Brödrafolkens krig, fred och väl.

TJENARE
FOLKET

Brödrafolkens
krig, fred och väl.

I
Europa rasade det Andra Napoleonkriget. Sverige gick med i kriget 1813. Ryssarna,
i kombination med deras vinter, hade ju året innan kört skiten ur stora delar
av Napoleons trupper så nu skulle väl fransoserna vara lite urlakade och möra. Sveriges
nye kronprins Jean Baptiste Bernadotte, han som sedermera fick artistnamnet
Karl XIV Johan, hade tröttnat på sin gamle polare Napoleon och nu var Sverige i
krig mot fransmännen. Napoleon var ju tidigare till och med förlovad med Karl
Johans blivande fru Desideria. Kanske låg det lite agg däri åxå. Sverige gick
in i en allians med England, Ryssland, Österrike och några tyska stater.
Eftersom Danmark var i allians med Napoleon så blev ju Sverige även i krig med
danskarna och då tyckte Karl Johan. – Är vi med å dänger danskarna så kan vi göra
anspråk på Norge som tillhörde Danmark vid den här tiden. Sverige hade ju en
riktig surläpp då man, tre och ett halvt år tidigare, förlorat Finland till
ryssen.

Karl
Johan var med, med sina trupper vid olika slag mot fransmännen men höll sej medvetet
i bakgrunden medans britterna, ryssarna och tyskarna fick göra dretjobbet på
slagfälten mot Napoleons gossar. De svenska officerarna, kände skammen för att
de inte fick delta rejält i striderna. Man kan dra lite paralleller till
matadoren som ska tampas med tjuren Ferdinand. Dom nästan grät för dom inte
fick visa hur tappra dom var med sina bössor och bajonetter. Men de svenske
fick i alla fall vara med lite grand och fajtas, bland annat i slutklämmen om
slaget vid Leipzig. Jodå, man skickade in det lätta infanteriet. 121 tappra
blågula gossar fick känna av att även Napoleons trupper kunde slåss och stupade
under anfallet den 18 oktober. Slaget vanns av de allierade där ju Sverige
ingick. Napoleon var slagen, återuppstod knappt ett år senare men krossades
slutligen vid Waterloo den 18 juni 1815.

Men
även några andra av våra blågula krigare ville visa vad tappra dom kunde vara.
Dom trotsade en order och anföll danskarna vid Bornhöft, i nuvarande
nordtyskland, den 7 december, på dagen 128 år före japanernas attack mot Pearl
Harbor. Minsann drog sej inte danskarna tillbaka. Tretton av Kronans käcka
gossar från det Mörnerska Husarregementet låg kvar på slagfältet. Ungefär lika
många danskar strök med. Det var förhoppningsvis den sista gången som svenskar
och danskar drabbade samman i krig.


kom freden i Kiel. Vi skriver den 14 januari 1814. Alltså i môra ä dä 200 år
sen. Freden i Kiel slöts mellan Sverige och Danmark/Norge. Överenskommelsen
innebar att den danske kungen förlorade Norge till Sverige. Norrmännen ville
emellertid inte gå med på att deras land skulle styras från Sverige utan krävde
att: – Vi vill själva bestämma över vårt land. Rikets höjdare samlades i
Eidsvold den 16 maj där de förklarade sig självständiga och antog en ny Norsk
grundlag. Den skrevs under den Syttende mai 1814, dessutom så valde dom
den danske prinsen Kristian Frederik till Norsk kung.

Men
stormakterna godkände inte Norges självständighet och därför beslutade den
svenska kronprinsen, Karl Johan, att han skulle försöka få norrmännen att mjukna
lite grand. Därför tågade han in i Norge den 26 juli 1814. Jo men nu ska man
göra upp med Ole och hans gutter. Nu skulle Sverige, med så lite våld som
möjligt sades det, få norrmännen att acceptera unionen med Sverige. Sverige
hade ju ”fått” Norge av danskarna.

Svenska
trupper försökte ta delar av den norska flottan vid Hvalöarna söder om
Fredrikstad. Norrmännen lyckades komma undan men svenskarna intog öarna. Den 30
juli tågade en annan svensk här in över gränsen med siktet inställt på
Fredrikshald och Fredrikstens fästning. Det var ju där som Karl den tôlfte bet
i gräset 96 år tidigare. Den 1 augusti landsteg 6 000 svenskar, väl
rustade och erfarna krigare, på Kråkerøj strax söder om Fredrikstad. Svenskarna
pepprade rätt så friskt och någon dag senare gav norrmännen upp staden.

