Working Class Hero.

TJENARE FOLKET

Working Class Hero.

Där satt dom på en
provisorisk träbänk, Broström, Berggren, ”Manne”, Molander, ”Peckern”, Thorén,
Johan Karlsson, Axel Sandström, Ragnar Stööd, ”Tôpp-Oskar”, Vester och Åslund
och några till. Och Torsten Läckström…

För snart hundra år sen
satt dom där, utanför Snickeriverkstaden för ett gruppfoto. Snickeriverkstaden,
byggnaden är borta sedan 30-35 år. Den stod alldeles till höger när man kommer
ner till parkeringen på jobbet, Stora Enso, Fôrshaga.

Jag åker/går förbi där
varje gång jag passerat grindarna. Ibland kan jag höra några av dom säga,
särskilt när jag ska jobba nattskift –”Jasså, ä dä natta i Kôlgårn,
Svenssôn”.-” Ja fy fan”, brukar jag svara.

Kan det vara den Åslund
som bodde i min gamla lägenhet, 14 år innan jag flyttade in, eller kan det vara
”Tôpp Oskar” som var gift med ”Tôpp-Selma” en väninna till min Farmor, eller
kan det vara gamle Vester, farsa till truckförare John som jag jobbade ihop med
i två år på Tetra Pak, innan han gick i pension, eller kan det vara han Torsten
Läckström som morsar på mej när jag ska till jobbet…

Torsten Läckström som dog
1926, endast 21 år gammal, sjukdom eller olycka, eller??? Född i Göteborg och
hamnade här i Värmland. Han bodde vid sitt frånfälle i Klarafors, den gamla
brukslängan som låg strax söder om Östra Allen, mellan Slottet och det gamla
kommunförrådet, det som nu används av Forshaga-akademin. Brukslängan Klarafors,
som var en, två och en halvplans brukslänga som troligen innehöll tolv
lägenheter, revs nångång i början på 60-talet om jag inte har helt fel. Enligt
en uppgift så föddes min Morfar i Klarafors när 1900-talet var i sin linda.

Torsten Läckström, föddes
1905 samma år som min Mormor och samma år som Unionsupplösningen med Norge. Han
jobbade på Snickeriverkstaden som ingick i Sulfitfabriken som ägdes av
Mölnbacka-Trysil. Kanske var det han som var far till den lilla flicka som dog
två dagar efter födelsen i september 1924. En liten ängel kom, log och vände
om, som det heter. Flickan som hette Gertrud Elvira, kan ha varit uppkallad
efter en syster eller en kärlek som dog 1918, och som Torsten har vid sin sida
på Grava Kyrkogård.

Torsten fick aldrig
riktigt skörda framgångarna som Arbetarrörelsen kämpade till sej, men han var
med i vaggan när Arbetarna började vinna lite mark. För mej var han en riktig Working
Class Hero. Han har varit helt anonym för mej om jag inte hade snubblat över
ett gammalt foto. Han jobbade på Snickeriverkstaden i början på 1920-talet, ett
halvt stenkast från där jag jobbar nu men jag känner att han kommer att hälsa
på nu när höstdimmornas tid är här.

En tidig fotnot.
Snickeriverkstaden användes efter Sulfitens tid som verkstadslokal åt bl.a.
”Holmbergs mekaniska verkstad”. Den revs, vill jag minnas, i mitten på
80-talet.

En vårkväll 1957 går
Farsan på vägen vid Klaraforsbyggnaden. Vi bodde då på Slottsvägen vid Södra Ed
på andra sidan Slottet. Fabriksgrindarna skulle passeras med en säck ”ärligt”
stulen ved från bolaget, jora Farsan agerade en simpel vedtjuv. En vakt hinner
i fatt Farsan när han precis ska passera grinden –Jaha vart ska du gå med
vedsäcken da, Svensson… Farsan drar en vit… -Jo den ska förman Andersson ha. –
Jaha oj da, svarar vakten, jag öppnar åt dej här… Jo da, då var det inga
problem. Men detta är väl preskriberat nu…

För 120 år sedan,
den 22 mars 1898, inträffade Forshagastrejken då Sulfitens arbetare hade fått
nog. 84 timmars arbetsvecka, arbetsmiljö under all kritik och dålig lön… ”Nä nu jävlar räcker det, nu
strejkar vi”. Drygt 100 man lämnade arbetet medan kokeriet och torkmaskinen var
igång. Förmän och ingenjörer kunde inte hålla igång produktionen utan dom fick bråttom att stänga ner kokare, torkmaskinen,
ventiler, pumpar, m.m. Några dagar senare var militären på plats, 33 år före
Ådalen. Bolaget ägde ju för det mesta arbetarnas bostäder så vräkningar blev
följden. I slutet av april kom strejkbrytare till fabriken men kunde inte klara
av arbetet. Det så kallade humankapitalet verkade inte vara värt nånting, när
man trodde att vem som helst kunde sköta jobbet. Man höll ut i nästan två
månader innan man gick tillbaka till arbetet, några hade fått sparken och blev
svartlistade.

Sundsvallsstrejken 1879,
Forshagastrejken 1898, Storstrejken 1909, och Ådalsarbetarna 1931, är för mej
Svenska Arbetarklassens hjältar, Working Class Heroes. Med i stort sett
fredliga medel tog dom tag i det hela och visade att ett drägligt liv för att
bygga en välfärd värd namnet var att föredra. John Lennons låt med samma namn
är jag lite skeptisk till. Strofen “But first you must
learn how to smile as you kill. If you want to be like the folks on the hill. A working class hero is something to
be”.

Skotten i Ådalen visade
hur långt arbetsgivarna och staten var beredda att gå för att påtvinga
arbetarna sin lönesänkningspolitik. Nu sympatiserar jag med vreden som
Ådalsarbetarna kände efter skotten, men jag har också sympatierna hos dom, när
dom trots allt behöll lugnet när ”arbetarna hade makten” i någon månad innan hjulen
började snurra igen.

På ett foto som visar
översvämningen i Klarälven den 21 maj 1931 syns Klaraforsbyggnaden. Utanför
längan hänger en flagga på halv stång. Samma dag som vårfloden eskalerade
begravdes de fem som sköts till döds i Lunde.

Och bredvid där Klarafors
en gång stod, står den gamla Almen ännu kvar. Den var med när det begav sej.

Fotona på översvämningen
och gänget utanför Snickeriverkstaden finns hos Forshaga Hembygdsförening.

Sverige är ett rikt land,
säger en del. Tror dom att den rikedomen kom som en gåva ovanifrån? Det är bara
två-tre generationer sen, som Sverige var ett land med statare och barnarbete.
Efter sju år i folkskolan var det många som startade yrkeskarriären på bruken,
14-15 år gamla…

De tidigare
generationernas umbäranden och slit har långsamt byggt det här landet till
dagens nivå. Torsten har en del i detta, mina Föräldrar, mina Mor och
Farföräldrar och miljoner andra som varit med att bygga Sverige. Working Class
Heroes… Tyvärr så känns det som om vi är den generation som lämnar över ett
sämre läge än vad vi fick ärva.

Allt var inte bättre förr
men mycket har blivit sämre.

Tommy Svensson den 14
oktober 2018.