Ä dä mej ni skratter ôt?

TJENARE
FOLKET

Ä
dä mej ni skratter ôt ?

Det
var en vinter i början på 70-talet då Kôrvburn stod på Tôrge i Fôrshaga. En medelålders
snubbe skulle gå från Kôrvburn över Esplanaden, som gatan heter, mot Favör som
låg på andra sidan. Vid tiden när detta hände hade Esplanaden en refug i mitten
och järnvägsstationen låg där Systembolaget är nu. Vi stod vid kôrvburn. Jag
hade just köpt en grillad med bröd utav Märta Mos. Men tillbaka till snubben
som går ut på gatan. Snubben halkar till, en tiondels sekund senare är fötterna
två meter upp i luften. Med andra ord, en gammal hederlig Mollbergare med tre
och en halv volt i gruppering. Legendaren Erik Flood kläcker en replik som man
kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha…
Jodå, vi såg och vi skrattade.

En
sommardag på Drottninggatan i Karlstad, året kan vara 1976. Vid Filmstaden där
McDonalds nu finns, fanns då en parkering. Där hade jag och polare Gullbrand
parkerat bilen. Vi var på väg in till systembolaget som låg och fortfarande
ligger på andra sidan gatan. På den tiden fick man åka bil där
busshållplatserna är nu. Man kunde även parkera bilen vid trottoaren. Det hade
en äldre dam gjort. Hon hade slagit av motorn och precis öppnat bildörren. En
sekund senare kommer en cyklist och brakar rätt in i dörren. Ett ”Huäähhh”
hörs. Troligen tappade han luften. En gubbe som kommit ut från bolaget kläcker en
replik som man kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj
i, ha ha ha ha… Jodå, vi såg och vi skrattade.

Ängevi
isstadion nån gång runt 1967-68. Forshaga IF spelar en match mot ett lag som
jag nu inte minns. Vad jag däremot minns var att vid en avblåsning och i väntan
på att lagen bytte spelare så står domaren och liksom, kanar fram och tillbaka
med fötterna. Plötsligt får han svårare att hålla balansen, fötterna får jobba
hårdare, han börjar veva med armarna. Till slut drattar han omkull, landar på
ändan och slår i ryggen. Jag tror att det kan ha varit Per-Fingal som kläcker
en replik som man kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog
säj i, ha ha ha ha… Jodå, vi såg och vi skrattade.

Tilläggas
ska, att både snubben som gjorde Mollbergaren, cyklisten och domaren klarade
sej utan större blessyrer, men skammen att folk hade tittat på och skrattat åt
dem, den fick dom stå ut med. Man behöver ju bara gå till sej själv, att skulle
man snubbla eller köra omkull med cykeln eller nåt i den stilen, först så
känner man efter att alla benen är hela i kroppen, sen kikar man runt. Var det
nån som såg mej???

Smårissjön,
sensommaren 1971. Enligt huggtabellen i ”Napp och Nytt” skulle det vara ”Bra
fiske” denna dag som vi var ute. Det blåste en lätt pålandsvind på tre
sekundmeter. Då vet man att Gammelgäddan lurar i vassen. Men flera aspekter
stämde också in. Ett luftryck på 1 004,25 hektopascal, d.v.s. ett svagt
lågtryck. Vattenståndet i Smårissjön denna dag var 8 cm över referensytan på
sjökortet. 6.7 låg P H Värdet på. Solen
stod i väst sydväst. Luftfuktigheten var 73 %. Jupiter befann sej i Väduren. Såga
på Dejefôrs geck. Snôrgärsen hade gått te. Jodå för tusan.

Mera
tillfälligheter som skulle göra fiskafänget lyckat. Saturnus befann sej i
konjunktion med Neptunus.”De’ kan svänga till” med Trio me Bumba låg femma på
Svensktoppen. Den magnetiska Nordpolen befann sej för tillfället på 75,44 N och 99,06 W. Stellan
Bengtsson hade vunnit Bordtennis VM i Nagoya. Slommen hade lekt färdigt. 326 år
sedan freden i Brömsebro och nymånen var i tredje kvadranten. Med andra ord,
perfekta förutsättningar för ett riktigt storfiske.

Men
först några ord om Gammelgäddan (Esox lucius Anticus). 1971 hette den Hilbert,
den tog över reviret i Smårissjön efter Gammelgäddan Krydolf som var en
legendar under hela 50 och 60-talet. Krydolf var i sin tur, släkt i rakt
nedstigande led med Gammelgäddornas Gammelgädda, Napoleon. Den var så stor att
när den av misstag kom in i Kvarntôrpsåna så kunde den inte vända utan den fick
backa sej tillbaka. De ä grejsaker dä.

Det
sägs att det var den gamle stofiskaren August på Brôtera, även kallad ”Dyng-Johan”
(värmländska för Don Juan), som blev utsedd att fånga Napoleon. En gång hade August tappat löständerna i sjön och för att
få upp dom igen så agnade han med korv, och minsann, högg inte löständerna på
kôrvbiten? Jovisst gjorde dom det. Detta skulle visst ha varit året
innan älva brann.

