För 45 år sedan.

TJENARE
FOLKET

För
45 år sedan.

Lite
minnen från en svunnen tid.

Fredagen
den 8 juni 1973 stämplade jag in på Tetra Pak i Forshaga för första gången. Dan
före, den sjunde, så sa dåvarande platschefen Kaj, till Farsan. – Var är Tommy,
skulle inte han börja idag? Farsan som jobbat på Tetra sedan starten, 1969,
nämnde detta för mej. Jag hade missförstått det hela och trodde jag skulle
börja tisdagen den 12, direkt efter Annandag Pingst men Kaj ville att jag
skulle börja redan före Pingsthelgen.

Så
den åttonde drog jag på mej en grön overall, anmälde mej till El-basen
Rickenbacker, nää, Eriksson hette han och heter även så som pensionär. Jag fick
ut en liten verktygslåda med dom ordinarie skruvmejslarna, en polpenna, två
skiftnycklar en ”haj” och en lite mindre modell, en hammare, en morakniv, en kombinationstång
och en avbitartång. Jora den 17-årige elektrikerpraktikanten Tommy Svensson var
redo att ta itu med arbetslivet. Timpengen, praktikantlönen, var 8.90:- Fan,
jag jobbade och fick lön.

Regissören
Bo Widerberg och hans fru verkade också fira min första arbetsdag. Nio månader
och några dagar senare, föddes deras son Johan, jomenvisstfanserru…

Jag
firade i alla fall när första lönen kom, drygt 700 kronor. Efter att ha haft en
gammal hederlig skivspelare med högtalare i locket så investerades en Garrard
skivspelare, en Rank Arena R1020 en 2×20 Watts förstärkare med inbyggd radio
och tillhörande 30 watts högtalare, 4 ohm skulle det ju vara också. Jäklar
vilket tryck det blev…

Tre
LP-skivor investerades också, Deep Purple ”Made in Japan”, Fridens Kilowatt och
Rivaler, LP:n hette likadant och Contact ”Hon kom över mon”. Contacts LP finns
kvar i min drickback, dom två andra har man nog supit bort eller lånat ut… Ja
ja…

Vesst
i fesk. Nånstans runt 10 500 instämplingar på samma ställe, har det blivit
sedan den 8 juni 1973, med två arbetsgivare, Tetra Pak, 1973-2001 och Stora
Enso, 2001 till dags dato. Är det en merit eller misslyckande? Nja, jag har trivts med själva jobbet.
Närheten hem från jobbet, var en trygghet när ungarna var små, så det ser jag
som ett privilegium. Hände det något så var man hemma på fem minuter. Sen så
har det bara blitt så att man blivit kvar av gammal vana. Man vet vad man har…

Om
två och ett halvt år inträffar 65-årsdagen, då drar man sej tillbaka oavsett om
nån minister säjer att jag ska jobba tills jag blir 75. I helvete heller. Har
man gått treskift i dryga 44 år när almanackan visar den 18 januari 2021, så jobbar
jag inte en dag till. Sömnen tar stryk och jag anser att det inte är värt att
krångla med den biologiska klockan allt för länge till. Slutar gärna tidigare
om det skulle komma nån avtalspension eller nåt annat bra erbjudande. En
Lottovinst kanske…

Eller
hur var den berömda slogan som Sossarna körde med 1958: ”Gärna medalj men först
en rejäl pension”. Det var på den tiden när Socialdemokraterna fortfarande var
ett arbetarparti. Folkpartiet, det då ledande oppositionspartiet, tillverkade
en ”motaffisch” med en karikatyrteckning på Tage Erlander “Gärna medalj
men pensionera honom först”. Sossarna kontrade med en ny affisch med
texten: “Tage Erlander meddelar: Tack för välviljan. Men jag törs nog inte
räkna med att kunna regera till år 2008 då Folkpartiets pensionsförslag är
genomfört.”

Nu
dröjde det ”bara” till 1999 då Göran Persson beslöt, med hjälp av en majoritet
i riksdagen, däribland Folkpartiet, att det nya pensionssystemet skulle införas.
ATP:n skrotades. Det nya systemet omfattade inkomstpension och tilläggspension.
Staten övertog då ansvaret för garantipensionen, förtidspensionen och
efterlevandepension. Riksdagen beslutade att kompensera statsbudgeten genom att
258 miljarder överfördes från AP-fonderna till statskassan. Beslutet
bidrog till att utarma ekonomin i pensionssystemet. Och detta var en s.k.
arbetarregering… När kommer dessa pengar tillbaka till AP-fonderna?

