Småland, Apollo 11 och Wernher.

TJENARE FOLKET

Småland, Apollo 11 och Wernher.

Prolog

Småland, Apollo 11 och Wernher, hur ska man få ihop det då, jodå det har ett samband.

Hemvärnet var på plats och fick börja med att mota bort nyfikna som hade samlats. Experter som kom dit förstod snart att det inte rörde sig om något bombplan som hade störtat. Delar av aluminium, instrument m.m. tydde på att det här var någonting helt annat. Det som var iögonfallande var en stor krater, cirka 6 meter i diameter och ett djup på cirka 2,5 meter samt något som såg ut som ett timglas över 1,5 m i diameter. ”Timglaset” vägde runt 1 ton. Vrakdelar och rör som hade regnat ner över området hängde högt uppe i träden. En liten pojke hittade en låda med radioutrustning. Någonting hade exploderat på cirka 1 000 meters höjd. Förståsigpåarna gjorde beräkningar om ”någonting” som hade färdats en bra bit över 3 000 km/tim innan det small. Trots allt var dom lite tveksamma. ”3 000 km/tim, vi kan ju bli tagna för idioter.”

Bonden och hans son, på Gräsdals gård, arbetade på en åker i närheten med sina hästar när det small. Explosionen var så kraftig att den hördes flera mil. Fönsterrutorna på gårdarna runt omkring krossades. Hästarna skrämdes och skenade iväg och människorna blev yra av smällen.

Den 13 juni 1944, en vecka efter Dagen D, skakades Gräsdals gård utanför småländska Bäckebo, runt fyra mil nordväst om Kalmar, av en mycket kraftig detonation. Det var världens första överljudsfarkost, en V 2:a, som hade exploderat. En 14 meters raketdriven bomb. ”Timglaset” var brännkammaren till raketmotorn. Orsaken till smällen tror man berodde på en explosion i bränsletanken.

”Idioterna” hade haft ganska rätt i sina beräkningar. V 2:an hade ungefär den hastigheten när den exploderade. Man kom ganska snart underfund med att det måste röra sig om ett av tyskarnas hemliga vapen. Det var ett misstag under en provskjutning från raketbasen i Peenemünde i norra Tyskland som ledde till att ”Vergeltungswaffe 2”, Vedergällningsvapen 2, V 2, blev känt utanför Tysklands gränser. V 1:an kände man ju till sen tidigare. Detta var en testraket som hade störtat strax utanför Bäckebo, lyckligtvis utan den 1 000 kilosbomb som den senare var utrustad med. Därför innehöll den en mängd radioutrustning. Att just denna V 2:a hamnade på svenskt territorium, istället för långt ute i Östersjön som var avsikten berodde troligen på ett fel i styrenheten. Vissa experter misstänkte att tyskarna medvetet skickade den mot Sverige bara för att få ett exakt läge för nedslagsplatsen, för att sen göra nödvändiga korrigeringar när man skulle skjuta skarpt mot London.

V 2:an hade en toppfart av cirka 5 700 km/tim, den slog som en blixt från klar himmel. I och med att raketen, vid nedslaget, färdades runt ”Mach 3” alltså tre gånger ljudhastigheten sa man ”Hör du ljudet av raketen innan den har kraschat har du överlevt”. Den 8 september 1944 sköts den första ”skarpa” V 2:an mot London och den sista sköts i mars 1945. Omkring 6 000 människor dödades av V 2 bomberna. Antwerpen i Belgien drabbades också av V 2 :ans attacker. En hel del V 2:or exploderade innan de nådde sina mål och andra tappade riktningen helt och hållet.

Apollo 11 och Wernher då… Jo, chefskonstruktören för V 2 bomberna hette Wernher von Braun, sturmbannführer i SS. I slutet av kriget togs han tillfånga av amerikanarna och kom senare i deras tjänst. Göring, von Ribbentrop, Jodl, Hess och dom andra grabbarna hade man ju ingen användning för, men von Brauns kunnande drog man nytta av trots att man visste att han var SS man och hade blodbesudlade händer. Och att V 2 raketerna tillverkades under fruktansvärda förhållanden i fabriken Mittelwerk av fångar från koncentrationslägret Dora med von Brauns goda minne, bekymrade inte amerikanarna. Dora var en ”filial” till det mer kända Buchenwald. Von Braun avancerade raskt inom det amerikanska raket och rymdprogrammet. Det var han som var pappa till amerikanarnas lyckade Mercury och Geminiprogram och det var han som utvecklade trestegsraketen, Saturn 5, som lyfte människan till månen. Nu skulle man ju tävla med ryssen. Då gällde inga moraliska aspekter.

Epilog

Wernher von Brauns (1912-1977) största triumf var när Niel Armstrong satte sin fot på månens yta. Undrar om von Braun i det ögonblicket tänkte på dom 6 000 civila dödsoffren och dom cirka 15 000 fångar som dog i fabriken vid tillverkningen av V 2 bomberna, alltså mer än vad själva bomberna åstadkom.

Ännu i dag, mer än 60 år efter händelsen, syns kratern efter nedslaget. Skyltar finns som visar vägen.

Tommy Svensson i december 2008

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *