Bridge over troubled water.

TJENARE FOLKET

Bridge over troubled water.

38 år blev den, nästan 128 meter lång och byggd av ingenjörstrupper 1925. Den skulle ersätta färjan mellan Fôrshaga och Skived. Ett tiotal meter över Klarälven gick den, Hängbron, som var en förlängning av Skivstagatan till Lövgatan. Den monterades ned 1963. Jag minns den, men om jag och farsan har åkt över den med moped, där jag satt bakpå, kanske, kanske inte. Vad jag däremot är säker på är att jag har åkt med rälsbussen, ”Uddeholmaren”, över järnvägsbron, 150 meter uppströms. Bron stod klar 1903, två spann om 46 respektive 63 meter. För dom oinvigda så går ju Klarälvsbanan numera på den gamla järnvägsbron.

Knappt femtio år senare byggdes ju Skivebroa, ytterligare 50 meter uppströms, och den har man väl passerat en bappiljon gånger ungefär, så där, bålimot. I drygt tio år fanns det således tre broar över älven. Hängbron blev degraderad till gång och cykelbana när Skivebroa blev invigd den 20 april 1952. Skivedsbron 60 år gammal och järnvägsbron 110 år, jodå. Än tror jag inte de går i pension.

”Änd iff jo wånt”. De broar och lite annat som är understruket, markera detta, kopiera och Googla, klistra in, och sen ”bilder” och vips dyker dom upp. Jag har ett sånt där Wordprogram som inte går att direktlänka till bilderna. Det går ju naturligtvis att se dom andra broarna åxå. Men det jag strukit under är värt en flukt.

Apropå tre mäktiga broar över älven så kan jag rekommendera Tallbergsbroarna i norra Ångermanland där Stambanan genom övre Norrland passerar drygt 40 meter över Öreälven. Det är tre järnvägsbroar från olika epoker. Den första bron, byggd 1891, är numera en landsvägsbro. Den andra var färdig 1919 och, jodå, bron åkte man över sommaren 1980 med ”Lapplandspilen”, den som råmar som ett vilddjur genom natten (Ted Ströms, Vintersaga). Det är från denna bro som en tjej gör ett bungyjump rakt ner på en liten båt i en reklam för Gevalia från 1996 Den tredje bron är betydligt modernare (men lite fulare). 1994 är den byggd för att ersätta den ”andra” bron som numera är klassad som byggnadsminne. Men de tre broarna tycker jag är riktigt imponerande. De finns cirka fem mil väster om Umeå. Förresten hållbarheten på ”första” bron över Öreälven testade man med att köra ut fyra ånglok på bron innan byggnadsställningarna togs bort och, jodå den höll.

På samma stambana finns en annan imponerande järnvägsbro, som man åxå passerat, Forsmobron, strax norr om Sollefteå. 50 meter över Ångermanälven och 277 meter lång, byggd 1912 för att ersätta den gamla Forsmobron från 1880 talet. Vid Storstupet i Dalarna, strax norr om Orsa, finns en annan imponerande bro, där Inlandsbanan passerar 37 meter över Ämån. Där åkte man över, sommaren 1985. Bron är byggd 1903, som sagt lika gammal som järnvägsbron i Fôrshaga. Förresten järnvägsbron mellan Dejefors och Deje är precis lika gammal och ett imponerande spann på 80 meter.

Gamla Årstabron, född 1929, 26 meter över Årstaviken i södra Stockholm duger gott. Åkt över?? Jepp…

Jag måste nämna fyra andra imponerade järnvägsbroar. Nordalsbron som man åxå passerade sommaren 1985. Byggd 1902, i direkt anslutning till en tunnel. I 85 år stod den pall för malmtågens påfrestningar. 1988 drogs en ny sträckning av Malmbanan förbi Nordalsbron, men den står kvar som ett monument på den norska sidan gränsen, mellan Björnfjell och Katterat. Den byggdes egentligen för strategins skull, att kunna förstöras vid en kris och krigssituation. Detta var ju tre år innan Unionsupplösningen med Sverige.

I april 1940 när tyskarna anföll Norge skulle norrmännen spränga bron för att jäklas lite med Adolfs grabbar men bron pallade för sprängladdningarna. Den skadades något men bara tio dagar senare kunde tyskarna rulla godsfinkor över bron. Sedan krigshandlingarna hade upphört i början av juni kom trafiken igång och sedan bron ytterligare reparerats var Nordalsbron, den 26 september, redo att bära de tunga malmtågen igen. Svensk malm som matade de tyska masugnarna. Jo jo…

Gamle Nordalsbrua kommer kanske till nytta igen efter 23 år som pensionär, eftersom trafiken på Malmbanan har ökat rejält. Så Nordalsbron står nog i 100 år till, utan Viagra. En vital 110 åring med andra ord.

En liten parantes. Gamla Svinesundsbron, 58 meter över Idefjorden, stod färdig 1942, för precis 70 år sedan, men p.g.a. den tyska ockupationen av Norge öppnades den inte för trafik förrän 1946. Pst, jag har åkt över den åxå.