Nu
mera är vi ju utlämnade till olika fondbolag åt höger å vänster, banker,
aktier, fastigheter, räntebärande papper och börser och mer eller mindre
nogräknade pensionsbolag som verkar skita i kunderna, d.v.s. pensionärerna, och
bara planerar för sin egen vinnings skull. LO och Svenskt Näringsliv äger ju
Pensionsbolaget AMF, jag hoppas inte det betyder som Adolfs gamla slogan:
Arbeit Macht Frei…

Nej
tillbaka till 8 juni 1973. Jag är ägare till en Honda CB 125 K3 med dubbla
Keihin-förgasare, färgen är Candy Blue Green. Vietnamkriget rasar. Peter
”Foppa” Forsbergs mamma är i åttonde månaden. Idi Amin håller låda i Uganda. Ego
Boy vann Solvallas elitlopp för knappt två veckor sen. Oj oj oj, Ego Boy…
Ingemar Olofsson höll i tömmarna. Ego Boy som dog en mystisk död, ganska precis
ett år senare, ligger begravd i vinnarcirkeln på Rättvikstravet.

Två
och en halv månad senare, den 23 augusti, går Janne Olsson in på Kreditbanken
vid Norrmalmstorg och tar fyra anställda som gisslan. Efter fem dagar ger han
upp. USA:s president vid den här tiden heter Richard Nixon. Han hade nog en
väldigt stor del i att Chiles folkvalde president Salvador Allende störtades i
en blodig militärkupp den 11 september.

Apropå
dagens skogsbränder så drabbades, i början av juli 73, det militära
övningsfältet Örnäs på östra sidan om Nedre Fryken av en rejäl skogsbrand. Jag
minns när vi stod på taket på Tetra och såg både rök och flammor, en mil bort.
Några av mina jobbarkompisar bl.a. Skoog, Sveder och Boström var med i
borgarbrandkåren och bekämpade elden som pågick nästan en vecka.

Orsaken
var, så vitt jag kommer ihåg, att det hade kastats skarpa handgranater, där
sprängningarna orsakade gnistbildning som startade det hela. Skogsbolaget,
Uddeholm hade avrått från övningen. Brandmän från fyra stationer plus ett par
hundra militärer var med vid släckningen. Tre kvadratkilometer skog gick upp i
rök.

Det
är den 15 september, radion, Rank Arenan, står på och spelar musik. Vad som
spelas var inte så viktigt, inte just då i alla fall… Plötsligt bryts
programmet och en röst meddelar att ”Konung Gustav den sjätte Adolf är död”. Det
minnet etsade sej fast. Och precis som vid speciella händelser så vet man vad
man gjorde och vart man var. Jag glömmer aldrig vad jag och tre andra sysslade
med… Gamle kungen dör för övrigt samma dag som Vickans ”gube” prins Daniel
föds.

Dagen
efter så hade vi riksdagsval i Sverige. Det blir oavgjort mellan blocken. 175
mandat mot 175. Lotteririksdagen blev ett faktum. Runt 150 ärenden avgjordes
genom att tombolan bestämde hur det skulle bli med Sverige. Ja ja, ibland blev
det väl vinst ibland blev det nit… Men Palme skötte fortfarande om rodret på
Svea Rike. Han har redan tidigare gått på några grynnor så skutan började ta in
lite vatten och kompassen fick lite missvisning.

1973,
dom utsvängda gabardinbyxornas gyllene år. Visst serru, man skulle väl inte
vara sämre, jag hade ett par gröna, men jag kommer även ihåg ett par grå som, mer
än ibland, låg bredvid dom gröna… ”Tie a yellow ribbon round the old oak tree”
med Tony Orlando och Dawn, är en hit denna sommar. ABBA är fortfarande mest
känd som ett företag inom fisk och skaldjurskonserver. ”Blåsningen” och ”Sista
natten med gänget” var storfilmer detta år.

Mera
brôtterhitt denna sommar är “Hooked on a feeling” med Björn Skifs och Blåblus. “Can’t
keep it in” med Cat Stevens. “Clap your hands and stamp your feet” med Bonnie
St. Claire & Unit Gloria. “The Free Electric Band” med Albert Hammond. “Mama
Loo” med Les Humphries Singers. “Eres
Tu” med den spanska gruppen Mocedades. Lite svenska slaktarhitt åxå, ”Aj aj aj”
med Schytts, ”Dagny” med Lalla Hansson och ”Så gick det till när farfar var ung”
med Yngve Forssells. Jora för tusan, hesheten efter allsången dök upp på en
gång.

