The show must go on
TJENARE FOLKET
Sorgen går vidare, livet går vidare, the show must go on. Det praktiska är över. ”Bara” den mentala biten är kvar, tomrummet efter farsan. Tårar som bara kommer. Fan, man får aldrig se honom mer, inte höra hans röst. Det är idag två månader sedan han fick infarkten, ändå känns det som det hände för nåt år sen eller någonting ditåt. En annan tid, en annan planet liksom. Annars tycker man att: Schwooosch. Vad var det? Det är tiden som rusar. Den bara skenar iväg, som materia som sugs in i ett svart hål, det går bara snabbare och snabbare allt eftersom åren går. Man hinner liksom inte med, men ett sorgearbete får en att stanna upp, det blir lite eftertanke. Det hinns, sa ofta farsan, vi hinner, vi behöver inte hanke. Det är ett citat som jag själv har som motto ibland. För att gå vidare måste man stanna upp ibland och fundera på vart man egentligen är på väg, annars kommer den berömda väggen som man går in i, eller utbränd som det heter. Det är nästan lite trendigt att ha varit utbränd, då har man minsann varit med i svängen. Så stanna upp ibland. Att ta sej ”fem minuter” är aldrig fel.
Avslutar med dikten ”Kvällsböna” av Gunnar Ehne som lästes av prästen på farsans begravning. Den är så vacker tycker jag och den måste läsas på värmländska.
Har du nôn skog
i din himmel, du Gud
Te gå i en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell
Vi hörd fôll ôm gröne änger
ôm söer mä vite ull
Musik ifrå harpas stränger
å gater gjord uttå gull
Men ja skull nock int trives
mä dä där, du Gud
Du vet ja ä blyg å rädd
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä int tocken klädd
Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta´t sôm dä ä ôpp när dej
Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evihet
Tommy Svensson den 10 maj 2008