Men
tillbaka till Napoleon. Hussbonn på Brôtera visste att den här gäddan tar man
inte med en vanlig krok och mask. Inte ens om man agnar med de värmländska
daggmaskarna, dom som gör fula grimaser när dom ska locka till sej fisken för att
sen ta ett riktigt nacksving på firren. En 20 kilos gädda har inte en chans, den
sitter som i ett skruvstäd. Nej här krävdes det lite rejälare grejor.

Jo då, han böjde till ett järnspett som han använde som krok. Band
fast kroken i en rejäl stålvajer. I andra änden var vajern fastsatt i en lada, betet
var en ring falukorv. Napoleon skulle tas på natten. Dan därpå så var ladan
borta. Tänka sej, gäddan hade dragit ner ladan i sjön. Nu snackar vi Gammelgädda.
Då förstod han att den här Gammelgäddan minsann
inte var att leka med.

Nästa gång så tog
han en ankarkätting istället för vajer och som krok hade man själva ankaret,
lånat från Bylgia, en av de gamla bogserbåtarna på Klarälva, jodå. Kättingen
hade han sprängt in och fäst i berget strax norr om Sjöänga. Han hade agnat med
en gammal Skavgalt från Risäterstôrp. Jo men, 200-kilo gris, nu var det väl
själva fan om den inte skulle nappa. Jo då den högg. Kampen stod väl i ett par månader
men den här gången hade Napoleon mött sin överman, August på Brôtera alias
Dyng-Johan.

När
man sen fick upp Gammelgäddornas Gammelgädda på land så sjönk vattennivån i
Smårissjön med en halvmeter. (Arkimedes princip, jo nåu). Ja det är väl lika
bra att ta i rejält när det gäller fiskehistorier. Det är väl ändå ingen som
tror på en, även om man säger att, joråsatt, en gång fick jag en Öring på 1,2 kilo.

Men
tillbaka till Smårissjön anno 1971. Polare Tommy och jag hade lånat en roddbåt
för att ro ut till vassruggen för att fånga Hilbert, d.v.s. 23 kilo Gammelgädda.
Draget var den legendariska Mörrumspinnaren. Vi provade även dom andra
klassiska fiskedragen, Atom, ABU-Reflex, Droppen, Toby, Lillöringen och
wobblern, Hi-Lo. Vi trodde stenhårt på ABU:s slogan “Dom största och längsta med
grejor från Svängsta”.

Men
Hilbert var klok denna dag och var inte alls på hugget(!). Dä ä väl därför di
blir Gammelgäddor. Inte en Abôrre, inte en Mört, inte heller e Panke eller e
Dyngrude ville nappe. Inte ens Huäbbera eller de mytomspunna Hjolbänningera
ville fastna på kroken. Denna dagen inte ett liv, för att citera Melker på
Saltkråkan. Efter någon timme på sjön så tyckte vi att – Nä, nu driter vi i dä
här.

Vi
rodde tillbaka mot bryggan. Provade några kast och, jodå, NAPP. Nu satt Hilbert
på kroken. Å nej då, inte alls. Ett riktigt bottennapp i kollosalformat som jag
t.o.m. fick Stora Bronsmärket för. En stock hade huggit på wobblern. Stocken
var i hundrakilosklassen. En riktig bjässe som kämpade rejält. Den kunde man minsann
inte ta med håv. Rullen trasslade sej i samma ögonblick. Femtio meter rev som såg
ut som ett skatbo. Dret och dubbeldret. I ett försök att rädda wobblern tänkte jag
att jag grejar bottennappet bättre från land än från en ranglig båt. En fot på
bryggan och en fot i båten. Det är så man fixar till en riktig klassiker.

Sakta
glider båten ut från bryggan. Spagaten är ett faktum. Det kallas för Tyska
hoppet när man faller med ryggen före. Stilpoängen tror jag hamnade på 5,2.
Kände Smårissjöns kalla vatten forsa ner i mina lungor. En rejäl kallsup. Vattnet
nådde upp till bröstet då jag stod på botten och försökte se hård ut i min jeansjacka.
Polaren Tommy skrattade så han kiknade. Man såg ut som en dränkt katt och jag försökte
få fram att båten var ju alldeles för kort och bryggan var ju för dåligt
fastsatt… Några dåliga bortförklaringar, man ville ju inte erkänna att man
burit sej klumpigt åt. Samtidigt så förstod jag inte Tommy, så roligt var det
väl inte, jag var ju sjöblöt.

Jag
tror heller inte att han som gjorde Mollbergaren, cyklisten eller domaren
tyckte att det var särskilt roligt. Men blir man inte själv drabbad så är det
som sagt svårt att hålla tillbaka ett Gapskratt vid dråpliga situationer. Ha ha
ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha…

Och
apropå dra sej i…

Vet
ni varför grodmän som sitter på relingen, dyker i bakåt med ryggen före? Dyker
dom framlänges så drar dom ju huvudet i båten. Todäää.

Vad
Gammelgäddan i Smårissjön heter idag har jag inte en aning om. Mitt fiskeintresse
tog slut denna augustidag för snart 42 år sedan…

Håll
ut gott folk, om två månader så vänder det igen.

Tommy
Svensson den 20 april 2013.