Hommage till en 60-åring.

TJENARE FOLKET

Hommage till en 60-åring.

Det är höst. Året är 1974. Thorbjörn Fäldt sitter på puben Två Hästar i Karlstad, spelar gitarr och sjunger.

”Mariebergskogen bevarar äldre kultur
Mariebergskogen har också en raggarebur
där sitter Berra i en inhägnad gård
och huset är i en raggare Ford

Där sitter Berra och säger fan
släng in en kvarting tre gånger om dan
så gör han konster med sitt skelett
och smörjer in håret med växellådsfett”

:- Vaaa, hörde ni? säger Berra till gänget runt bordet, däribland undertecknad. :-Han sjonger ju ôm mej…

Finn Zetterholms ”Den siste raggaren”. Originaltexten är inte riktigt så men Thorbjörn gjorde om den medan han spelade. Berra, Bertil Gullbrand. Thorbjörn och Bertil kände varandra lite flyktigt. Hur kom raggarna ner till Två Hästar då? Jo vi kom inglidande till Karlstad i ett stort rött och vitlackerat åk. Hästkrafterna som motorn utvecklade var respektingivande måste jag säga. Kruxet var att man inte kunde veva ner rutorna så man kunde komma ut med vingen, armbågen, som gärna skulle va kromad (nä nu tog jag i lite). Vingen som symboliserar coolheten, den avspända känslan när man glider fram. :- Vadå, gick det inte att veva ner rutorna, satt det en skruvmejsel i dörren som höll upp sidorutan eller… :-Nä vi tog bussen. Ja vad gör man när ”Gröna faran” har lagt av och det inte fanns någon annan bil att låna för tillfället.

I grillen på ”Gröna faran”, Gullbrands gamla Kapitän, satt en plåthögtalare kopplad till kassettbandspelaren så det skulle höras när vi dök upp på stritan. Sladden till plåthögtalaren knipsade farbror polisen av, när vi stod på torget i Karlstad. På den tiden kunde man parkera där. Men det gick ju att skarva hop trådarna igen. Då kom farbror polisen tillbaka och klippte trådarna precis där dom gick in i högtalaren. I och med högtalaren var helgjuten blev den ju obrukbar. Dumma farbror polisen. Vi kunde ju stängt av högtalaren eller skruvat ner ljudet, men det skulle ju vara ”hålla” (hålligång) som Berra uttryckte det.

Syttende maj 1975. Bertil, Göran och jag skulle förära Norge med ett besök. Turen startade sent på kvällen den 16:de. Klockan halv fyra på morgonen kom vi fram till Oslo. Det var ganska folktomt på gatorna, bara några studenter som åkte omkring i sina rödmålade bilar. En tur upp till Hönefoss, några mil nordväst om Oslo, föreslogs. Göran kände till en pub som kanske, kanske med lite tur skulle kunna vara öppen. Bertil och Göran festade på lite lagom under natten medan undertecknad var nykter chaufför. Åter igen en storslagen gryning. Solen går upp över bergen på andra sidan Steinsfjorden, en sjö någon mil söder om Hönefoss. I högtalarna hörs ”Tidig grynings morgon, går till stranden…” början på Max Fenders gamle brôtterhitt ”Vindens melodi”.

Kontrasten blir total då Berra säger till mej :-Stann bil. :- Varå, ska ru ut å pesse? Jag tittar på Berra och ser orsaken. Han skakar försiktigt på huvudet och ser ut som en hamster där han sitter med munnen full av korvbitar, öl, chips och annat mojs som har varit nere i magen för att vända uppåt igen. Han försöker hålla emot så gott det går, men innan jag hinner få stopp på bilen och innan han får upp dörren kommer korvbitarna ut genom näsan. Gôräckligt, samtidigt börjar Göran och jag att skratta åt situationen.:- Såg du Tommy, säger Göran, dä va på väg. Men vad gör Berra? Jo, efter att ha fått ur sej det som ville ut, tar han några klunkar öl, sköljer munnen, spottar ut och är med i matchen igen. Så gör en riktig raggare. :- Ja de va de, nu kör vi mot Hönefoss och ser om puben är öppen. Det var den inte.

Tillbaka i Oslo vid halv åtta tiden på morronen. Bilen, en hederlig Volvo Amazon, var utrustad med en amerikansk polissiren och en ”vargvissla” kopplad till insuget på förgasaren. Vargvisslan skötte man med en wire inifrån bilen och man kunde fixa till allsköns läte med den, men ofta var det ett busvissla-på-tjejer-läte. På någon vänster kom jag in på en sidogata till Karl Johann, en återvändsgränd, där det dessutom var svårt att vända p.g.a. parkerade bilar och en massa människor som trängdes. Så det blev till att backa. Då drar Berra igång polissirenen, folk skvätter till och nästan kastar sej undan. Väldigt effektivt men jag tyckte nog att jag blev uttittad av en miljon norrmän och jenter också för den delen. Dom funderade nog lite grand när vargvisslan, som Berra också hade hand om, visslade på dom. Men vi fick oss ett härligt skratt alla tre.

Vi tänkte att vi skulle försöka sova lite i bilen innan vi skulle vara med i den stora paraden upp till slottet och morsa på Olav V som kungen hette då. Vi ställde bilen vid en parkering vid gamla Östbanestation (nuvarande ”Sentralstasjon”). Musikkårerna drog igång vid nio tiden, så det blev ju nästan ingen sömn alls. Det behövdes inte många klunkar för att komma igång. Frukosten åt vi på ”Halvorsens Konditori”. Och hur det blir när man är lite påverkad av tröttheten och några öl, man skrattar nästan åt allting. Inne på konditoriet frågar jag och svarar mej själv. :-Å va heter dere da? Halvar Halvorsen :- Å när kom dere hit da? För ett halvårsen”. Personligen fick jag ett skrattanfall som varade hela tiden vi var på konditoriet och halva förmiddan. Berra hade haft sitt skrattanfall under natten när vi hade passerat ett antal ”Pukkverk” d.v.s. grustag och stenkrosserier. Jag tror att han också skrattade i ett par timmar.

Väl uppe vid slottet hälsade kung Olav på oss, Bertil, Göran och mej. :-Morrn da, va morsomt med gutter fra Värmland, ha dere fått en Ringnes å pølse me lompe da, sa han. Nä, nu tog jag i lite grand, vi var helt anonyma för honom och resten av det norska kungahuset där vi stod i den stora skaran som hade samlats nedanför slottet.

Att utmana ödet. En snubbe från Töcksfors hade slagit vad med några kompisar, en femtiolapp, att han skulle snyta sej i en norsk flagga mitt på Karl Johann den syttende maj. Han snöt sej och det small direkt. Han fick en rak höger av en förbipasserande norrman och kompisarna gapskrattade. Men han fick sin femtiolapp. Ja ja vad gör man inte för pengar.

Så du Berra, idag den 25 maj skulle du ha fyllt 60 år, nej fel, du fyller 60 år idag, för det är ju klart att du finns med oss. Jag säger som jag sa i kyrkan på din begravning för precis nio år sen, där jag stod men en tår i ögat och la en ros på kistan :- Tack ska du ha Berra, fan va roligt vi har haft.

Fotnot. Två Hästar finns inte längre. Puben låg i Haga, hörnet Nygatan- Tage Erlandergatan. En Mongolrestaurang finns i samma lokaler numera.

Tommy Svensson den 25 maj 2009