Onneksi olkoon Suomi.

TJENARE FOLKET

Onneksi olkoon Suomi.

Idag fyller vårt östra
grannland 100 år och undertecknad sällar sej till Gratulanterna. Onneksi olkoon
Suomi. (Grattis Finland). Två tända ljus på fönsterblecket är en tradition när
landet firar sin nationaldag den 6 december. Finland som började våldsamt med
inbördeskriget 1918, mellan de ”Vita” och de ”Röda”.

De röda utgjordes av den
röda vänstern inspirerade av ryska revolutionen och den vita sidan av den
finländska borgerligheten som innan den ryska revolutionen ville frigöra sej
från Ryssland genom krig. Men när revolutionen kom den 7 november så hade ryssarna fullt upp med sitt eget land så finnarna fick klara sej själva.

Slaget vid Tammerfors i mars-april 1918, blev
vändpunkten i det Finska inbördeskriget till de vitas fördel, där Gustav
Mannerheim var självaste segerherren. Kriget som stundtals var en slakt, med
massavrättningar på dom röda som följd. Jora, även de röda kunde avrätta folk.
Totalt dödades runt 35 000 i detta krig varav cirka 30 000 tillhörde den röda
sidan, ett grymt krig…

Extra kuriosa, är att en
av de vita som stupade i slaget vid Tampere, Tammerfors, hette Olof Palme. Han,
Olof Palme, var han släkt med Olof Palme? Jodå, Olof Palme var farbror till Olof
Palme…

Många av de röda ledarna
flydde till det nya ”förlovade” landet Sovjetunionen där många, ironiskt nog,
blev utsatta för Stalins utrensningar. Jo jo…

I samband med andra
världskriget, utkämpades två krig mot Sovjetunionen. 1939–1940, i det som jag
tycker, det heroiska Vinterkriget då Mannerheim kom tillbaka som
Överbefälhavare. Sen 1941–1944, det så kallade fortsättningskriget med
Nazityskland som bundsförvant då Mannerheim smickrades av självaste Adolf, samt
ett krig mot Nazityskland, ”Lapplandskriget”, vintern 1944–1945 då
presidenten i Finland hette Gustav Mannerheim.

I och med freden i Moskva
1944, lyckades Finland undvika en ockupation av ryssarna som satte in
huvudstöten mot Nazityskland istället. Bland fredsvillkoren fanns ett krav på
att tyskarna skulle fördrivas ut ur Finland. I norra Finland fanns vid den här
tiden 210 000 tyska soldater. Att vända vapnen mot sina före detta kompanjoner
var nog lite knepigt, där den gamle Hjalmar Siilasvuo, hjälten från Suomisalmi
under Vinterkriget, ställde upp 60 000 finnar mot tyskarnas tredubbla styrka.
Några större sammandrabbningar blev det aldrig mellan de forna
bundsförvanterna, däremot körde tyskarna med den brända jordens taktik vid
reträtten mot Nordnorge som ju fortfarande var ockuperat av Adolfs grabbar.

Extra kuriosa är att
ryssarna erövrade staden Viborg på Karelska näset under Vinterkriget. Hela
befolkningen på dryga 80 000 innevånare evakuerades till Finland. Då ryssarna
blev anfallna av tyskarna sommaren 1941 passade finnarna på att återta staden.
Ryssarna hade då placerat ut radiominor i staden som kunde frekvensutlösas från
Leningrad. Under två månader, dygnet runt, spelade den finska radion den
tonrika rökaren, Säkkijärven Polkka som en tonskärm för att störa ut och skydda
de finska minröjarna. Det lyckades.

En tidig fotnot: Byn
Säkkijärvi heter idag Kondratjevo och ligger i Karelen som innan andra
världskriget tillhörde Finland.