Det var Nordalsbrua dä, nu kommer de tre andra broarna.

Rendsburger Hochbrücke, 100 år gammal, en totallängd på 2,5 kilometer och 42 meter över Kielkanalen. För att komma upp på bron tar tågen liksom sats i en ”uppförsbackeslinga” på nordsidan om kanalen. 147 meter är huvudspannet över kanalen. Nächste Brücke ist die Göltzschtalbrücke i östra Tyskland, på järnvägslinjen Leipzig-Hof. Byggd för 160 år sedan, ser ut som en Romersk akvedukt med drygt 26 miljoner tegelstenar. 574 meter lång och där tågen passerar 78 meter över en dal och en liten älv. Sehr beeindruckend, Värri imprässd, Mycket imponerande. Och till sist Müngstener Brücke. Die höchste Eisenbahnbbrücke Deutschlands. 107 meter över ”Tal den Wupper” har den burit tåg i 115 år. Har inte sett den ”lajv” underifrån men utsikten uppifrån, från tågkupén var ämäjsing. Den finns södra Ruhrområdet på sträckan mellan Remscheid och Solingen. Som sagt, dessa broar har man åkt över. Eller egentligen, man har inte åkt över, man har åkt på broarna. Ja lite skrytmåns kan en väl få va.

Broarna har dessutom passerat Reinfeldts pensionsålder och ändå är de fullt verksamma. Sträck på dej Fredde.

Jag ska nämna lite andra broar när man ändå är igång och som man dessutom närmare beskådat. Vi börjar i Kallsta, Borgmästarbron, en 258 meter lång och 24 meter bred bro, där E18 går över Klarälven. Den stod färdig 1967. Samtidigt som den går över älven gör den en svag kurva och det östra landfästet ligger lägre, så man kan ju säga att den går tredimensionellt över älven. Egentligen ett ingenjörstekniskt mästerverk. Sedan har ju Kallsta även Sveriges längsta stenbro, ”Östra Bron”. Jodå, 168 meter lång och tolv stycken valv, den fyllde 200 år i fjol. Bara en sån sak.

Två svenska broar som krävt liv och en som nästan gjort det, är Sandöbron över Ångermanälven, gamla Tjörnbron samt Västerbron i Stockholm. Det finns fler broar som krävt sina offer men jag nämner två av dem. Sandöbron, eller rättare sagt den 264 meter långa och 40 meter höga bågen, rasade den 31 augusti 1939 när den höll på att gjutas. 18 man följde med i djupet. Bron byggdes upp igen och stod klar 1943. Tjörnbron påseglades natten till den 18 januari 1980 av det norskägda men Liberiaregistrerade lastfartyget ”Star Clipper”. Sju bilar, åtta människor såg allt för sent att bron hade rasat i den mörka januarinatten och körde rakt ut i tomma intet från brofästena. En ny bro byggdes, färdig på rekordtid året efter. Dessa båda broar får symbolisera rubriken ”En bro över mörka vatten”. Så sant så.

Sen har vi ju Västerbron som genom ett under klarade sej den 8 augusti 1993. Ett tusentals människor uppe på bron var en hårsmån från katastrofen då ett herrelöst JAS Gripen kraschade på den enda plats på ön Långholmen där det inte stod folk, bara ett hundratal meter från det södra brofästet. Tänk om inte ”om” hade funnits…

Och över dessa broar har man färdats.

Apropå Tjörn, Gayklubben på ön heter visst ”Tjörn i röva”.

Ponte Vecchio i Florens och Ponte Rialto i Venedig, jo då. Den mäktiga Karlsbron i Prag, drygt 500 meter och 650 år gammal. Den är mäktig på så sätt att den är kantad med statyer. 1648, under det Trettioåriga kriget var svenskarna och slogs med stadens innevånare på denna bro. Prag intogs och plundrades. Det var då som ”Codex argenteus”, Silverbibeln togs som krigsbyte till Sverige. Aja baja, får man göra så? Tower Bridge i London, det sägs att tyska piloter under blitzen, bombningen av London 1940, hade fått order om att skona denna bro. Glienicker Brucke, 128 meter lång, mellan Potsdam i forna Östtyskland och Västberlin. Bron förenade, samtidigt som den var en del av järnridån under det kalla kriget. Det var på denna bro som utväxlingar skedde av spioner mellan öst och väst. Har du gått över dessa broar åxå? Joda. Dä börjer å bli litte väl skrytigt dä här nu, Svensson. Aj nou, batt itts trou…

I Oslo finns en liten hängbro över Akerselva. Gångbron heter Åmodt bro. Den byggdes för 160 år sedan men flyttades till sin nuvarande plats 1962. Vid de högra brofästena kan man läsa ”100 MAND KAN IEG BÆRE, MEN SVIGTER UNDER TAKTFAST MARSCH” 1975 gick jag över denna bro för första gången och funderade på om den var allergisk mot militärer. Naturligtvis kommer den i egensvängning. Jag hörde talas om att Hängbron i Deje kom i svängning nån gång på 80-talet när Första Maj tåget marscherade i takt över bron då Dejefors musikkår rev av Internationalen, och då kommer vi som avslutning in på några broar med militär anknytning.

