Ronald, Ulf och jag.

TJENARE
FOLKET

Ronald,
Ulf och jag.

Det
hela började sensommaren 1974, på hemväg från Eldfesten i Lindfors, strax
utanför Molkom. Turen gick via Karlstad till Forshaga. I polare Gullbrands Opel
Kapitän, ”Gröna Faran”, trängs tolv personer där ibland skribenten själv. I
bandspelaren sitter en kassett med dansbandet Jigs, där dom river av sin
rökarversion av Owe Thörnqvists ”Hjalmar Bergström”. Fan vilket tryck det var
när ”alla” skrek med i refrängen.

I
november samma år så spelar Jigs på Munkfors klassiska dansställe ”V-Nalen”.
Jora vi åkte dit, vi blev så småningom en ”kärntrupp” på fem, sex personer.
Några grabbar i orkestern frågade, efter spelningen, om vi hade några öl dom
kunde få köpa av oss. Ja vi har fulle skuffen i öl men det bjur vi på, sa
Gullbrand. Bertil ”Berra” Gullbrand. En saknad polare.

Någon
månad senare var Jigs på anrika ”Hyttan” i Karlstad. Hyttan låg i andra änden
på komplexet där CCC ligger idag, Carlstad Conference Center. – Ja men va fan
det är ju ni, sa grabbarna i Jigs. På den vägen var det och vi blev polare med
bandet. Många turer till olika dansställen blev det, Trollhättan, Flen,
Allingsås, Örebro, Hällefors, Flisa i Norge, Ambjörby, Årjäng, Bäckefors och
säkert ett trettiotal ställen till.

Midsommar
1976 var vi och Jigs på Sollerön i Dalarna. Dom spelade på Midsommarafton och
Midsommardagen, fast på kvällen naturligtvis. Efter spelningen på
Midsommarafton kom dom ner till campingen där vi tältade, och klämde någon bira
med oss. Jorasatt.

Trumpetaren
i bandet Ulf och jag satt i ”djupa samtal” med en varsin öl i näven. Jag kommer
ihåg att vi diskuterade bland annat gruppen, Emerson, Lake & Palmer, polare
Gullbrands pjuck, blå-flakade (flejk) med silver-flakade stjärnor på och låten
”Sweet Soul Music” från deras LP ”Tio i toppar”. Nja jag är nog lite partisk
kanske, men jag tycker dom gör en riktigt bra version på den låten. Ulf
berättade att han hade lagt på tre trumpetstämmor på spåret så det skulle låta
som ett riktigt storband. – Tre trumpetstämmor vet du Tommy, och med Björns
trombon, det blir tryck det serru…

Tre
veckor senare den 16 juli 1976 och tolv dagar efter Entebberaiden, spelade Jigs
i Cortina, Vinberg utanför Falkenberg. Tyvärr var det lite för långt för oss
att åka så vi stod över den spelningen. Men då skapades det historia. Ett annat
band skulle spela när Jigs skulle ta sin obligatoriska paus. Sångaren i det
bandet hette egentligen Ronald, jora han hette faktiskt så, han undrade vad
trumpetare Ulf stoppade in under överläppen. Ronald ville prova. Och enligt
rykte så står Ronald bakom scenen och spyr när gruppen kör sin första låt. Han pallade
inte för snuset men sen vid andra låten var han med i matchen.

Tryggve,
gitarristen i Jigs, berättade att gitarristen i pausbandet drog ner sina byxor
och visade röven åt publiken, jodå fullmoonen lyste över Cortina. En riktig
klassiker. Vad hette pausbandet då? Jo dom var ett utbyte, i och med att ABBA
lanserades i Australien så fick australiensarna åka till Sverige och spela och
så blev det så att hårdrockarna AC/DC fick sin första spelning i Sverige när
våra gamla polare i Jigs skulle ta igen sej efter att ha dragit ”Min jojo”,
”Mulliga gulliga Ann-Catrin”, ”Robot Romeo” och allt vad dom nu hette. Den
dansanta publiken fick uppleva klassiker som ”High Voltage”, ”T.N.T.”,
“Rock ‘n’ Roll Singer” och ”The Jack”.

Jorasatt,
där står Angus Young och visar röven åt den svenska 70-tals kvällen, där
utsvängda, tajta gabardinbyxor avslöjade PTV, PTH eller en Cameltoe. Jo men,
bara för damerna att välja… Platåboots skulle det ju vara, långt hår med
polisonger som hette duga var standard, axelvaddskavaj utanpå en skjorta med en
rejäl krage. Det doftade Brut, deodoranten som fanns i den gröna sprayburken
och som grädde på moset, en elegant porrmustasch där muschen går rakt ner en
bit på var sida om munnen, en riktig John Holmsare, den ”store” idolen…

AC/DC:s
klassiker ”Highway to hell” kom tre år senare och det var sångaren, Ronald
”Bon” Scotts sista album innan han dog i London den 19 februari 1980. Minsann
var det inte en riktig rockstjärnedöd, kvävd av sina egna spyor efter en
festhelg som hette duga. Jag tror inte att det var snus han spydde av. Han
kanske firade Thomas Wassbergs guld, som tre dagar tidigare hade vunnit med en
hundradel före Juha Mieto på 15 km i OS i Lake Placid.

På
dagen, 35 år efter Cortinaspelningen, närmare bestämt den 16 juli 2011 och sex
dagar innan Utøya blev känt för resten av världen, var det en Tribute till den
historiska spelningen med AC/DC och Jigs, i just Cortina-parken. Jigs ställde
upp med fem av dom sju medlemmarna som var med, då för 35 år sedan. AC/DC:s
repertoar från samma kväll sköttes av ett coverband, Slowrider, som absolut
inte gjorde bort sej. Jo visst, undertecknad med sambo och tre av grabbarna var
där.

Vi
satt vid serveringen i parken och skummade några bärs när det dök upp några
bekanta ansikten, Jojje Jönsson och Krister Klasson var där som sej själva. Och
så dök Jigs upp, jag går fram till gänget med några fotografier från tiden det
begav sej. Trumpetare Ulf får syn på mej och sträcker fram näven och utbrister
TOMMY!!! Efter nästan trettio år så var man igenkänd av gänget, det var roligt.
Joda, samma näve som höll i en snusdosa, 35 år tidigare och som bjöd Bon Scott
på en pris. Jo men, detta är jag lite stolt över faktiskt.

Ulf
satte sej ner vid bordet där vi satt. Jag frågade om jag fick bjuda på en öl
men han tackade nej. – Vi har precis käkat och då tog jag mej en öl, så det får
räcka med den, man måste ju hålla sej nykter när vi ska lira sen, sa han. Helt
klart. Vi diskuterade gamla minnen från tiden det begav sej bl.a. om polaren
Gullbrand. – Jag kommer ihåg, sa jag, första gången vi var på Jigs, då du rev
av ”Vad har du under blusen Rut”. Då trodde jag att du var ”leadsinger” i
bandet -Ja den fick jag sjunga, sa Ulf, Jota vägrade… (Jota, John-Olov Thorén,
ordinarie sångaren i Jigs).

AC/DC
var och är, nog det mest speciella pausband som Jigs hade. Jag kommer ihåg
några andra pausband som en annan beskådade under turerna med Jigs. Svenne o
Lotta, Jerry Williams, Fred Åkerström med Trio CMB, Janne Önnerud och Kisa
Magnusson, Janne Lucas Persson, Mats Rådberg & Rankarna, jag tror jag minns
en tjejgrupp från Filippinerna som kallade sej för Tripletts. Som sagt minnet
är lite diffust, jag vet inte ens om jag såg dom, trots att jag var uppe på
scen, sa polarna. Ja det var i vår ungdoms fagraste vår…

Och
tack vare att vi spontant, en eftermiddag i mars 1975, undrade ”Vart har vi
Jigs ikväll, ja män dä lugnt, dä ä bara tie mil dit, då åker vi” så finns det
idag en värmländsk 40-plussare, som kom till världen drygt nio månader senare.
(Nej det är inte min)

I
somras så snubblar jag över en dansbandssida på nätet och läser att Ulf hade
gått bort två år tidigare. Han avled i april 2016, 64 år gammal. Men va fan…

Och
du Ulf, jag misstänker att ryggen framför dej i kön till Sankte Per och
musikernas himmel, tillhörde Prince, han gick över floden fyra dagar före dej.
Jag misstänker även att Bon Scott kommer ihåg dej och att du har lärt honom hur
han ska hantera snusen. Jag tror även att du känner igen polaren Berra som kan
dra lite dråpliga händelser så t.o.m. Sankte Per får sej ett gott skratt. Och
personligen hoppas jag för egen del att det dröjer många år till innan du
sträcker fram näven till mej och säger TOMMY!!!

Vila
i frid Ulf.

Tommy
Svensson den 30 oktober 2018.