TJENARE FOLKET
Himlen kan vänta.
V 8:an mullrade på så där härligt dovt som bara V 8:or kan göra. 200 hästar skötte sitt. N.V.R. systemet var aktiverat d.v.s. rutorna var nervevade (N.V.R. = ner vevade rutor). Rockmusiken strömmade ut. En mörkblå Buick Skylark 66: a var på väg till Kroken i den ljumma sensommarkvällen. Berra, min gamle vapendragare som satt fram i passagerarsätet, hade tio minuter tidigare fått slut på brännvinet. Tomt i pôtten. Men Kroken hade brännvin, det brukade han ha. Kroken bodde på andra sidan järnvägen vid Råtorp strax norr om Karlstad.
Vid järnvägsövergången som var obevakad fanns endast en vägbom på andra sidan järnvägen. Berra kliver ur för att se om den var olåst, jodå det var den. -: Lätt den vare ôppe medan vi åker till Kroken och skaffer brännvin, säger Tommy som kör bilen. Berra öppnar vägbommen och spärrar den. Strax efteråt säger Tommy -: Hej då Berra vi hämter dej på tebakavägen, och kör bilen av spåret -: Ôôôôhhh för faan, vänt på mej. Tommy stannar Buicken, Berra tar tag i dörrhandtaget. Samtidigt hör han en signal, inne i bilen hörs bara Del Shannon, FAN TÅGET KOMMER. Fem sekunder senare och två meter bakom bilen dundrar expresståget, Göteborg-Karlstad, förbi i 110 km/h. Buicken skakar våldsamt av luftdraget, tre tjejer i baksätet gallskriker. Berra som satte sej i bilen just innan tåget kom, blev nykter. Jävlar va nära!!
Tommy som körde tog det hela kallt och tackade sin skämtsamma sida –: Fan, om jag inte hade skojat med dej Berra så hade det gått åt helvete. Jag hade kört ett par hundra meter på grusvägen upp mot Kroken när chocken kom. -: Jag kör inte en meter till, vet jag att jag sa. Hela jag skakade, skälvde och frös. Fick en total blackout. Trots att jag var spik nykter har jag inget minne av hur vi tog oss till Kil, Berra bodde där. Jag skulle inte vilja åka med en sådan bilförare, men Berra sa på morronen att jag hade kört Buicken från Karlstad till Kil klanderfritt. Tjejerna hade också kommit hem välbehållna.
Jag har tänkt ofta på denna händelse. Järnvägen gör en svag högerkurva, från kurvan är det rakt ca 300 meter till korsningen. Jag hade nog precis kört av spåret när tåget kommer ut ur kurvan. Undrar ibland om lokföraren hann med att upptäcka oss, jag menar en sen augustikväll, ganska så mörkt, ingen belysning. Han gjorde ingen tendens att bromsa tåget. Det gick ju bra trots allt.
Himlen kunde i alla fall vänta denna augustikväll 1975.
”Kroken” heter/hette självklart nånting annat.
Tommy Svensson 5 februari 2008