TJENARE FOLKET
Då Highway to hell mötte Min jojo.
Australiens flagga hängde över ingången till dansbanan. Jag var på Jigs i lördags. Repliken kunde lika gärna ha sagts för 35 år sen men den stämde även lördagen den 16 juli 2011. Och apropå 35 år sedan, så spelade Jigs i folkparken Cortina i Vinberg strax utanför Falkenberg, just den 16 juli, året var 1976. Vid 23-tiden tar Jigs sin paus då ett band från Australien ska äntra scenen för att köra några låtar. Det är första gången som bandet är i Sverige.
Gitarristerna och tillika bröderna Angus och Malcolm Young, basisten Mark Evans och trummisen Phil Rudd tar plats medan sångaren Bon Scott står bakom scenen och spyr. Första låten kör bandet med andra ord utan sin sångare. Men till den andra låten har Bon Scott repat sej och är med. Det australiska bandet är ingenting mindre är hårdrockslegenderna AC/DC.
Den 16 juli 2011 var det på dagen 35 år sedan detta hände, så nu ville gitarristen i ett coverband som gärna spelar AC/DC:s repertoar göra ”A tribute to AC/DC” med dansbandet Jigs, just i folkparken Cortina i Vinberg strax utan för Falkenberg. Coverbandet heter Slowrider. Gitarristen i bandet, Magnus Nilsson, ringde upp Tryggve Johansson f.d. gitarrist i Jigs och frågade om dom kunde ställa upp på en nostalgikväll. Tryggve raggade ihop sångaren Jota (John-Olof), Ulf på trumpet, Anders på sax och Peter på keyboard. Åke basisten och Ingemar som skötte trummorna i original-sättningen vid tiden det begav sej, kunde inte komma. Basen och trummorna sköttes istället av två studiomusiker från Skara. Det verkade vara ett par fullblodshingstar från Bert Karlssons stall om man säger så. Dom hade i alla fall varit med förr.
En annan som ställde upp, som var med på den tiden, var en herre vid namn Tommy Svensson, dock var han inte med på den historiska spelningen då AC/DC lirade, men han dök upp på ”tributen” så att säga.
Grabbarna i Jigs kände igen mej efter alla dessa år, jag visade kort på grabbarna från mitten på 70-talet. Det blev glada miner och minnen. Ulf, trumpetaren i Jigs drog sej till minnes att min gamle vapendragare Berra, han med efternamnet Gullbrand, skulle få önska en låt på begäran en gång. Nu blir det säkert en riktig Rock and Rollare tänkte grabbarna, då Berra säger att ”Ingen”, en riktig dansbandstryckare, ville han höra. Grabbarna blir förvånade men spelar ”Ingen” till Berras förtjusning. Berra, som inte direkt hade Pavarottis pipa, la ner hela sin själ i låten när han ”sjöng” och känslan, den gick inte att ta miste på.
Ulf berättade, att dom, före nostalgikvällen bara hade spelat en enda gång tidigare i Cortinaparken. Det var just då AC/DC skulle göra sin första Sverigespelning. Det var då som Ulf bjöd sångaren Bon Scott på snus. Snuset som gjorde att Bon Scott ”stod över” AC/DC:s första låt i Sverige.
Öppningslåten som Jigs startade med i lördags är en kultklassiker, nästan snudd på ”töntvarning”, men nostalgin tog överhanden när Peter, på klaviatur, klinkade fram introt på ”Min Jojo”.
Jigs körde, ala en ishockeymatch i tre perioder. I första pausen dök Slowrider upp och rev av AC/DC:s repertoar från den historiska kvällen för 35 år sedan, bland annat brottarhitten ”T.N.T”. Slowrider var riktigt bra, och Magnus Nilsson hade på sej en kopia av Angus Youngs skoluniform. Och Kjell Gunnarsson, sångaren, hade en härlig hårdrocksrasp i rösten. I andra periodpausen så att säga, spelade bandet AC/DC:s övriga repertoar. Sista låten för Slowrider blev naturligtvis rockrökaren ”Highway to hell” och då tillsammans med Jigs. Således två trummisar och två basister och tre gitarrer och Anders sax och Uffes trumpet, dessutom ett par hundra i kören, det måste jag säga var kulmen på kvällen. Trycket i låten blev en riktig ståpälsare.
Jag måste åxå säga att jag hade skruvat upp förväntningarna inför kvällen ganska så högt och sen när verkligheten blev klart mycket bättre då ville man att kvällen aldrig skulle ta slut. En riktigt härlig blandning av dansband och hårdrock. Då, 1976, så var det nog bara dansbandsfolk som lyssnade till hårdrockarna. 35 år senare var blandningen ungefär fifty-fifty. Vädret då? Lördag eftermiddag och lördag kväll citerar jag Tomas Ledin: Inte ett moln så långt ögat kan nå… Fredag kväll regnade det och likaså på söndag morron. Det kan man kalla flyt (!)
Jota, Peter, Anders, Ulf och Tryggve, fan va sköj dä va å få träffa er igen och ett speciellt tack till Magnus Nilsson gitarristen i Slowrider. Det var hans idé med Nostalgikvällen. Som sent eller aldrig ska glömmas.
Bland publiken, som jag skulle uppskatta till 400-450, fanns bland andra Cicci, Dennis, Robbin, Jonatan, Krister Classon, ena halvan av ”Stefan och Krister”, Jan-Ove Jönsson, kallad Jojje, även han var där helt privat. Ibland brukar man se honom som ”Bevbäaen” Dag-Otto.
Så till alla som läser detta och var med på 70-talet när vi åkte runt halva Sverige efter grabbarna: Jota bad mej att hälsa så gott till er.
Fotnot: Jigs lade instrumenten på hyllan 1992, men det händer att instrumenten dammas av nån gång ibland. Bilder från Cortina har någon lagt upp på Youtube.
Tommy Svensson skrev detta den 20 juli 2011.