TJENARE FOLKET
Varför det gick som det gick.
Som alla analytiker, professorer, statsvetare och förståsigpåare så funderar man på varför det gick som det gick, i valet alltså.
Sossarna gör sitt sämsta val i mannaminne, Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, Moderaterna är (nästan) lika stora som sossarna.
Om vi börjar med vänsterpartiet så tror jag dom hämmas lite av Lars Ohlys uttalande att han vill kalla sej ”kommunist”. Dom är tillbaka på samma procentnivå som dom var när dom hette Vänsterpartiet kommunisterna. Sen blev jag lite besviken på Lars Ohlys agerande på valvakan. Är man ute efter revansch så undviker man inte en motståndare. Ohly skulle ha gått in i sminkrummet där Jimmy Åkesson satt. Men där inne fanns tydligen en kraft som var för svår för honom att hantera. Vi behöver politiker som kan reda upp missnöjesproblem, inte ignorera dem eller fega ur. För annars får missnöjet växa. Fundera på istället vad som orsakat SD:s tillväxt.
Sossarna tror jag hämmas av ”Det rödgröna blocket”, att den ”vanlige gråsossen” inte vill befatta sej med kommunisterna eller miljöpartister, samt att Mona inte är riktigt folkligt förankrad. Sen tror jag dom förlorade väljare till Reinfeldt på grund av skattesänkningar. Folk som jobbade fick mer i plånboken, bara det tror jag kan vara en stor orsak ” Äh va fan, har man jobb och är frisk är det väl OK”. Att Miljöpartiet går framåt ligger lite i tiden men det räcker med att dom säger att dom ska höja skatter på el och höjd skatt på bensin. Det svider rejält hos ”Svensson”.
Alliansen är ju i stort sett Moderaterna. Centern tror jag förlorade några väljare till Miljöpartiet p.g.a. svängningen i kärnkraftsfrågan. Moderaternas framgång tror jag, beror mycket på Reinfeldt själv. På det personliga planet verkar han bjussa lite på sej själv ibland, (även om inte jag sympatiserar med hans politik).
Och så min personliga teori om varför Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Äldreomsorgen, kriminalvården och invandringspolitiken var tre stora frågor dom gick till val på.
Den nedförsbacke Sverige har haft, angående social nedrustning, under de senaste 10-15 åren saknar helt motstycke. ”Arvid och Inger får inte längre bo ihop efter 63 års äktenskap. Får man göra så mot gamla människor frågar sej Arvid”. ”Åldrig kvinna satt på toa i femton timmar, stressad personal hade glömt henne ”. ” Är det tacken det för att dom har varit med och byggt upp Sverige ”. ”Det kostar skjortan att gå till tandläkaren, det har blivit en klassfråga” .”Neddragningar inom psykiatrin”. ”Vårdpersonalen går på knäna, pengarna räcker inte”. Och kriminalvården: ”Dä ä för möe dalt mä di där, å di får ju bättre mat än skolongera å di på langvården”. ”Såg du efterlyst i går? Di sexton mest efterlyste, två hade svenske namn, en verke vare nôrrman å en va finne, di andre tôlv va utlänninger”. Sånt spär på föraktet mot det etablerade samhället och så invandringspolitiken:
Mord, våldtäkter, skolbränder, knivskärning, grov misshandel, skottlossning, stenkastning mot brandmän och ambulanspersonal, m.m. har tyvärr blivit vardagsmat, men varför tar ingen itu med det. Ingen politiker eller journalist vågar ta tag i eländet. Dom ansvariga politikerna verkar inte bry sej, utan dom fungerar som tre apor: ser inget, hör inget, säger inget. Är det för känsligt att agera och prata om detta? Man skyller på gängbildning, frustration och utanförskap. Där har SD satsat rätt så att säga. Dom har spelat på det storsvenska. Så egentligen är jag inte ett dugg förvånad att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Men för mej spelar det ingen roll om våldtäktsmannen heter Niklas Lindgren, Göran Lindberg eller Hasan Ardian, flickorna är säkert märkta för livet ändå, eller om mördaren heter Christine Schürrer, Barzan Khoshnaw eller Anders Eklund, offren kommer aldrig att komma tillbaka till livet. Respekten för människoliv verkar vara obefintlig hos en del. Och detta gäller både svenskar och invandrare.
Tommy Svensson den 20 september 2010.