Till minne av en älskad hund.
En dryg vecka har gått. Min kompis och friskvård. Den lilla valpen som ”hjälpte” mej tillsammans med Molly när jag bröt foten våren 1999. Vad bra du var under skilsmässan. Samtalen vi hade under de dagliga, långa promenaderna nere vid sjöarna sommaren och hösten 2000 var en jättebra terapi. Du var också en jättebra lyssnare och jag visste ju att det jag sa stannade oss emellan. Hade det kommit någon och hört mina samtal med dej hade han säkert ringt efter folk i vita rockar.
Nyårsafton 2000-2001 var jag bjuden på kalas men valde att stanna ensam hemma hos dej för raketerna och smällarnas skull. Men inte brydde du dej om att det small utanför husknuten. Jag minns det tropiska åskvädret en kväll försommaren 2002. Jag skulle jobba natten. Vid 23-tiden på kvällen gick åskan som mest. Jag åkte hem för att titta till dej, du låg som vanligt ute i grovingången när du väntade på mej, men du sov, du kände dej trygg där hemma trots ovädret som rasade utanför.
Jag jobbade/jobbar skift så du fick vara ensam hemma många gånger. Jag hörde med grannen om han hade hört ”gråt” och ylanden från dej. : -Nej sa han, det har jag inte; då visste jag att du hade det bra trots allt. Det var alltid en glad svans som viftade oavsett om jag kom från jobbet eller bara varit ut med soppåsen.
Sista stunden låg du på min arm och jag kliade dej bakom örat och sa att ”pappa är här” som jag alltid sa när du kom fram till mej. Det kändes väldigt tungt, Bosse, men jag gjorde nog rätt ändå. Sov på min arm, eller Nocturne som den egentligen heter, spelades på farsans begravning. Melodin blev en gemensam nämnare på två tuffa frånfällen detta år.
Tommy Svensson 18 november 2008
…..och Ronja sitter också med där uppe. Hon “lämnade in 2003”. Aldrig glömmer jag henne. Trots att det finns en ny hund vid min sida nu, så kan jag ibland fortfarande känna att hon lufsar vid min sida. Tufft…….!
Mvh Annika (en gammal QC:are)
Amen.
Hej Tommy. Ja du det är tufft när en av ens bästa vänner måste lämna in o ställa “skora på hölla” men man får inte va egoistisk utan försöka tänka på “vännens” bästa även om det är tungt att göra. Det sägs ju att livet går vidare o det blir bättre med tiden även om det inte känns så – men tro mig det går vidare även om det känns tungt emellanåt. Du ska veta att jag glömmer aldrig hur det var när “Ture” ställde sina skor däruppe på hölla. Heder åt dig i alla fall för det beslut du fattade o tänkte på “Bosses bästa” i stället för dig själv. Vem vet kanske sitter “Bosse o Molly o Ture” nånstans o tar en Dab o spelar lite go musik o kollar ner på oss.
Sköt om dig o de dina nu – Du ä ju så bra på dä.
Kram o ha dä bra.
Mvh Puh (en gammal beläggare)
hej tommy gick igenom samma sak i sommras han vart 14,5 år blir aldrig lättare.hörde ni spelade bowling i helgen hihi kramar lillemor