Hommage till Rallar-Anton. Originalet.

TJENARE
FOLKET

Hommage
till Rallar-Anton. Originalet.

Vi
befinner oss i det förra århundradet, i januari 1986. Olof Palme har en dryg
månad kvar i livet, Challenger-katastrofen sker om ett par dagar, Tjernobyl är
tre månader bort, Fermentas VD, Refaat-El-Sayed, ”Piller-Raffe”, figurerar i
tidningarna. (Hur e re fatt, Refaat?)

Ett
drygt halvår tidigare hade jag åkt tåg på den imponerande Malmbanan från
Gällivare ut till Narvik. På tillbakaresan stannade jag till, bland annat vid Rallarkyrkogården
i Tornehamn där de vita korsen vittnade om en del av dom som en gång byggde denna
mäktiga järnvägssträcka och som mötte sitt öde där uppe i Nord. En av dom hette
kanske Anton. Jag tyckte att jag blev skyldig honom en hyllning, en hommage.

Under
ett av de otaliga nattskiften på Tetra Pak i Fôrshaga, i maskinernas monotona
ljud, så tyckte jag mej höra, en för mej bekant melodi samtidigt som det växte
fram en helt ny text. Detta skedde natten till torsdagen den 23 januari 1986.
Drygt 84 år tidigare gick det första malmtåget från Kiruna till Narvik.

Första
gången jag framförde visan offentligt var på en inomhuskonsert under våren 1989
och Succén blev enorm. Och alla kom fram efter konseren och ville ha texten som
ju undertecknad plitat ner under ett nattskift. Jo da för hundra gubbar… Nja,
egentligen så var det väl bara ett vanligt kalas med några polare, lite pilsner
och en gitarr och egentligen så var det väl bara en som frågade efter texten.

Så
håll tillgodo Peter (och även ni andra där ute i cybern). 24 år senare, här
kommer den, texten till ”Hommage till Rallar-Anton” i originalversionen, i den
ocensurerade, kvinnoförnedrande, religionsförnekande, brännvinsromantiserade
och våldsfixerade versionen. Förresten tilldrar sej handlingen i visan ett år
innan Malmbanan började byggas. Aj aj aj, Svensson, illa det att komma med
vilsefarna fakta. Dessutom så inbjuder den till lite dryckjom efter varje vers
och så talas det om det ursvenska vid ett tillfälle. Detta är väl inte politiskt
korrekt i dagens läge???

Hommage
till Rallar-Anton. Originalet.

Det
var Anton den storvuxne rallarn i Nord.

Han vilar nu mer fyra fot under jord.

Han mötte sitt slut i ett vattenfyllt hål.
Vi
höjer pokalen och dricker hans skål.

Det
var Malmbanan som skulle här dragas fram.

Man kämpade tappert i rök, svett och damm.
Och Narvik var
Anton och Malmbanans mål.
Vi
höjer pokalen och dricker hans skål.

Den
tolfte november år nittiosju.
Gick Anton då
tidigt i gryningen ut.

Att spränga i berget ett jättelikt hål.
Vi
höjer pokalen och dricker hans skål.

Han
stod på en ställning och hacka i sten.

Men hackan den slant och han träffa sitt ben.
Han
föll trettio meter rakt ner med ett vrål.

Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Ja
Anton han låg där i gropen och dog.

Med hackan i benet han sa och han log.
Det
känns att det biter vårt ursvenska stål.

Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Vid
graven där fanns varken Gud eller präst.

För rallarna dom hade ordnat en fest.

Ty Anton har sagt: När jag fått
vad jag tål.

Så höj då pokalen och drick då
min skål.

Fast
innan han dog blev det rätt mycket gjort.
Med
knytnävar, slagsmål och brännvin och kort.
Och
jäntor, han har också fyllt deras hål.
Vi
höjer pokalen och dricker hans skål.

Och
kroppen hans ligger väl trygg i sin mull.

Fast själen får lida för gärningens skull.
Den brinner
väl än på det eviga bål.

Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Det
var Anton den storvuxne rallarn i Nord.
Han vilar nu mer fyra
fot under jord.

Han mötte sitt slut i ett vattenfyllt hål.

Vi höjer pokalen och dricker hans skål.
Vi
höjer pokalen och dricker hans skål.

Texten
är således en fiktiv berättelse.

Ett
tack till Finn Zetterholm. Det är ur hans repertoar som jag lånat melodin. Då heter
den ”Sång till Fars dag”. Den visan handlar om några frånskilda fäder som firar
Fars dag på ett ungkarlshotell. (Leta och Finn Zetterholm och vinn en cykel).
Tyvärr finns den varken på Spotify eller Youtube.

Hur
går låten da???

För
er som har absolut gehör är det ju ingen match…

(Em).

Da
di raj da di daj da di raj daj di da.

Da raj daj di daj daj di raj daj da da.

Da raj daj di daj da di daj daj
da da.

Da raj da di raj da di raj daj di daa.

Där
satt den. Tjår bäjbi.

Malmbanan,
110 år gammal minsann…

Från
det ena till det andra.

Sommaren
2013. Var den bara nu under Pingsthelgen eller… Förhoppningsvis är det väl inte
så. Våren var i alla fall förra torsdagen mellan 13.42-14.05

Men
kommer ni ihåg… Fôrshagas säkraste, nu-har-sommarn-kommit-tecken. När man såg
honom i vit skjorta, ljusbruna kortbyxor, strumpor, bruna sandaler, glasögon, en
slät keps modell äldre på huvudet där han strosa omkring med händerna på
ryggen. Då va Sômmern här… Visst minns vi honom, ”Näcken”, ”Hanseman”,
”Fôggelskådern”. Hans Norberg (1941-2005).

Från
det andra till det tredje.

I
dag för 82 år sedan begravdes de fem personer som sköts till döds i Lunde. Dom,
liksom min polare Rallar-Anton, hade sin del i uppbyggnaden av Sverige. En
Hommage till alla dom som har avslutat sin livsgärning och som tänkte på
utveckling istället för avveckling. Och som jag skrivit tidigare…

”Sverige är även de dödas land, de som byggt
upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra.
De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss”. (Vilhelm Moberg)

Nu mera verkar det vara ett steg fram och
tre steg tillbaka

Jaha du, hur är det nu med det häringa. När
en politiker eller företagsledare säger att : Vi sitter alla i samma båt, så är
det ju alltid någon jävel som måste ro…

Tommy
Svensson den 21 maj 2013.