Flöttfôgglera. (Flyttfåglar).

TJENARE
FOLKET

Flöttfôgglera.
(Flyttfåglar).

Hur
mås det? Äh håll truten.

Våren
verkar vara lite sen men en del Flöttfôggler har varit synliga. Dårfinken, Knäppgöken och
Hönshjärnan, häckar allmänt i hela landet, tillhör alla familjen (pappus skallus). Personligen
så tycker jag att dom har ökat oroväckande mycket i antal på senare tid.
Egentligen är det ju inte några flyttfåglar heller men några av dem flyttar
till Bryssel under veckorna, många av dom övervintrar i dubbel bemärkelse.

Den
Brunfläckiga Fladderdretan dyker upp ibland när man minst anar det. Dassholken
är den optimala boplatsen men har man otur så bosätter den sej i Trosa eller i
Fillingen. Och apropå Fillingen så är ju Kallsongaren en Häckande vinterfågel,
flyger oftast i en Y-front formation. Allsångaren däremot tycker jag är en
trevlig art. Dom uppträder ofta i flock och är ganska så oförargliga. Sjunger
dom på natten, som händer ibland, kan dom vara lite störande. Allsångaren är
dessutom artfrände med den elegante Smörsångaren

Ruggugglan
är en typisk nattfågel, lite bedagad, har varit med förr, oftast allt för
bedagad och allt för mycket förr.
Ruggugglan
är nära besläktad med Panelhönan,
en ensamfågel som är lite grå och intetsägande. Bredkäftad Sprätthök, vill gärna vara lite för mer än
andra fåglar, självgod och dryg. En trevlig bekantskap
är den morgonpigga Frukos-trasten.
Äter allt från bröd, ägg och bacon till flingor och fil. Kaffegöken,
jag tror den har minskat i antal på senare år, den var nog vanligare förr.

En riktigt trevlig vårfågel är ju Glass-truten
som gärna slår sej ned vid Petruskiosken. Den Mindre Kolhydraten finns lite här
och var, alltför vanlig tycker en del därför jagas den hårt av många. En lättroad art är ju Gapf-Labben (nä
den var dålig). Muntergöken
kan vara trevlig att känna men kan bli lite väl tjatig i längden.
Smilfinken, oförarglig men ofta lite väl inställsam. Fattarduva, liksom den
nära släktingen Muckarduva, häckar ofta i förorter. Grillspetten brukar komma
fram vid uteplatser under sköna sommarkvällar, också en trevlig bekantskap.
Sen har vi ju Råkan, ja det bara blev så…

Den Mindre Coopsnattaren norpar gärna
smågodis, den är närbesläktad med den något större, Vitryggiga Kåkfararen, som ofta
återvänder till samma plats. Bofinkan tillhör också samma familj. Svart
Coopsnattare får man inte ens nämna överhuvudtaget. I Fôrshaga har vi sedan
länge haft en trogen fågel, Brukskatan, den har häckat här i många år. Mittbenan, kan ibland växa sej ganska
stor. Den Större Hållhaken, skaffa er gärna några
sådana exemplar, dyker oftast upp på firmafester.

Olyckskorpen (corpus pessimistus) ett
kraxande läte som för ett mänskligt öra uppfattas som ”va vad det ja sa”. Umgås,
en trevlig art av släktet flockfåglar, dit tillhör även Smörgåsen som ofta
lägger ägg på pålar, så kallade pål-ägg.
Gaphalsen och Gallskrikan, högljudda, påflugna och irriterande.
Fyllkajan
(supus jämtus) syns
ofta fredagar och lördagar men kan även uppträda andra dagar.
Kännetecknas
av den röda näbben, samt den vingliga gången. Den har två läten, det lite
finstämda, lite sökande: ”pripp, pripp, pripp” Sedan det lite mer karakteristiska: ”klunk-rap,
klunk-rap”, som är förvillande lik Raphönans.

I busken, eller kalhyggen, hittar man
ofta den trevliga Sittgöken, närbesläktad med den Vitfläckiga Bakrykaren som är
en typisk Häckfågel. Enkelmockasinen, lever ensam hela livet utom vid parningen
då det hela kan utmynna i en Dubbelmackasin.
Annars är Sängknarren en fågel som man inte vill ha så mycket med att
göra, p.g.a. sitt irriterande läte. Rödstjärten, häckar alltför ofta på
bastuklubbar. Däremot Knipan häckar aldrig på bastuklubbar. Lergöken, lite
halvpervers. Buskskvättan och Sädesskvättan omger sej gärna med flera partners,
dom håller ofta till i grenen. I Sädeskvättans släptåg kan den mindre trevliga
Gon-orren uppträda. Gon-orrens välkända läte är ju ”Svide-pitt, svide-pitt”.

Fönsterhaken
liksom Fönstersmygen, dyker ofta upp vid fönsterkarmen, väldigt
nyfikna. Den Rostbruna Järnspetten tror jag börjar bli en sällsynt art, häckar annars
i gamla förråd och lador. Däremot Rullskarven gör sej påmind var tionde minut
på StoraEnso. Några av våra fåglar har fått sitt namn från engelskan. Den
mäktiga Påfågeln (onbird), Gladan (happy), Regnfågeln (neder-bird), Morkn*llan
(motherfucker), Burfåglar (inne-bird) och Strandskatan (beachbitch).

Oxjärpen, den Mindre Blåröken,
Gubbsulan och Snorkråkan har varit synliga vid Fågeltornet vid Norra Hyn. Den
Tvåbenta Strandraggaren är inte så bevandrad med fågelsjöar, typ Norra Hyn, Tåkern
eller Hornborgasjön. Den föredrar sandständer i stil med Tylösand, locklätet är
ett visslande ”huiittt huuiiiiii”, uppträder ofta i flock. Murkryparen ses
ibland sommarkvällar vid Folkets Park. Det bekanta lätet:
Bbllluuurrrräääääähhh. Murkryparen tillhör familjen Gamnackar.

Fredsduvan,
en ganska sällsynt art, häckar i alla fall i några länder på Jorden.

Tommy Svensson den 8
april 2013.