Annars
räcker det med att bara säga ”Ted”. Ted Gärdestads andra LP från våren 1973. Jo
det hette så då, LP… Sol vind och vatten, Come give me love, Kaliforniens guld,
Jag ska fånga en ängel, Ramanagaram, Oh vilken härlig dag… Nostalgi och tidlöst
på en och samma gång. Ted Gärdestad en av de berömda 56:orna. En stor idol
faktiskt som jag har haft nöjet att ha sett lajv två gånger.

Sen
har jag en speciell låt som jag alltid förknippar med den 8 juni 1973, första
dagen på jobbet. Jag har åkt upp i hissen till första våningen. Elverkstan hade
sitt förråd på denna våning. Jag kliver ur hissen. Alldeles bredvid hissen
finns ett schakt som går från bottenplanet och tre våningar upp. På
bottenplanet stannar en lastbil, som ska in och lossa pappersrullar. Från
radion i lastbilen hör jag ”I Am An Astronaut” med Ricky Wilde. Och allt sedan
den dagen så måste jag sjunga just den strofen när jag kliver ur hissen på
våning ett. Gör jag inte det får jag troligen ett krampanfall…

Runt
hundra personer som jag började jobba med just denna dag, finns inte längre
kvar i livet. Jobbarkompisar som, Steffensen, Nisse ”blixten”, Gösta
”smörjern”, Johnny ”Mulle”, Kalle Redig, Sven-Johan, Evert ”masen”, Håkan i
Änga, Erik ”mysko”, ”Bagarn”, ”Sickan”, Bertil ”killan”, Kalle ”kula”, Helmer i
Haget, Kalle ”pôtt”, Ivar ”löcka”, Henry ”pampen”, Stig ”jeppe”, Porr-Henning, Lysén,
Gillblad, Måård, Filip, Flora, Fredén, Djupfeldt, Jonte, Sippo, Hellgren, Fax, Öster,
Landin, Granlund och två stycken ”Nillan” och många andra som man träffade och
lärde känna då, passerar revy.

Och
naturligtvis Farsan… som jobbade på Tetra från 1969-1995. Gemensamt för dom ovan
nämnda är att dom idag är borta och gömda av jorden men inte glömda. Anekdoter
och situationer som dyker upp som man kan le åt än idag eller som har lämnat
ett bestående minne.

Tetra
Pak hade funnits i Forshaga i fyra år när jag började, så många av dom som
jobbade där 1973, var gamla sulfit och pappersbruksarbetare från
Mölnbacka-Trysils tid. Personer som var allt från glada skitar, riktiga
färgklickar till gôbbgrinige typer, snudd på folkilskna.

Många
personer har passerat genom dörrarna på Tetra Pak/Stora Enso sen jag började
där. Dom flesta minns man klart, några mer diffusa, en del inte alls. Och personer
som jag jobbar med idag, där jag kan säga: – Vet du att jag har jobbat ihop med
din farfar eller morfar. Det sa 1973 års gubbar till mej när jag började, fan
vad gamla dom va, tyckte man. Jo jo, that’s life.

Eller
som i vintras då jag nämnde för en grabb, – Vet du att jag har jobbat med din
morfars far. Jo men, börjar man bli gammal, eller…

45
år framåt i tiden. 107 år gammal om man får hänga med, Ha ha ha, vadå… vem… Fy
fan. Nej det är bättre att leva i nuet och försöka ta vara på tiden och livet
så gott det går. Och framtiden? Två och ett halvt år kvar till pension. Gå
tillbaka två och ett halvt år, vart är vi då på tidsaxeln? Vintern 2015-16…
David Bowie tar ner skylten, likaså ”Lemmy”, basisten i Motörhead. Va, var det
inte i går eller förrgår det? Fan vad klockan går…

Men
Enso (!) länge jobbar man kvar inom samma väggar. Av 1973 års inventarier finns
inte så mycket kvar. Jora, det finns faktiskt några vägguttag som man borrade
upp och kopplade in, då det begav sej, och som ännu efter dryga fyrtio år
fungerar som dom ska. Och en del märkningar på elcentraler, skyltar som man
limmade upp. Minsann, några sitter kvar än. Och apropå väggar, det enda som
finns kvar, fysiskt, av gamla elverkstaden där jag började för 45 år sedan är
en tegelvägg vid den stora hissen upp till centralförrådet.

Idag
stämplar jag in cirka 13:30. För 45 år sedan stämplade jag in 06:44. Och om 45
år, ja då har man nog stämplat ut…

Tre
av dom som jobbade på Tetra Pak i Fôrshaga 1973, jobbar kvar. En av dessa är…

…Tommy
Svensson, det är den 8 juni 2018.