TJENARE FOLKET
Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända.
Rakt igenom en liten by bestående av några hyddor i norra Zambia har en kolonn på knappt 2 miljoner, soldater och arbetare, gjort en razzia. Effektivare än Anticimex rensar dom hyddorna från kackerlackor, möss, larver och andra skadedjur. Visserligen rensar dom även livsmedelförrådet på allt ätbart också, det går av bara farten. Jodå. Fåglar ropar till varandra att: Nu är armén och maten på gång, men människorna i byn tar det som ett varningsläte och flyr fältet tillsammans med sin boskap, men är ändå tacksamma att armén rensat hyddorna på ohyra. Det blir inte bara rent utan det blir ultrarent. Fåglarna drar nytta av att kolonnen är ute och marscherar. Mycket av det som dom skrämmer upp när dom är ute på sitt erövringståg tas tillvara av fåglarna, men dom levande varelser som inte hinner undan, dödas obarmhärtigt av soldaterna och förs tillbaka till det tillfälliga lägret. Är det kannibaler det är frågan om? Nej inte riktigt.
Med en disciplin som skulle imponera på vilken överbefälhavare som helst, går dom ut på sin dagliga massaker och dödar allt i sin väg. Dom kan även göra nattliga räder. Ibland är dom till och med högt uppe i trädkronorna med sina dödspatruller. Dessa arméer är nomader och flyttar nästan varje dag men ibland gör dom halt vid tillfälliga läger för att föda fram nya medlemmar till sin armé. Logementen är ofta förlagda till underjordiska hålor eller ihåliga stockar. Va? Själva boplatsen utgörs av en drottning som arbetare och soldater skyddar med sina egna kroppar, i princip som en bisvärm, ibland består boet av ett par miljoner individer. Va??? Jodå, det är Dorylus det är frågan om. Den afrikanska vandringsmyran. Eller Army Ants som dom heter på utrikiska.
Käkarna på soldatmyrorna är minsann inget att leka med och soldaterna kan vara upp till tre-fyra gånger så stora som arbetarna. Stora spindlar, skorpioner, grodor, ödlor, insekter, fåglar, allt som kommer i vägen för dom har inte en chans utan blir offer för tusentals små vassa käkar. Världens effektivaste rovdjur har slagit till. För människor är de tämligen ofarliga men deras bett kan göra riktigt ont, men det sägs att både människor och boskap har dödats under deras räder, särskilt nattetid. Om man stöter på en kolonn med vandringsmyror ute på marsch, är det bästa man kan göra att gå runt dom, eller ta ett kliv över.
Den afrikanska vandringsmyran är helt blind, dom kommunicerar med varandra genom ett doftämne. Någon gång har det hänt att några myror inte har hängt på den stora kolonnen till 100 %, utan dom har kommit lite på sidan om. Då har myrorna bakom följt efter på den nya vägen, sen har dom kommit in på sitt gamla spår och fastnat i en cirkel som dom sen inte tar sej ur, utan dom fortsätter att gå tills dom dör av utmattning. Ja det är inte så lätt alla gånger.
Har myrorna slagit läger för att drottningen ska lägga ägg så stannar dom där i cirka tre veckor, då måste dom ut på dagliga jakter. Man använder sej då av en formation som ser ut som en solfjäder och kan lägga ner tiotusentals byten om dagen, eller natten (beroende på art). Dom håller alltid en väg öppen tillbaka till lägret. Vägen är trefilig. Ytterfilerna består av myror som skall ut för att jaga plus några som vaktar, medan mittfilen består av myror som går tillbaka till lägret med bytesdjur. Ska dom förflytta sej en dagsetapp till ett nytt läger har dom speciella spanare som går först och lägger ett doftspår, sen kommer högen med soldater och arbetare, dom kan vara flera miljoner som är ute och marscherar. Sist i tåget kommer drottningen och speciella ”barnvakter” som bär med sej larver, puppor och ägg. Allt övervakat av ytterligare soldater som är beredda att bita för det minsta lilla. Snacka om organisation.
Vattenpölar, åar och till och med stora floder och sjöar utgör inget hinder för dessa myror. Är det små pölar eller gropar bygger dom en bro av sig själva så dom andra kan kliva över. Har dom fått för sej att dom ska över en flod eller sjö så bygger dom en stor ”flotte” också av sej själva och flyter med strömmen tills dom når land igen för att sedan gå vidare på sin huppegupptäcksfärd. Det finns ju alltid några skalbaggar, gräshoppor, ormar och andra godsaker på andra sidan, att laga till en riktig gourmémiddag på.
Så nästa gång din picknick avbryts av några svartmyror så får man ta det som tur. Tur att man inte bor någonstans där miljoner vandringsmyror kan göra livet surt för en, och då får man inte ha korvarna i fred heller. Tänk på Kalle Anka när han var ute på picknick och förde krig med myrorna… (Youtube: ”1948 Donald Duck Tea For Two Hundred”). Som extra kuriosa kan nämnas att det är från den filmen som dom gamla proggarna Hoola Bandoola Band fick idén till sitt namn. Det låter nästan som ledaren för myrorna säger ”Hoola-bandoola” när han kommenderar :-Framåt marsch, när han just har läxat upp den lata myran.
En Fotnot: Vandringsmyror finns i Afrika, Syd o Mellanamerika, södra USA, Indien och Sydostasien, Indonesien och nordöstra Australien. Det finns runt 200 olika arter av dessa nomader. Det sägs också att samtliga myror som finns på jorden, väger ungefär lika mycket som alla människor på jordklotet gör tillsammans.
Man har slutat att förvånats, men man kan ändå inte låta bli att förundras…
Tommy Svensson en myrfri februaridag 2010.