58 minuter…

TJENARE FOLKET

58 Minuter…

Prolog

Det finns namn, datum, ord, platser m. m. som man förknippar med händelser: Gottröra, paparazzi, bogvisir, Sveavägen-Tunnelgatan, Ådalen, 11 September, Malexander o.s.v. och så Entebbe…

Vindrutetorkarna pendlade rytmiskt. Ett tropiskt åskväder rådde. Dom fyra Allison motorerna med sina 4 200 hk var, drev fram Herculesplanet i 550 km/h. I skydd av mörkret och utan hjälp från flygledartorn hade dom färdats i ca 400 mil. 7 timmar och 40 minuter tidigare hade dom startat från Tel Aviv i Israel. Under dem låg Afrikas största sjö, Victoriasjön. Den israeliske piloten blinkade tröttheten ur ögonen när han fick kontakt med radiofyren på Entebbe, Ugandas internationella flygplats. Ytterligare två Herculesplan pejlade in fyren. I radarskuggan av ett brittiskt transportplan som hade lyft någon halvtimme tidigare landade vid midnatt, natten mellan den 3 och 4 juli 1976, dom tre Herculesplanen med runt 150 israeliska kommandosoldater, handplockade ur specialstyrkan, samt en Boeing 707 som skulle frakta hem gisslan.

Den 27 juni hade 4 palestinska kapare, kapat ett Air France plan på väg från Tel Aviv till Paris med 248 passagerare. Efter landningar i Aten och i Benghazi i Libyen blev destinationen slutligen Entebbe utanför Ugandas huvudstad, Kampala, där kaparna välkomnades av Ugandas diktator, självaste Idi Amin. I två omgångar släpptes gisslan, tills det bara fanns 103 israeliska medborgare kvar. Ett femtiotal ugandiska soldater hjälpte kaparna att bevaka byggnaden där gisslan befann sig.

Israel låtsades förhandla med kaparna som nu var sju till antalet men i största hemlighet så förberedde israelerna en fritagningsaktion. En tidsfrist sattes. Om inte Israel släppte ett 60 tal palestinska fångar skulle gisslan avrättas. Några timmar innan tidsfristen gick ut slog man till. I en svart Mercedes som kördes ut från ett av Herculesplanen satt en storvuxen israelisk soldat maskerad till Idi Amin. Dom ugandiska soldaterna som bevakade huvudingången ställde sig i givakt och blev en lätt måltavla för israelerna. Fritagningen hade börjat.

”Get down Get down” skrek styrkan vid inbrytningen både på hebreiska och engelska. Under eldstriden inne i byggnaden dödades dom sju kaparna och tre i gisslan. Ett tiotal i gisslan skadades. Ett 40 tal ugandiska soldater fick sätta livet till. Fem israeliska soldater skottskadades, en sårades dödligt. Utanför spränger en annan kommandogrupp 11 ugandiska MIG 17 plan, så eventuell efterföljning eliminerades.

Det hela gick över förväntan för israelerna som hade befarat ett större manfall både hos gisslan och sina egna trupper. 58 minuter senare lyfter dom tre Herculesplanen och 707: an med gisslan. Destinationen var Nairobi i Kenya, planen måste tankas. Den redan frusna relationen mellan Uganda och Kenya blev iskall.

I Nairobi väntade ytterligare två israeliska plan som fick agera sjukhus. Den trettioårige israeliske löjtnanten Jonathan Netanyahu, som sårades svårt av en ugandisk soldat, avled i ett av planen på vägen från Nairobi till Tel Aviv. En brittiska, den 75 åriga Dora Bloch, som några dagar tidigare fördes till ett sjukhus i Kampala, på grund av att ett kycklingben fastnat i halsen, blev i Idi Amins händer också ett offer för gisslandramat.

Att sitta i nästan 8 timmar för att åka 400 mil till det innersta av Afrika och rädda etthundra landsmän som är bevakade av 50 soldater från Uganda samt 7 kapare beväpnade till tänderna, och samtidigt höra att ledningen räknar med att 10-20 soldater av dom egna leden inte får uppleva morgondagen, det kräver nog nerver och ett psyke utöver det vanliga.

Väl hemma igen i Tel Aviv och i hela Israel firades det, medan resten av världen tog emot nyheten med blandade känslor. USA imponerades dock av attacken att man 1980, den 27april, skickade iväg ett specialkommando för att frita 50 amerikaner som satt som gisslan i Irans huvudstad Teheran. Det hela sket sej i starten så att säga när en attackhelikopter och ett transportplan ur dom egna leden kolliderade. Åtta amerikanska soldater omkom så hela operationen avbröts.

Fotnot 1: Jonathan Netanyahu var en äldre bror till Israels förre premiärminister Benjamin Netanyahu

Fotnot 2: USA firade sin 200 års dag den 4 juli 1976 men den kom helt i skymundan p.g.a. kommandoraiden.

Fotnot 3: En svensk flygvärdinna, Ann-Carina Franking, var med vid gisslandramat. Om hon var med vid själva fritagningen förtäljer inte historien.

Epilog

Man må ha vilken politisk uppfattning som helst om Israel. Jag själv anser att dom är en ockupationsmakt, som behandlar palestinier som andra klassens människor (å andra sidan är väl palestinierna nästan lika goda kålsupare dom också) Men just denna fritagning är jag mycket imponerad av.

Tommy Svensson den 26 november 2007.

One Reply to “58 minuter…”

  1. Det blir riktigt spännande när du skriver! Jag har hört dig berätta historien flera gånger men det skrivna ordet ger den en annan dimension.
    Jag får aldrig plats med alla detaljerna i min hjärna på det sättet som du får. Men jag vet var jag hittar dem om jag behöver dem…

Leave a Reply to Din sambo Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *