TJENARE FOLKET
Brännvin och vitkål.
August Johansson sitter vid sitt köksbord och funderar på sin nya måg, Axel, ”Varför bjur han mej inte på nôn sup, di andre mågera ha ju komme med brännvin å bjutt mej på, men inte Axel”. August och Marias dotter Astrid, och Axel har fattat tycke för varann. En oskriven lag sa att den blivande mågen skulle bjuda sin blivande svärfar på några stadiga supar. Detta fick Axel höra på omvägar, att så skulle man ju göra.
En afton när 1920-talet blev till 30-tal kom Axel hem till August och Maria med några flaskor, tilltugget var vitkål. Flaskorna städades till sista droppen. Kålhuvudena ”strök med”. Så blev det dagen efter. Axel dyker upp igen hemma hos August och Maria. – Vart ä August frågar Axel. Inne på kammarn svarar Maria, men gå inte dit han är hur dålig som helst. Jäklar, tänkte Axel, där rök det frieriet med Astrid.
Framåt kvällen kommer en likblek August ut från kammaren med röda ögon, spyhinken full, håret på ända och säger till Axel: Fy fan, dä va ta mä fan den bäste måg ja ha haft nôn gang sôm kan supe ner mej så jag blir liggnas hele dan. Dä ä klart du ska gifte dej mä Astrid.
Epilog
Axel och Astrid blev sedermera min farfar och farmor. Axel omkom tyvärr den 7 juli 1955, påkörd av tåget vid Smörhôla (Smörhålan). Klarälvsbanan passerar den korsningen några kilometer sydost om Skived. Detta hände 6 månader innan undertecknad kom till världen. Doktor Karl Wessmark sa några tröstens ord till Astrid, i samband med Axels frånfälle: Det är ett liv som har släckts, men det är också ett nytt liv på väg.
Tommy Svensson den 15 oktober 2007