Den
2 augusti, vällde svenska trupper in över gränsen vid Svinesund. Samma dag stod
slaget vid Lier några kilometer söder om Kongsvinger. Där stred bland annat
fältjägare från Värmlands regemente. Svenskarna förlorade slaget och flyttade sina
krigare nån mil söderut till Matrand. En minnessten som vittnar om slaget vid
Lier, där tre norska och trettio svenska soldater stupade, står alldeles bredvid
Riksvej 2.

Karl
Johan hade begärt förhandlingar om eldupphör, initiativet kom från honom själv.
Den 3 augusti inleddes nya förhandlingar, under tiden som svenskarna fortsatte
sin frammarsch. Den 4 augusti kapitulerade Fredrikstens fästning. Vid Matrand någon
mil söder om Kongsvinger stod det blodigaste slaget under det norska fälttåget,
där vann norrmännen den 5 augusti. Ett femtiotal på båda sidor stupade.
Svenskarna pep iväg tillbaka över gränsen. Den 9 augusti, på dagen 91 år innan
min mormor föddes, så försökte svenskarna erövra Langnes Skans utanför Askim.
Det gick inget vidare för de svenske. Norrmännen försvarade sej bra. Så man
gjorde en kringgående rörelse runt skansen som låg och ligger alldeles vid
Glomma, Norges längsta älv. När min mormor var 91 år krigades det bland annat i
Tjetjenien. Extra kuriosa.

Sen
skulle man ju över Glomma åxå. Generalmajor Mörner gav då order till överste
Skjöldebrand att, nu så djefvel och innerli stup anfäkta mej får du styre ôpp
dä här å ta tag iit. Det innebar att Livgrenadjärsregementets trupper skulle ta
sig över älven med båtar och driva bort de norska trupperna. Detta går helt
enligt planerna.

Vi
befinner oss cirka 5 km norr om Fredrikstad i södra Norge. En tidsmaskin zoomar
in Kjølberg bro, eller rättare sagt resterna av den. Den går över en liten
biälv till Glomma. Där hade det pågått munhuggningar och skärmytslingar i några
dagar, ”Kom igjen da din drittseck”. Norrmännen hade varit lite taskiga mot
våra käcka blågula gossar, därför hade Petter Northugs förfäder förstört bron
för de svenske, typ släpp ingen djävul över bron. De svenska trupperna började med
att reparera den förstörda bron. Norrmännen sköt några salvor mot brobyggarna. Men
man kommer över. I anfallet stupar tre svenskar, femton såras och trettio
norrmän tas till fånga. Nu hade våra svenska krigare en autostrada fram till
huvudstaden Kristiania som Oslo hette när detta begav sej.

Det
var nu som normännen gav upp. Det är den 14 augusti 1814. Samma dag
undertecknades konventionen i Moss, som var ett fredsavtal mellan Sverige och
Norge. Och Norges kung, den f.d. danske prinsen Kristian Frederik abdikerar.
Sveriges kung vid denna tid, Karl XIII tog över.

Norge
accepterade villkoren från Moss som innebar en union med Sverige. Norge fick
behålla sin grundlag, en egen armé och sköta om sin egen ekonomi, det var i
stort sett bara kungen och utrikes och försvarspolitiken som Sverige hade hand
om. Men till och från var det tjafs mellan de båda länderna. Unionen varade som
”alla vet” till 1905.

Striderna
mot Norge 1814, pågick i drygt to uker, två veckor. 45 000 svenskar mot
30 000 norrmän. Båda sidor förlorade tillsammans 800 soldater. Broderligt
nog så delade man på förlusterna, ungefär hälften var.

Striden
vid Kjølberg bro blev förhoppningsvis den sista gången norrmän och svenskar var
i väpnad kamp mot varandra. En kanonkula från striderna finns inmurad i
stenmuren vid Kjølberg gård alldeles intill den nuvarande bron. Detta blev även
sista/senaste gången som Sverige som stat befann sej i krig. Som sagt. fred i
snart 200 år. Att sen svenska trupper, med regeringars goda minne, är ute på
uppdrag för FN räknas nog inte.

