En 75-årig välfärd.

TJENARE FOLKET

En 75-årig välfärd.

Jobba tills vi blir 75 år. Vad menar han? Detta har han mage att säga till dom f.d. SAAB-anställda som blivit av med jobbet, till alla ungdomar som inte har fått jobb efter skolan, till alla som går på Fas 3 och är mellan gråt, tandagnisslan och förtvivlan, till alla inom vården, byggjobbare, skogsarbetare, gruvarbetare och till alla som jobbar där personalstyrkan är slimmad till max, o.s.v. och till mej som jobbat skift i drygt 35 år, som gärna tar pension vid 60. Men finns det kvar något i AP-fonderna da? Runt millennieskiftet ”lånade” regeringen Persson 260 miljarder ur AP-fonderna (den så kallade buffertfonden) till statskassan. Är det inte dags att betala tillbaka det nu da?

”Vi blir allt äldre och vi måste finansiera att Sverige, år 2050, kommer att ha två miljoner invånare över 60 år. En halv miljon över 80 år, kommer inom de närmsta 20 åren att öka till över 800 000 individer och bli en allt större del av Sveriges befolkning som inte arbetar. Men den verkliga prövningen är att allt fler kommer att bli 100 år och äldre.” Allt detta enligt Reinfeldt. Är det inte detta som regeringarna de sista femton åren försökt råda bot på. Att montera ner välfärdssamhället som våra äldre varit med att kämpa för, Greta på äldreboendet som inte kan få en ny blöja, istället väger man den gamla.” Nä, du får allt pissa lite till innan vi byter”. Att sänka medelåldern till 70-75 år är väl ett bra alternativ. Att kola av på jobbet innan man gått i pension är ju skitbra, då ligger man inte samhället till last.

Men har vi inte nysvenskar, nybyggare i Sverige som ska hjälpa oss att bevara den så kallade välfärden. Jo och många bidrar till det också, det ska erkännas, men tydligen kostar det mer än det smakar. Men om Reinfeldt säger, att i Sverige jobbar vi tills vi blir 75 år, bara det kanske avskräcker en del från att komma hit. Är det då så vettigt att låta så många nybyggare komma hit, rakt in i arbetslöshet, utan språkkunskaper och bli bidragsberoende från dag ett, när välfärden går på knäna, när ekonomin tryter. Eller vart kommer pengarna ifrån när vårdcentraler läggs ner för att bli flyktingförläggningar. Helt plötsligt finns det ekonomiska resurser. Vad ger det för signaler till våra gamla och sjuka?

”Dä finns flis å göre i flyktingförläggninger” (Bert Karlsson).

”Att invandring är en stor kostnad är egentligen självklart med tanke på den underliggande arbetsmarknadsstatistiken. År 2008 förvärvsarbetade 81,8 procent av de svenskfödda. Motsvarande siffra bland utomeuropeiska invandrare var endast 50,6 procent. En grupp kan inte försörja sig själv om bara hälften arbetar, än mindre bidra positivt till samhällsekonomin eller ens tillfälligt skjuta upp åldrandeproblemet.” Sagt av den svensk-kurdiske ekonomen Tino Sandaji.

Många invandrare bryr sig inte om att lära sig svenska, att lära känna svensk kultur eller att bli delaktiga i det svenska samhället. Istället väljer de att isolera sig i ett samhälle parallellt med vårt där de kan leva med hemlandets kultur och religion och endast umgås med landsmän. Bara det skapar ju en ”vi-och-dom-situation”.

Många har sökt sej hit för att få skydd, många prisar vår demokrati och många är här för att ta del av vår yttrandefrihet men sen finns det många som bara utnyttjar vår välfärd. (Det där sista var inte politiskt korrekt, Tommy) De har flytt från krig, förtryck, otrygghet, orättvisor, och fattigdom. Alltså verkar ju vårt system vara bättre, annars skulle dom ju inte komma hit. Varför ska då vi som bor här, anpassa oss och ändra våra liv och vårt samhälle? Naturligtvis ska dom få ha sin kultur och sina traditioner men när det ska ändras på svenska lagar för att få igenom halalslakt, hedersrelaterade brott (vilket jävla ord egentligen), kvinnofridskränkninar, sharialagar, m.m. Där går i alla fall gränsen.

”Vi-och-dom” kanske funkar för dem som kommit hit som vuxna. Men för nästa generation blir det svårt. Ungarna hamnar i kläm mellan två språk och två kulturer. De känner sig inte som svenskar, men känner sig inte heller som irakier, afghaner, kurder eller var nu deras föräldrar kommer ifrån. De lär sig inte ordentlig svenska, men behärskar troligen inte heller föräldrarnas språk ordentligt. De respekterar inte det svenska samhällets värderingar och respekterar inte heller föräldrarnas traditionella värderingar från hemlandet. Det finns dom som brottas med trauma från krigets vansinne och så vidare.

Troligen är det i många fall ungdomar med denna typ av bakgrund som inte klarar skolan, hamnar på glid, börjar med droger och kriminalitet och i värsta fall slutar som yrkeskriminella gängmedlemmar. Har Sverige resurser att hjälpa dessa? Är det försent att göra något åt detta. Jag tror att bomben redan har börjat ticka. Man accepterar verkligheten alldeles för sent, men vi lever i en kultur där vi vill försöka fixa till den, inte stanna upp och erkänna att, så här är det. Ta det värmländska mottot ”Dä årner säj”. Tyvärr tror jag inte detta hjälper, tyvärr har jag ingen lösning heller.

