TJENARE FOLKET
As time goes by.
Jag såg ett kort här om veckan på gamla jobbarkompisar. Bilden var tagen för cirka 20 år sedan. Men det som man reagerade på att dom, då för 20 år sen var pensionärer, och ändå har man jobbat ihop med en del av dom i 10-15 år. 23 personer av dom som är med på bilden finns inte längre ibland oss men ändå när man såg dom på bilden, kunde man ”höra” deras röster, inte alla, men de flesta. Anekdoter, historier som dom berättade och uttryck som dom hade som var speciellt för den personen. En del av dom kommer man ihåg var man träffade dom, sista gången man såg dom i livet.
Jag besökte ett idrottscafé i Mölnbacka för ett tag sen och lyssnade bland annat på en som heter Agne, han berättade att han snart skulle fylla 70 år, och då slog det mej, fan jag har ju jobbat ihop med hans farsa. Lokalerna man jobbar i är ju i stort sett dom samma men interiören har ändrat sej under dom år man har varit där. Men vissa platser där man stod när det sades eller där det hände kan ibland göra sej påminda. Några saker finns t.o.m. kvar av det jag fixade till som praktikant på elverkstan för 35 år sen, vägguttag, skyltar, armaturer, och lite annat smått och gott.
Kanske man börjar bli nostalgisk och tänker tillbaka på ”den gamla goda tiden” på Tetra Pak, när man var ung, då vi var en 30-35 personer på varje skift och man hörde dom gamla uvarna berätta. Nu får man själv berätta anekdoter och det blir ofta om någon gammal jobbarkompis vad han eller hon sa eller gjorde. För det fanns en del gamla färgklickar som har satt sina spår. Det kanske dom säger om mej också om 20 år, ”ja, du vet han som käka kôrv varje dag”. Det är ju bara 12 år kvar till pensionen. Går man 12 år tillbaka i tiden, 1997, året som prinsessan Diana omkom i Paris, det är ju inte så väldigt längesen. ”Usch va tia går”.
Det är ju 10 år sen man börja höra talas om millennieskiftet och hur det skulle gå för alla datorer när vi skulle gå in i det nya årtusendet. Nerverna var spända som fiolsträngar på alla företag som hölls med datorer, medan folket i IT branschen täljde guld när dom skulle säkerställa alla datorer så dom skulle klara millennieskiftet. Det arbetet tror jag var helt obefogat, för varenda dator ”vet” ju att efter 1999 kommer 2000.
Idag är det 23 år sedan Palme blev skjuten, det är lika många år sedan man hördes talas om Tjernobyl, sju år sen Astrid Lindgren avled, tio år sen Leif ”loket” Olsson slutade med bingolotto, grattis grattis. Femton år sedan vi hörde talas om ”bogvisir”. För lika många år sen grävde vi brons i USA, tjugo år sen massakern på Himmelska fridens torg, fem år sen Knutby blev en berömd ort, fem och ett halvt år sen Anna Lindh blev mördad. Jo jo och tiden bara går. Och snart ett år sedan farsan gick bort…
Tommy Svensson den 28 februari 1978, eller 2003, eller 1981, eller 1991, eller 1986, eller 1997, nej jag tror det är 2009, men jag är inte säker. Det var nog det året när jag skrev detta, men jag kanske inte hinner skicka iväg det förrän det har blivit 2011 för tiden bara rusar iväg, Jag tror nog det är mer än jag som tycker det.
Ps. Men en sak rusar iväg snabbare än tiden, det är avlöningen. (ha ha)
Jodå, det är den 28 februari 2009 idag.