TJENARE FOLKET
Krig och kärlek.
Kodnamnet var ”Gomorra”. Natten mot den 29 augusti 1943 gav han sej iväg, en natt som han aldrig skulle glömma. Sammanlagt lyfte 699 bombplan mot Tyskland den natten.
Sittande på en, typ, gammal mopedsadel med 4 st. 7,7 millimeters Browningkulsprutor som enda sällskap satt Robert, en skotte på drygt 20 år, längst bak i en AVRO Lancaster på väg i natten mot Hamburg. Natten innan hade han för första gången varit över Hamburg, akterskytten Robert, tillsammans med 721 andra plan, och fällt sin dödliga last över staden, men denna natt skulle bli den sista för honom som akterskytt.
Amerikanska plan bombade staden på dagen medan britterna fick köra nattskiftet allt för att den civila befolkningen och det tyska försvaret av staden inte skulle få chansen att hämta andan. Nu skulle tyskarna få igen. Blitzen, bombningen av London, hösten 1940 var ju i färskt minne.
I tätt slutna led flög dom parallellt med floden Elbe som riktmärke mot Hamburg. Bomberna över den brinnande staden hade börjat falla.
Tyska jaktplan och tyskt luftvärn gjorde sitt yttersta i natten. För att störa tyskarnas radar hade brittiska plan strax innan bombplanen dök upp, släppt ner metalliserade pappersremsor. Det tyska luftvärnet sköt i blindo. Men. Lancastern som Robert och sju andra besättningsmän färdades i blev, strax efter dom fällt sin last, träffade av tyskt luftvärn. Piloten på planet insåg snabbt att det blev manöverodugligt. Larmet gick ”Vi måste hoppa”. Fyra av Roberts kamrater hann aldrig ur planet som kraschade mot marken nära Ahrensburg någon mil nordost om Hamburg.
Fyra män i fallskärmar singlade ner genom nattmörkret. En av dom, en akterskytt från Skottland, landade olyckligt på ett trästaket, slog högra axeln ur led, men var vid liv. I gryningen den 29 augusti 1943 upptäcktes han av tyska soldater. Det betydde tyskt fångläger. Hans högra arm var i stort sett lam efter fallet. Väl inne i lägret blev en tysk kocka hans stora kärlek, hon besvarade hans kärlek, men den var förbjuden så länge kriget pågick. Efter kriget flyttade dom ihop gifte sej, fick barn och bosatte sig i en liten ort utanför München.
I slutet på september 1989, berättade Robert detta för mej över en litersejdel på Hofbräuhaus i München. Hans högra arm var fortfarande lam. Fy fan, sa jag, tyskt fångläger. : – Vi engelsmän blev i regel behandlade som fångar, ryssar och polacker var ”förbrukningsvara” sa han. Som en ödets ironi sprängdes en Boeing 747, en jumbojet, över Skottland och kraschade den 21 december 1988 i den lilla skotska byn Lockerbie där hans vagga en gång stod.
Tommy Svensson i november 2008