Vad har den etablerade median och politikerna egentligen att vinna, på att dölja obehagliga sanningar? Ingen säger det på nyheterna men de allra flesta vet om det ändå. En misslyckad integrationspolitik. Men det är ju så, om någon säger något illa om invandringen så blir man kallad extremist, SD:are, rasist o.s.v. och blir jämförd med Breivik, Hitler, judehatare, lasermannen m.m. Jaså du Tommy, anar vi inte lite smygrasism här. Att kritisera svensk invandringspolitik är inte likställt med rasism. Rasism är när man anser att någon är mindre värd p.g.a. sin rastillhörighet. Men helt klart, en och annan skitstövel finns det i alla läger.

Nyamko Sabuni som var ansvarig minister för integrationspolitiken åren 2006-2010, framförde i sin bok ”Det nya Sverige” en hel del kritik. ”Problemen har till viss del kommit att koncentreras till så kallade utanförskapsområden, d.v.s. områden som karaktäriseras av bl.a. hög andel invandrare, låg sysselsättning, stor andel elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och ökande brottslighet. I Sverige finns drygt 150 sådana områden med en total befolkning, runt en halv miljon.” Eller var visionen den att turkar, ex-jugoslaver, kurder, skåningar, afghaner, somalier, stockholmare, judar, irakier, svenskar, iranier och andra skulle leva sida vid sida som en enda stor och lycklig familj, exempelvis i Rosengård. Tydligen finns det politiker som tror detta.

Varför bor inte Mona Sahlin, Bengt Westerberg, Reinfeldt, Erik Ullenhag och flera förespråkare för den så kallade mångkulturen, i ett bostadsområde typ Rosengård, Ronna, Hjällbo, Tensta o.s.v.? Varför har dom inte tagit hand om ett ensamkommande flyktingbarn? Nej det ska ”Svensson” göra sedan dom ”skolats in” i det svenska samhället. Trovärdigheten hos dessa politiker är lika med noll. Varför inte föregå med gott exempel? ”Situationen i invandrartäta områden leder ofta till heta politiska debatter. Men politikerna som diskuterar problemen bor sällan där, visar uppgifter från Statistiska centralbyrån. Arzoo Hessami som bor på Bäckby, ett invandrartätt område i Västerås, tycker att det är ett problem. Dubbelt så många riksdagskandidater borde bo i dessa områden.”

Nalin Pekgul, socialdemokratisk, muslimsk förkämpe för invandrartäta förorter lämnade, 2005, sin egen förort Tensta, för att hon tyckte att den hade blivit för osäker. Hon uppgav i P1:s, Studio Ett, att skälen till att familjen ville flytta var det ökade våldet och den religiösa fundamentalism som finns i Tensta. När många invandrare själva kritiserar integrationspolitiken och problem i invandrartäta områden, då är det väl dags att vakna. Sen att Migrationsverket försökt visa ut en 91-årig blind, dement kvinna till Ukraina, det finns väl mer exempel. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Migrationsverket kan verkligen sila mygg och svälja kameler.

Nog om detta. Tillbaka till en 75-årig välfärd. Fast när man tänker efter…

Reinfeldtens förslag, att så många som möjligt ska jobba till 75-årsdagen är mycket bra och kommer precis i rättan tid. “Äntligen”, kommer många att säga. Hur många är det inte som fasar för den dan då de måste sluta jobba? Att vara 65 år och sen vänta på döden varje dag, i kanske 20 år, det är ju fasansfullt. Kan man minska den tiden till bara 10 år så är mycket vunnet. Det hjälper många från en plågsam ålderdom, vårdade av Carema till exempel. Att som pensionär, tvingas gå på PRO-möten är ju ingen höjdare, för där pratas det bara om sjukdomar och krämpor och vilka som lämnat den här jämmerdalen. Hur kul är det på en skala?

Kan man jobba mellan 65 och 75 år så kan man ju alltid jobba en massa övertid och få så lite fritid som möjligt så att man inte orkar grubbla över vad som komma skall, medan dom unga kan få all tid i världen att fundera på vad dom ska bli när dom blir stora, och så hinner dom ju dessutom med att bilda familj. 73 år och Alzheimers, Parkinsons, ryggvärk och kvarka, skavanker hit och dit och ett antal strokes . Jo men. Försäkringskassan säger: Slår hjärtat så kan du arbeta. Nä ut i arbetslivet. Staten får in skatter. Kör så det ryker, ryker det inte så kör ändå. Vi orkar allt några meter till. Att dö på arbetsplatsen måste vara den perfekta döden i ett land som inte vill finansiera pensionärerna.

Vi ger idag hjälp och bidrag till arbetslösa ungdomar, hade det inte varit bättre att ge detta till den äldre delen av befolkningen, som då kan avsluta sitt arbetsliv på ett värdigt sätt och då samtidigt ge plats till ungdomarna. Nej släpp fram ungdomarna, en 60–65-åring blir sällan någon värsting.

“Jag tycker om kvotering till, exempelvis politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb…” (Margareta Winberg)

Som sagt. Demokratins styrka är yttrandefriheten. Tack för Ordet.

Tommy Svensson den 12 februari 2012.