Sommaren 1987 åkte
undertecknad och dåvarande sambon på en liten utflykt till Suomi. Som extra
kuriosa åkte vi över mellan Stockholm till Åbo, med båten Viking Sally. Som
extra, extra kuriosa så döptes Viking Sally om till Estonia då året var 1993.
Som extra, extra, extra kuriosa så har Estonia (Estland) samma melodi på
Nationalsången som Suomi, Finland. Bara texten är annorlunda. Jorasatt… Men
tillbaka till sommaren 1987…

Nånstans vid en
vägkorsning, i mörkaste Savolax i det Egentliga Finland, dog Volvon, en 245:a,
sent på kvällen. Kolen i generatorn hade slitits ut och genererade ingen ström
till batteriet. Turligt nog la bilen av vid den enda bebyggelsen som fanns på
två mils avstånd, en bondgård vid korsningen. En morfar och hans femårige
barnbarn, en grabb, kom ut. – Probleeem ??? sa han… Ja sa jag. Jag tror det är
kôla i generatorn sôm ha lagt av, sa jag. Gubben tittade frågande på mej… Aha
tänkte jag, – Ruotsi (Sverige) sa jag och pekade på mej. No, sa gubben, Suomi
oder Deutsch. Jaha tänkte jag, han pratar bara finska och tyska.

Eftersom min finska
sträcker sej till, Ei saa peitää (bör ej övertäckas), kesivoide (handkräm),
keskusta (centrum) och Kippis (skål), så började vi konversera på tyska. Jag
lyckades få honom att förstå att det var just generatorproblem, kolen som hade
slitits ut. Han berättade att han hade varit med i fortsättningskriget och
kämpat mot ryssarna tillsammans med tyskar, där hade han lärt sej, som jag
tyckte, den hyfsade tyska som han behärskade. Och med min skoltyska och
Oktoberfesttyska som jag bättrat på i München året dessförinnan, så kunde vi
konversera riktigt bra.

Han ringde en bärgare
från Pieksämäki, två mil bort, som kom och lyfte upp bilen och drog med den
till en verkstad i samma stad. Jag ville att gubben skulle ta emot 20 mark som
tack för hjälpen men han ville inte ha något. Ja men ge tjugan till grabben då
så han kan köpa en glass eller nåt, försökte jag förklara, men inte ens det
gick.

Bärgaren kunde bara två
ord svenska: Joo alltså… men han var av den yngre stammen så han kunde
lite engelska. Han placerade Volvon utanför en verkstad som låg nästan vid
järnvägstationen så det blev till att sova i bilen. Pieksämäki, en järnvägsknut ala
Hallsberg där tågen rullade hela natten men man var väldigt tacksam ändå.

Dom två inne på verkstan
kunde ingen svenska alls. Några ”perkele” hörde jag men det är ju finska det.
Men dom visste vad de skulle göra. Det hade ju bonden meddelat bärgaren som i
sin tur förmedlade verkstan. En snubbe, som var ett sånt där häng som förr var
en regel ”att en sån finns på varje verkstad och bensinmack”. Den snubben kunde
lite svenska så han var lite av en presstalesman så man fick allting klart för
sej och lite till.

Extra kuriosa igen. I dag
för 100 år sedan föddes den gamle ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde
Kungen och Silvia och döpte Vickan. I dag för 21 år sedan dog den gamle
ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde Kungen och Silvia och döpte Vickan.

Den finska folksjälen,
toner i moll, Sauna, Väinö Linna, Kalevala, Humppa, Kärringkånka, M A Numminen, Fänrik Stål,
Spjutkastning, Lapin kulta, Paavo Nurmi,
Sibelius… Eller sök
”Finsk förfest” på Youtube… Hyvää…

Så till dej, bonden
Paavo, barnbarnet Jussi, bärgaren Markku, verkstadskillarna Erkki och Pekka,
som dessutom bjöd på frukost och tolken och presstalesmannen Uhro eller vad ni
nu kunde heta, så vill jag instämma i en gratulation till er. Onneksi olkoon
Suomi. Grattis Finland 100 år.

Tommy Svensson den 6
december 2017.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *