TJENARE FOLKET
Molly, Bosse och 15 mars
Kvällen den 14:e var ganska kall. På natten drog ett lätt snöfall in. Morgonen bjöd på sol, svag vind, strax över nollan och lätt molnighet. På förmiddan den 15:e hade temperaturen stigit till 5-6 plusgrader. En 43-årig man går med två hundar, den 5 åriga schäfertiken Molly och den 6 månaders gamla Bouvier des flandresvalpen, Bosse. Dom hade just rundat Sörtjärn och kommer ut på skogsvägen som går mellan Abborrtjärn och den just nämnda Sörtjärn. Hundarna går lösa. Klockan är runt halv ett. En svag uppförsbacke….
Då, på mindre än en sekund…. 43-åringen halkar till, högerfoten far undan, den drygt 100 kilo tunga kroppen landar på marken med foten under sig. I fallet knäcks både fotled, skenben och vadben. Ljudet när benen går av kommer han aldrig att glömma.
Bosse, valpen, hoppar upp på ryggen på mannen i tron att han ville busa: ”Gi rä Bosse” ropar han till valpen. Då får han intrycket att Molly, schäfertiken, också säger till Bosse att ”nu skärper du dej ,nu är det allvar”. Nattens lätta snöfall hade täckt en förrädisk isfläck.
Vad göra?? Efter några svordomar och ett par ”hallåååå” och utan mobil, återstår bara att krypa till bilen, en Cheva Lumina, 500 meter längre fram. Den halvtimman det tog att krypa den sträckan kom att bli en av dom mest otroligaste upplevelser jag varit med om, inte så mycket för den krossade foten, utan för hur hundarna reagerade.
Molly, den mycket kloka och förståndiga tiken, begrep direkt att det inte stod rätt till. När Bosse, en sprallig halvåring, fick en tillsägelse både av mig och Molly ”växte” han ett par år på en sekund. Under tiden jag kröp och släpade med högerbenet gick Molly på min vänstra sida och Bosse på den högra. Dom vek inte en tum. Ibland när jag stannade upp för att vila stannade dom också cirka en meter framför mej. Kollade på mej och liksom sa: kom igen Tommy, vi hjälper dej, du klarar detta.
Det hela blev en så stark upplevelse att på ”1 årsdagen” den 15 mars 2000 så gick Bosse och jag samma tur igen då med en tår i ögonvrån. Då hade jag inte varit där sen jag bröt foten. Denna upplevelse kan jag ibland se för min inre syn från cirka 5 meters höjd snett framifrån, Molly, jag och Bosse den 15 mars 1999, precis idag för 8 år sedan.
Tommy Svensson 15 mars 2007
Å sedan dess har du och jag gått förbi där hur många gånger som helst med Bosse och Matilda.
Varje gång vi kommer till den lilla backen stannar vi på den plats som det här hände…
Jag älskar dig goa Tommy! Numera är det förbjudet för dig att vistas där innan ALL snö är borta! Snart är den det och då åker vi dit och går vår runda igen! Förbi björken med benvit bark med två bokstäver i.