Bron vid Remagen, Ludendorfbrücke, var en järnvägsbro ett par mil söder om Västtysklands forna huvudstad Bonn. Det var den enda oförstörda bron över Rehn under de allierades framryckning. Tyskarna bombarderade bron från Nederländerna med V2-bomber. Ingen av bomberna fick på nån fullträff men till slut kollapsade den i alla fall i mars 1945. 28 amerikanska soldater försvann tillsammans med bron. Men man fick över ganska mycket manskap och material innan den förstördes. Men den bron har jag av förståeliga skäl inte gått över. Va!!! Men vid det västra brofästet vid resterna av mäktiga pylonerna finns ett museum. Där har jag vart…

Bron över floden Kwai. Men är inte det en film? Jo visst, men det är även en fullt fungerande bro i Kanchana Buri i västra Thailand. Det är byggandet av denna bro som ligger till grund för filmen. Och som i filmen är den byggd av krigsfångar. Den är en del av den så kallade, 40 mil långa “Dödens järnväg”. Det sägs att drygt 100 000 krigsfångar, thailändare och burmeser fick sätta livet till vid färdigställande av järnvägen inklusive bron. Jag tror inte att fångarna visslade ”Mitch Miller Colonel Bogey March” när de japanska soldaterna drev dem i döden vid bygget. Floden heter egentligen Mae Klong.

Men i och med att bron blev berömd och allt fler turister ville se den fick thailändarna döpa om floden. Därför kallas en sträcka av Mae Klong för Kwai eller Khwae, just där bron finns. Filmens handling inte har så mycket med verkligheten att göra och den spelades dessutom in på Sri Lanka. Jag har inte gått över denna bro men ja känner fôlk som ha varit i både Thailand och Sri Lanka. Nja, det gills inte riktig dä Tommy.

Virta bro i mellersta Finland vid Idensalmi. Vi börjar med den inledande strofen i Runebergs dikt ”Sven Duva”.”Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå, Var med år åttioåtta ren och var ren gammal då.” Vid Virta bro skulle slaget mot ryssen stå. Ryssarna anföll med ett par kolonner som spred ut sej. Runeberg skaldar: ”Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small. Dess allra första salva ren blev åtta finnars fall”. Ryssarna närmar sej bron och Sandels, fältmarskalken, ger order till Sven Duva: “Bra bra, han ropte, bra håll ut min käcka gosse du, Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu”.

Trots att han kämpade tappert så lyckas han inte hålla bron, en rysk kula ändade hans liv. ”Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött, Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött. Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli, Så talte generalen blott, Den visste mer än vi. Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm, och höll sig till vad bättre var, hans ädla tappra barm”. Men verkligheten överträffade dikten.

27 oktober 1808 stod slaget vid Virta bro under det Finska kriget. Slaget vanns av de svenske men hela kriget vanns av ryssen som därmed la beslag på hela Finland. Det fanns en tjomme som hette Bång som ska ha stått som förebild för den diktade figuren Sven Duva men Bång överlevde slaget. Och Virta bro, i en uppgraderad version, åkte man över i en röd 245:a, sômmern 1987…

Och apropå ”Släpp ingen djävul över bron” så finns det i de flesta strategiskt placerade broar färdiga hål och sprängkamrar. Tanken är att man ska fylla hålen med dynamit och aptera i händelse av en invasion. Om ”ryssen” kommer för nära så ska man ju blåsa bort brofästena. Jo men. T.o.m. Skivebroa har sprängkammare…

En bro är både en kraftfull symbol och en byggnadsteknisk utmaning. Få byggnadsverk är lika betydelsefulla för vårt samhälle och så känslomässigt laddade på samma gång.

Nils Helge Viberg från Klockestrand får symbolisera alla omkomna brobyggare som kämpat mot naturen och dess lagar. Han var 30 år då han följde med Sandöbron ned i Ångermanälven den 31 augusti 1939. Nästa dag började Andra Världskriget. Då brändes broar, både symboliskt och bokstavligt.

Det blev ett långt inlägg det här Tommy, jo men det finns lite drygt 4 000 järnvägsbroar, bara i Sverige och ingen av dom är kortare än storyn. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av gamla stora broar, fackverksbroar framför allt. Den 120 år gamla Firth of Forth i Skottland är nog den ”ruggigaste” men den har jag inte åkt över. Inte??? Nää…

Jag tror att våren har kommit. I torsdags såg jag ett trettiotal svanar i V-formation som trumpetande flög över Lingonstigen. Fan vad mäktigt detta skådespel är. Man blir nästan tårögd. Förresten dom klarar sej helt utan broar.

Tommy Svensson den 18 mars 2012. Ett grattis till Ingemar Stenmark. En 56:a som fyller 56 år idag.