TJENARE
FOLKET
Vad
menar dom egentligen???
Eller
”Vem kan man lita på” som Hoola Bandoola sjöng i början på 70-talet.
I môra
är det Valdag och för politikerna blev vägen till valurnorna allt mer riskabel.
Ett enda felsteg och drevet var igång, karriären kanske till och med avslutades.
Det är som att spela ”Sänka skepp”, rätt som det är går man på en mina. Det
gäller att ha rätt åsikt, det vill säga, tycka som partiet tycker eller tror
sej tycka. Vad politikern själv tycker innerst inne kommer sällan fram, bara
vad han eller hon säger offentligt. Det finns frågor där politiker säger en sak
inför journalister och egentligen tycker en helt annan sak. Detta gäller samtliga partier.
Sveriges
Radio gjorde härom dan ett Valstugereportage med dold kamera och mikrofon
angående den laddade frågan om invandringen. Fyra av tio politiker i dom
”etablerade” partierna var skeptiska till massinvandringen, med andra ord 40 % av
dom tillfrågade valarbetarna. Här avslöjades en
rädslans kultur, där folk inte vågar säga högt vad de egentligen tycker. Här
avslöjades att inte ens dom som predikar för mångkultur själva tror på det. Istället
handlar det om att göra karriär genom att säja det man egentligen inte tror på.
Maken till hyckleri får man leta efter.
”Jag
kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot
dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare
restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför
lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas
utrymme för det. Så vi får öppna våra hjärtan”, sa statsminister Fredrik
Reinfeldt i sitt hösttal. Sa han vad han tyckte och menade??
Menar
han att invandringen hotar den svenska välfärden, som gör det omöjligt att höja
a-kassan, anställa folk i vården, rusta upp järnvägen och förorterna m.m. o.s.v.
etc…
Tuffa tider, inga löften. Det påminner om Winston
Churchills tal från 1940 ” I have nothing to offer but blood, toil, tears, and
sweat.” Det
han har att erbjuda är ingenting annat än blod, möda, tårar och svett. Men den
gången stod man öga mot öga med Nazityskland. Nu är det bland annat flyktingar som
flyr från Syrien. För samtidigt som han håller med Sverigedemokraterna, skadar han dom andra
partierna i deras frågor om välfärdssatsningar och antirasism. Så om dom talar
om satsningar som kan kosta något kommer det att framstå som att dom är
ekonomiskt ansvarslösa och att dom då sviker världens flyktingar. Men
invandringen, den får inte beskrivas som ett problem. Då går man på en rejäl
mina.
Religionen
är en också en superkänslig fråga förutom kristendomen, den får man håna fritt
och även dom som försvarar kristendomen. Nej, islam är bomben. Den som säjer
sej ha kritiska åsikter om islam, den utlöser sin egen självmordsbomb. Det är
väldigt känsligt med yaziderna, kurder som flyr den Islamiska Staten, IS. Är
dom då islamofober som inte vill tolerera eller konvertera till sunnimuslimerna??
Islamofober vill man ju inte veta av i Sverige.
Konflikten
mellan Israel och Palestina är också ett rejält minfält, bokstavligt talat. Det
är godkänt att uttrycka sympati för det krigsdrabbade Gaza. Få etablerade
politiker vågar säga att palestinierna måste inse att så länge dom beskjuter
Israel, kommer Israel att besvara elden. Och de flesta vet att Israel är en
ockupationsmakt men det får man inte säja öppet för då kritiserar man samtidigt
USA och halva EU och har agg mot den judiska staten.
När
får vi se svenska politiker stå sida vid sida med muslimer i en moské för att
visa solidaritet med det palestinska folket. Jag menar så som svenska politiker
visar sig i synagogor för att protestera mot antisemitismen. Helt plötsligt är
det jävligt känsligt. Men det är kanske skillnad vart ifrån antisemitismen
kommer. Om det är nazister som hotar judarna då höjs det röster, på med en kipa
och besöka synagogor men om judarna hotas av muslimer så måste vi vara mer
toleranta. En riktigt öm tå…
Media gjorde snyftreportage om kvinnoförtryck. Burka-kvinnorna i Afghanistan som Talibanerna härskade över. När det sen kom bilder på kvinnor som vågade visa sina leende ansikten jublade medierna. Några år senare gick Burka-kvinnor runt här i Sverige med täckta ansikten och plötsligt var det knäpptyst. Ingen kritik alls. Inga journalister eller kändisar som tyckte att detta var ett uttryck för kvinnoförtryck.
Pride-paraden,
där Reinfeldt och Löfven gjorde entré. Oberoende av vad dom själv tyckte, var dom
”tvungna” att aktivt delta i år annars hade nog HBTQ-minan exploderat. Det
ligger väl i tiden nu när ryssen stressar både bögar och ukrainare. Att sen en
massa andra länder har dödsstraff för HBTQ-personer kom inte upp på agendan.
Nej
det är väldigt mycket hyckel och dubbelmoral. Har ni förtroende för en
politiker, kryssa honom eller henne i valet. Själv kryssar jag i kommunvalet.
På landsting och riksnivå saknar jag nästan helt förtroendet för politiker,
oavsett parti.
Tommy
Svensson den 13 september 2014.