Musik för mej, kanske för dej.

TJENARE
FOLKET

Musik
för mej, kanske för dej.

Det
började den 19, 20 eller 21 januari 1956 med att jag hörde ”Lilla vackra Anna”
för första gången i mitt liv. Min farmor stämde upp i den visan. Det var mitt
första möte med musiken. Tyvärr är detta minne inte tillgängligt. Jag har
jobbat stenhårt för att minnas just detta men, nej… jag hôger inte. Så jag får
lita på dom som var med, att dom har rätt och kommer ihåg att min farmor sjöng.
Mitt första musikaliska minne är när jag, nästan, fyra år gammal sjunger
”Brevet från lillan”. ”Pappa kom hem för vi längtar efter dej”. Farsan var på
repmöte hösten 1959. Insjunget på en magnefon, en föregångare till rullbandspelaren.
Magnefonen hade en ståltråd istället för den vanliga magnetremsan.

Ibland
dyker det upp lite tips från coachen.
And if you want to hear the
songs…
Det
som är understruket markera det, kopiera, googla, klistra in och
förhoppningsvis dyker det upp nåt klipp på Youtube. (Det går fortfarande inte
att direktlänka från Wordprogrammet)

En
norsk, lite vemodig visa som jag hörde under första halvan av 60-talet var ”Dar
kjem Dampen”, insjungen av den norske norrmannen från Norge, Ivar Medås. Den
handlar om Dampeskipet (ångbåten) DS/ Oster. I nästan 50 år var visan ”borta”
men i och med spotifys intåg dök den upp igen. Visan är meget kjennt i Norge
och för mej blev igenkänningsfaktorn mycket stor. Visan finns i en lite skum
men häftig version med Herborg Kråkevik. Och apropå Norge, ”Dritafull før
Drøbaksundet”
med Trøste & Bære, lite norsk hästjazz
som svänger rätt bra. Annars är ”Seterjentens søndag” med Sissel Kyrkjebøs
glasklara stämma en riktig finstämd favorit.

Ett
litet tips. Apropå en tjej med en otrolig pipa. ”Le Matin Sur La
Riviere. Eve Brenner”,
Jag vet inte hur många skruvstäd det skulle behövas
för att man skulle komma upp till dom tonerna, sega hö eller höga C, eller vad
det heter…

En fredagskväll
i slutet på 70-talet. En lokal pub i det danske Ålborg. Halsade några Tuborg Grøn med polaren Tommy och några lokala
förmågor. Jag hörde att herrarna, som var i 60-årsåldern, talade om ”BOPA”. BOPA
var en av två danska motståndsrörelser under det Andra världskriget, den andra
hette ”Holger Danske”. Efter ytterligare nån Tuborg gick jag fram till disken
där dom stod. Jag frågade om jag fick sjunga en låt för dom. ”Jä värsgo” sa
dom.

Entertainern
Svensson stämde upp i ”Det var en lördagsafton”, texten skriven av gamle
Östen, han Warnerbring ni vet. Den handlar om då Danmark blev fritt från den
tyska ockupationen. Den sista strofen i visan, ”Men det jag minns var ljuset
just när jag cykla hem, som tändes denna femte maj på våren fyrtiofem”. Dom
båda ölfryntliga herrarna var påtagligt
berörda. Den ena hade dessutom blivit morfar helt nyligen. Dom hade varit med
och stött BOPA under kriget. Dom handtackade mej båda två, t.o.m. bartendern var
lite rörd. Och jag kände att jag hade gjort en god gärning för herrarna, att
”Vi får inte glömma”. Apropå Danmark så är min personliga musikaliska favorit
från detta land, ”This is my life”, Gasolins suveräna ballad.

Raj-raj”
med Sigge Fürst
heter egentligen ”Salta biten” och är skriven av Hasse å
Tage.

Tänk
att höra ”Sommaren är kort”, Tomas Ledins sommarrökare när man glider in i den
trånga passagen en ljummen försommarkväll. Lyssna på ”Sol Vind och Vatten”
Gärdestadsklassikern medan man är mitt inne i härligheten. Och när man glider
ut, ”Before you accuse me” i Eric Claptons tappning, det är åxå en härlig
upplevelse. Och sen när det är helt öppet, så hör man Peter Lundblads ”Ta mej
till havet”. Dä ä grejsaker dä.

Även
om man har hört låtarna hundra gånger så händer det att en sån låt vid rätt
tillfälle, det kan bli ett ögonblick som blir till evighet. Det etsar sej fast.
Man minns. Låten och den stunden har blivit ett fotografi.

Förresten,
vadå glider in och ut och trånga passagen och helt öppet??? Vad menar Svensson???
Hmm… Ja ja, genera sej inte. Jag menar faktiskt en tur med någon av Östersjöfärjorna
som glider in och ut ur Stockholms underbara skärgård. Den trånga passagen är det
180 meter breda sundet vid Oscars Fredriksborg som kallas Oxdjupet. Och Ålands
hav är ju helt öppet från Tjärvens fyr i riktning mot Mariehamn. Att sitta på
akter eller fördäck samtidigt som man läppjar på en immig pilsner, glida genom
skärgårn när den svenska sommaren är som bäst och ha en härlig sommarlåt i
högtalarna, det är en riktig tiopoängare.