Den
svenske kungen Oskar II (Blixtrar den ene så Åskar den andre) regerade över de
båda länderna från 1872, året han blev kung, tills 1905 då Unionen med Norge
upplöstes, valspråket han hade var ”Brödrafolkens väl”. Efter 1905 tyckte han
att det räckte med ”Sveriges väl”. Oscar II tog ner skylten 1907 då hans son V-Gurra
(Gustav V) tog över. 1905, när Norge blev självständigt, så valde man en dansk
prins som kung. Det var ju det man prövade 1814. Nu gick det bättre. Den näst
äldste sonen till Danmarks kung Frederik VII blev bra. Den äldste var ju redan
inbokad som Danmarks kronprins. Andre sonen ändrade namn från Carl och fick det
norska namnet Håkon. Hans morsa, Louise, var dessutom dotter till Oscar II:s
bror, den gamle Karl XV som var sonson till Karl XIV Johan. Jora, nu kopplade
man ihop brödrafolken ännu en gång.

En
syrra till Håkon, Ingeborg, var gift med Carl, en yngre bror till V-Gurra.
Deras dotter, Märtha gifte sej sen med sonen till Håkon, Jo men, lite inavel i
den högre skolan. Den sonen blev sedan den norske kungen Olav som vi kommer
ihåg som härskare över Hardangervidda å Holmenkollen å pølser med lomper. Det
var lite extra kuriosa.

Sveriges
Konung Carl XVI Gustav är ju kusin med den danska Drottningen Margrethe II och
så är han ju tremänning med Norges Kung Harald V. Ja ja, släktskapet hôller i
säj. Ännu mer extra kuriosa.

Avslutningen
blir det legendariska slaget vid Svolder år 1000, där den danske kungen Sven
Tveskägg och den svenske kungen Olof Skötkonung slogs mot Norges kung Olav
Tryggvason och bågskyttarnas bågskytt
Einar Tambarskjelve som det sket sej för. Hans pilbåge gick sönder och slaget
förlorades och Olav hoppa i vattnet från sin legendariska båt ”Ormen Långe”,
kanske drunknade han, kanske klarade han sej, buden går isär. Tveskägg,
Einar och Olof Skötkonung överlevde slaget. Och var det inte Norge som dom slogs om redan för tusen år sen. Jo visst
var det de… Segrarna vid Svolder, Tveskägg och Skötkonung delade upp
lite Norge mellan sej.

Och
visst var det släktskap även där. Sven Tveskägg hade ihop det ett tag med Sigrid Storråda, morsa
till Olof Skötkonung, samtidigt som hans syster Tyra, var gift med Olav
Tryggvason. Trots det, var det alltså inte Brödrafolkens väl utan Brödrafolkens
krig. Farfars far till Norges Olav var legendaren Harald Hårfager. Farsa till
Olof Skötkonung var ju gamle Erik Segersäll. Tveskäggs farsa var den danske
kungen Harald Blåtand. Jo men, danskarna var nästan tusen år före med
Bluetooth. Einar Tambarskjelve var inte
släkt med någon av de nordiska kungarna.

Vad
långt detta stycke blev men historien har ju pågått betydligt längre.

Några
Fotnötter: Vart Svolder låg tvista de lärde om. Öarna Rügen eller Ven är några
förslag. Tydligen visste Tveskägg och grabbarna vart det låg i alla fall.

Karl
Johans Gate i Oslo fick sitt namn några år efter unionskungens Karl XIV Johans
död 1844. I Norge hette han Karl III Johan.

”Så
djefvel och innerli stup anfäkta mej” Citatet är ur ”Värmlänningarna”. Löpar
Nisse skroderar om sitt möte med ”Dundrapart” egentligen är det nog Bonaparte
han menar, Napoleon Bonaparte.

Jag
skickar med ett GRATTIS till Norge vars grundlag fyller 200 år den Syttende
Mai
i detta nådens år 2014. Och att Sverige som stat har haft fred i snart 200
år. Det är ganska unikt bland Jordens länder. Det är fan i mej värt en pilsner
dä, äller två. En för Nôrje å en för Svärje.

Tommy
Svensson den 13 januari 2014.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *