Från en Fôrshaging till en annan…

TJENARE
FOLKET

Från
en Fôrshaging till en annan…

Nu
får Gud Fader bädda pinnsoffan för nu får han finfrämmat. Om Du mot all
förmodan, inte skulle komma in så gör ett par snabba dragningar och vips, så är
Sankte Per långt upp på läktaren. Pärleporten står öppen.

Nisse
Nilsson, Dubbel-Nisse är död.

Så
här skrev jag i ett blogginlägg för drygt åtta år sedan, kallat ”Vad man har
gemensamt med kändisar”.

”Det
började 1965-66 någon gång när jag var nere på gamla Ängevi (idrottsplatsen i
Forshaga) då jag, på allmänhetens åkning åkte skridskor på samma is som bland
andra storheterna, Sven Tumba, Uffe Sterner, Rolle Stoltz och Nisse Nilsson,
hade spelat ishockey på. Det var stort. Nisse Nilsson, min störste idrottsidol
alla kategorier. Han kombinerade sportslighet, elegans med glimten i ögat, på
ett sätt som jag tycker och tror att så är grundtanken med all idrott. Och att
man har sett honom ”live in action” också, det är man tacksam för. Och tänk när
Nisse kom fram till mej på Ängevi under en skolidrottstävling någon gång i
slutet på 60-talet. Han prata med mej och han kände mej och visste vilka mina
föräldrar var. Det var riktig stort, jag växte flera meter.”

Jag
minns en gång i början på 70-talet, en s.k. veteranmatch på Ängevi mellan
Forshaga och Grums. Vid första nedsläpp skulle Nisse teka, tittar upp på
tekaren från Grums och utbrister – Men tjenare, det är ju du, och rätar på
ryggen och klappar om honom. Publiken och domaren började skratta. Speaker var
ingen mindre än Jan Pära Jonte Persson.

En
stund senare kommer Nisse loss i en av sina berömda soloraider. Har bara målvakten
kvar och lurar bort honom, öppet mål och i tolv fall av tio (jora) så sitter
pucken i nätmaskorna. Men i detta fall så gliiiider pucken nån centimeter
utanför målvaktens högra stolpe. Och medan Grumsarna tar pucken och förbereder
ett anfall så går Nisse ner på knä vid Grumskassen och gör korstecknet mot
målburen. Grumsmålisen åker fram till Nisse och klappar honom på axeln med
plockhandsken och menar, typ. Såja såja. Det blir allt bra ska du se… Publiken
skrattade och applåderade.

Några
minuter återstår av matchen. Nisse ska ut på isen vid ett byte, då han säger
till sina medspelare och delar av publiken – Nä nu går jag ut och avgör detta.
Och det gjorde han…

En
annan gång så hade du kommit fri med en målvakt tre gånger och gjort mål på
samtliga tre tillfällen med samma fint. Du åker fram till målvakten och klappar
om honom och säjer – Dä ä bäst vi skärper ôss nu ifall det är nôn söm titter på…

För
några år sedan träffade jag dej vid Cåpa-kiosken, f.d. spelbutiken här i
Fôrshaga. Jag och några polare står strax utanför när du kommer och går in på
Cåpa. Du hejar på dom andra och när du passerar mej, klappar du mej på magen och
säjer – Å här har vi Globen. – Hörrö du ru… svarar jag. Väl inne på Cåpa så
står jag och fyller i tipskupongen när jag känner en klapp på axeln och jag
vänder mej om och du säjer – Lycka till da, Tommy. Fan, trots att jag hade
träffat och talat med dej flera gånger och trots att man snart skulle fylla
sextio så kände jag mej som den gången i slutet på 60-talet när jag växte flera
meter, nu när du gav mej en klapp på axeln och önska mej lycka till med tipset.
(Tipset gav, trots Nisses lyckönskning det vanliga, sju rätt)

Det
var din storhet Nisse, ödmjuk ut i fingerspetsarna, bjuda på dej själv utan att
vara för mer än nån annan. Som sagt, du kombinera sportslighet, elegans med
glimten i ögat.

Du
får hälsa din bror Eskil som jag hade äran att jobba ihop med på Tetra Pak från
slutet av 70-talet till mitten av 90-talet. Han var lika mycket Människa som du…

Vila i frid Nisse.

Tommy
Svensson den 26 juni 2017.