Några fler glidarlåtar, ”Love Hurts” med Nazareth. ”Let
it Be” The Beatles åff kååårs. ”Summerwine”, Lee Hazlewoods skapelse. John
Lennons ”Imagine”. ”My oh My” Slades tunga ballad. Hollies sköna stämsång i ”The
air that i breath” och ”He ain’t heavy, he’s my brother”. The Marbels “Only one
Woman”.“Alpha Ralpha Boulevard”, av och med Ralph Lundsten. ”A wider shade of
pale”, Procol Harums bidrag och naturligtvis klassikerna, Eagles med ”Hotel
California” och Led Zeppelins ”Stairway to Heaven”.
Är det fortfarande att glida ut och in
i skärgården som du pratar om nu, eller…

Apropå
skärgården och Östersjön så kom ju i början på förra veckan ”Det baltiska
snöovädret”, SMHI varnade för snökaos. Ett lågtryck som låg över Estland pumpade
in snö över Östersjölandskapen, hette det. Personligen är jag övertygad om att
det är ryssarna som ligger bakom detta. Dom använder helt enkelt baltstaterna som
kamouflage. Sedan skickar dom hit lättklädda ryska damer för att distrahera den
redan hårt prövade ledningen för snösvängen. Trust me…

Och
apropå Ryssland. Deras nationalsång är i mitt tycke den mäktigaste
nationalhymnen i världen. Michalkov/Alexandrov was the composers. Och apropå
Rysslands nationalsång, från 1918 till 1944 hade dom Internationalen som sin
nationalsång. Också, i mitt tycke, mycket mäktig. 1990-2000 hade ryssarna nån
hymn som var intetsägande. Jag tror den glömdes bort ganska snart.

Ännu
ett apropå angående Sovjets/Rysslands nationalsång. :” Nu gäller det att hålla
tätt här i inledningen. Nedsläpp. Fetisov tar pucken… fintar och passar
Kasatonov… Krutov… han skjuter… och där har vi 1-0. Det tog fjorton sekunder.
(Arne Hegerfors refererar Sovjet -Tre Kronor nångång på 1980-talet).

Barbi Benton 1975 Ain’t That
Just the Way.
Do jo remämber???

Visor,
alltifrån frodigt burleska till rent lyriska och gamla hederliga 60-talare.
Visst finns det undantag men inom dessa genrer finns de flesta av mina
favoriter. Men att räkna upp dom, nä så mycket utrymme finns inte. Har även en
förkärlek till gamla stenkakor. Storbandsstuk alá Frank Sinatra går heller inte
av för hackor.

Svensk
folkmusik ligger mej åxå varmt om hjärtat, gamla skänklåtar, brudmarscher och
gånglåtar, gärna på ”beat” med trummor och bas. Den vemodiga ”Torn Eriks visa”
är en riktig favorit. Jan Johanssons album ”Jazz på svenska” återvänder jag
alltid till. Men visst kan det även vara lite folkligt att sitta i baksätet i
en gammal häckig amerikanare, iklädd jeans, t-shirt, en raggarväst, solglasögon,
en påkopplad röjarmin, en pilsner i näven, rutan är ner vevad, naturligtvis ska
man bonka plåt, ordförrådet är begränsat till ett: ôôôôhhhh, samtidigt som man
lyssnar på en riktig raggarrökare, signerad Eddie Meduza. Jo men pöjka, nu
snackar vi folkmusik här…

Ryktet
säger att den kom till ute på södra Hallands slätter efter väg 117 i trakterna
av Genevad/Veinge. Olle Nyberg klinkar fram ett tjugotvå sekunder långt intro
på pianot. Sen börjar det : -Jag trivs bäst i Öppna Landskap, nära havet vill
jag bo… Jo då, Ulf Lundells mäktiga ballad från albumet ” Kär och galen” från
1982. Detta är nog min personliga favorit, alla kategorier, Namber wann. Annars
har jag lite svårt för Uffe. Det gick så långt att folk ville ha den som
nationalsång. ”Där bränner jag mitt
brännvin själv och kryddar med johannesört”.” Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmsta sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen”. Jo då, visst är det
svensk kultur vi snackar om. Men ordet ”Sverige” nämns inte, det gör det
förresten inte i ”Du gamla du fria” heller.

Hör-jag-den-nästa-gång-så-spyr-jag-låt.
Jodå för tusan, det finns såna åxå. Hip hop och Rap. Techno och Eurodisco. Låtar som spelas femtioelva gånger om
dagen, i typ Radio Rix och P 3, ingår i detta koncept. Låter sôm tjater hôl i
hôvve på en. Modern jazz ska va mä där åxå. Men visst får folk gilla hip-hop, techno
och eurodisco m.m. Dä va bra dä Tommy att di får tycke ôm sån musik sôm inte du
tycker ôm…

Vad
har legenderna Carl Perkins, Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Tommy Svensson, John
Lennon. Dave Edmunds, Jimi Hendrix, Buddy Holly, Eddie Cochran, Jerry Williams,
Eilert Pilarm, Rock Ragge, Johnny Cash, och säkert hundratusentals till
gemensamt? Jo dom har rivit av en riktig tolvtakts rock and rollare. Den 1
januari i det gyllene året 1956, släpptes en singel som blev en riktig
storfräsare inom den klassiska rocken. Blue Suede Shoes. Skriven av Carl
Perkins 1955.

Jo
då för fan, Blue Suede Shoes har man dragit några gånger tillsammans med
storheter som Jalle Laines trio, zweimal, på Birka Princess, Bröderna
Bengtssons Kusiner en gång på Viking Cinderella, karaoke -versioner här och där
och inte minst med Bruno Ballénz orkester, det var den bästa versionen, ävver. Nja,
nu var jag nog lite partisk kanske… En annan version är Svenssons sväng-gäng.
Tyvärr är ljudet inte det bästa.(Kanske inte framförandet heller. Jo da Tommy,
dä ble så bra så…) Annars finns en riktig höjdarversion. Carl Perkins w/ Eric Clapton, George Harrison – Blue Suede Shoes 9/9/1985 Capitol Theatre (Official). Kolla Claptons min
vid 1.55. Jo men, så där river man av ett solo pöjker…

”Ack
Värmeland du sköna” är ytterligare en av mina absoluta favoriter, fan man blir
nästan tårögd. En sensommarkväll 1974. Ett evenemang som hette ”Solakväll” i
Mariebergskogen med en massa olika artister. Fullsatt. Jag vet inte om det
ingick i uppträdandet eller om det bara blev en spontan avslutning på en av
Solakvällarna. Håkan Hagegård som var en av de medverkande stämmer upp i
”Värmlandsvisan”. Versionen som han sjöng A cappella tillsammans med den
tusenhövdade publiken, där bland andra skribenten själv ingick, var en riktig ståpälsare.
Som sagt, rätt melodi vid rätt tillfälle. Ett ögonblick som blir till evighet.

Ett
litet bluestips. Danska gruppen Delta Cross Band, deras album ”Tough times”, en
riktig höjdare. (men det är ju mitt tycke det)

Apropå
musik, igår var det den 18 februari. För 57 år sedan föddes en av mina
favoritartister, Ted Gärdestad. Mycket svårt att välja en Tedfavorit men ”Come
give me Love” ligger bra till. Måste nog även nämna ”Blue Virgin Isles”. Fick
ett riktigt lyft när låten fick en svensk text. ”Himlen är oskyldigt blå”.
Apropå Ted, han var gift i några år med Lotta Ramel som i sin tur var dotter
till den store Povel. En i mitt tycke en av de större underhållarna som Sverige
har skapat. Povel vars svärfar var Ragnar Östberg, arkitekten bakom Stockholms
Stadshus. Mycket svårt att välja en Povelfavorit, men ”Balladen om Eugen
Cork” ligger bra till. Måste nog även nämna ”The birth of the gammeldans”.

Ted
var några år senare även sambo med Ann Zacharias. De fick två barn tillsammans.
Hon var ju i sin tur, lite tidigare, gift med Sven-Bertil Taube, son till
Nationalskalden Evert. Evert som i mitt tycke, var och är den störste av
trubadurerna som Sverige har skapat, inte den bäste, men som sagt den störste. Mycket svårt att välja en Evertfavorit,
men ”Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla” ligger bra till. Måste
nog även nämna ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull”, och så skrev han ju
låten ”Brevet från Lillan”. Låten som blev min första inspelning. Fan vad allt
hänger ihop.

Till
sist en liten anekdot. Min käre broder besökte en gång en knuttefest. Musiken
var metal, det bara malde ur högtalarna, många ”satt och dog”. Men va fan, sa
brorsan, släng på detta istället. Ett gammalt hederligt kassettband med gamla
svenska 60-talsrökare typ, ”Lyckliga gatan”,” Sånt är livet”, ”Trettifyran”.
Höjdpunkten, sa brorsan, var när han såg en biffig knutte, skinnväst över den
bara överkroppen, e rekti ölvamm (en riktig ölmage), knutteskägg, ölburk i
näven, snusnäsduk runt pannan, solbrillor, tatuerade armar. Jo men visst, där
satt han i en soffa och sjöng: – Teddybjörnen Fredriksson ja så hette han, en
gång var han bara min och vi älskade varann… Minsann, en riktigt härlig
kontrast.

Som
avslutning, ännu ett tips. Janne Schaffer Norrland (vinter) Som nån har
skrivit: En majestätisk rockhymn. Jag håller med om det.

Det
finns många melodier i gitarren om man bara kan hitta dem. Ja dä ä dä åxå…

Utan
musik vore livet ett misstag. (Åsa-Nietzsche, nää Friedrich Wilhelm Nietzsche
hette han. Rätt ska vara rätt.)

Tommy
Svensson den 19 februari 2013.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *