TJENARE
FOLKET
September
1972, September 2016.
Det
är måndagen den 25 september, klockan var strax före halv sju på kvällen. Året
är 1972. Jag och Olov, på varsin Honda 125:a, hade varit hos Peter i Deje och
lånat en batteriladdare. Olov har laddaren på bensintanken på sin Honda. Peter
hänger med oss en bit med sin Honda. Vi åker över gamla Dejebron vid ”Gråten”,
Dejefabriken, in på vägen som går genom området. Gamla 62:an.
På
raksträckan förbi sodapannan öser jag på med Hondan och kör om Peter som saktar
ner. Jag har fortfarande bra fart när jag svänger upp mot bron över järnvägen.
I kurvan uppfattar jag några grabbar med en lådbil. Uppe på bron där ser jag,
alldeles försent, ett par fabriksgrindar, vägen är avstängd strax efter bron.
Kraschen är ett faktum. Jag brakar rätt in i grindarna med cirka 50 km i
timman.
Det
är söndagen den 18 september klockan är strax före halv sex på kvällen. Året är
2016. Jag och Cicci, sambon, är ute med hunden Doris. Vi hade varit ute vid
Lustnäs. Förr ett timmerskilje i storleksordningen, jättestort, numera en
övergiven plats. Byggnaderna är borta, vegetationen har tagit överhanden. Där
har verk gått i vila. Vi går tillbaka över älven till den västra sidan, till
Risäter, en av Dejes södra förstäder. Vi följer en grusväg och går norrut ett
par hundra meter.
Vägen,
som verkar vara en, typ skogsbilväg, ämnad för en sån yrkestrafik, viker av åt
vänster. Vi följer den och kommer ut på en lite större väg. Den verkar även ha
fortsatt söderut men där har naturen tagit tillbaka makten ganska så rejält
också. Kantad av träd, marken är täckt av mossa och flera års lager av höstlöv.
Vi går in en bit på den mossbeväxta marken för att sen gena över järnvägen som
går strax bredvid. Jag tittar ner på mossan och sparkar till lite. Det är något
under den som ger mej en riktig rysning. Asfalt!! Det är gamla 62:an!!
Visst
var det gamla 62:an. För ganska precis 44 år sedan blåste jag förbi här med
Hondan i kanske 80 knyck. Jag kikade längs den gamla vägen in bland träden,
längre bort anade jag kurvan där grabbarna stod med lådbilen, den svaga
högerkurvan upp mot bron över järnvägen. Järnvägsbron är borta sedan ett
trettiotal år. Små betongstolpar som en gång i tiden bar vägräcken kantade den
numera mossbelagda vägen. Träd som hade fallit ner och låg tvärsöver. Uppe vid
det norra brofästet finns ett räcke, rakt över vägen. Ungefär där räcket är nu
upptäckte jag, alldeles försent, grindarna för 44 år sedan.
Upplevelsen
med asfalten under mossan blev en riktig ståpälsare. Förra gången jag befann
mej på denna vägen var just då, för 44 år sedan.
Grabbarna
med lådbilen bör väl vara ”gubbar”, runt 55 idag. Tidens tand fungerar ju på
det sättet.
Fotnot
: Gamla 62an gick förr genom fabriksområdet. Runt 1970 så byggde man den ”nya”
62:an som gick på den andra sidan fabriken. Den ”nya” 62:an blev sedan den
gamla 62:an när man byggde den nya och nuvarande 62:an i början på 90-talet.
Ibland
gråter jag bara för att tiden går (Marit Bergman)
Tommy
Svensson den 25 oktober 2016.