissemanget hyllade ju Pragvåren
1968 och den så kallade, Arabiska våren, varför inte en Svensk vår…
Oj då, det var känsligt, vi bryter här…

Tommy
Svensson den 8 oktober 2017.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *