Den 14 maj.

TJENARE
FOLKET

Den
14 maj.

Den
14 maj är ett datum som har etsat sej fast i min skalle sedan 1977. Hösten 1977
läste jag en bok, ”Skotten i Ådalen”, den fängslade mej helt och hållet. Jag
blev förbannad och politiskt medveten på kuppen. Den 14 maj 1931, så fick man
med året också, sköts fem svenska arbetare ihjäl av svensk utkommenderad
militär. Fem personer skottskadades dessutom.

Det
var egentligen vid Marmaverkens sulfatfabrik i Hälsingland som det hela
började. Bolagsherren Gerard Versteegh, som ägde fabriken, ville höja hyrorna och
vedpriserna och dessutom sänka lönerna från 1:18 i timman till 1:14. Strejken
blev ett faktum. Versteegh ägde även Sandvikens sulfat och Utansjös sulfitfabrik i
Ådalen. När konflikten vid Marmaverken inte löstes beslutade arbetarna i Ådalen
att sympatistrejka för Marma-arbetarnas seger.

Strejken
i Ådalen gjorde att pappersmassan inte kom ut till kunderna. Strejkbrytare
kallades in som skulle lasta massan, dom hade tredubbla löner mot vad
Ådalsarbetarna fick. Då fanns det plötsligt ekonomiska resurser. Militär
kallades in från I21 och T3 i Sollefteå, för att skydda strejkbrytarna som var
stationerade i Lunde. Ett demonstrationståg startade vid Folkets Hus i Frånö.
En timme senare var man framme i Lunde, där militären öppnade eld. Lunde ligger
vid Sandöbrons södra fäste, Sandöbron var inte byggd 1931. (Bilden på min logga
är tagen vid Strömnäs, ungefär femton minuter innan skotten föll)

Jag
förstår vreden hos Ådalsarbetarna till 100 procent, och när sen svensk militär
skjuter mot sina egna landsmän för att folket ville ha drägliga villkor då
stiger vreden hos mej till 200 procent. Brottet var hunger, som det står
skrivet i sten på Lundeoffrens Grav på kyrkogården vid Gudmundrås kyrka, någon
kilometer söder om Kramfors.

Solidaritet
var ett hedersord.

Detta
hände som sagt 1931, för 87 år sedan, ändå är jag väldigt berörd av denna
händelse. Kan man dra paralleller till 2018? Både ja och nej.

Ta
konflikten i hamnen i Göteborg. Hamnfyran bråkar, dom vill ha samma rättigheter
och villkor som Transport. Företaget, APM Terminals, säger upp 160 personer. Företaget
tar sen in uppsagda hamnarbetare via bemanningsföretag, lite strejkbryteri kan
tyckas. Forna arbetskamrater ställs mot varandra. Lönen, som var en av
anledningarna till händelserna i Ådalen, är betydligt högre för hamnarbetarna
än för en skiftgående truckförare på Stora Enso i Forshaga. Det gör att jag
personligen inte ställer mej bakom Hamnfyran. Så det blir inga sympatistrejker
från din sida da Svensson?? Nej, jag är inte med att samla något till deras
strejkkassa heller.

Eller
som en medlare uttryckte det, ”Om alla i Hamnfyran går med i Transport, då kan
ju de som idag är med i ledningen i Hamnarbetarförbundet ta över Transports
lokalavdelning i Göteborg. En enkel lösning”. Men jag vet inte, det är kanske
mer komplicerat än så.

Sen
tycker jag rent generellt, att facken har blivit ganska så tandlösa sen vi gick
med i EU, så jag kanske förstår Hamnfyran lite grand ändå. Det har ju blivit
en, det-skiter-väl-jag-i-mentalitet. Typ.”Ja nu ska dom sänka lönerna vid Volvo
med 10 kr i timmen”. Sympatierna sträcker sej till ”Ja det är för jävligt”.
Samtidigt är jag tacksam att det finns folk som vill engagera sej fackligt på
lokal nivå.

Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet. Dom forna så kallade, arbetarpartierna lever inte längre upp
till sina löften och ideal. Vart fan är solidariteten med det svenska folket
som arbetat och betalat skatt.

Det
som är beundransvärt är att majoriteten av all personal ändå försöker att göra
sitt allra bästa utav situationen, trots att vi hela tiden dras med slimmade
enheter. Jora, så fungerar en Arbetarregering i Sverige i dag. Ja vi orkar
säkert några meter till… Mitt förtroende för makthavare och myndigheter är
snudd på obefintligt.

Den
14 maj 1931 gick cirka 6-7 000 i ett demonstrationståg mot försämrade
levnadsvillkor. Fem av dom fick plikta med sina liv. Den 9 september är det val
i Sverige. 6-7 miljoner röstberättigade kan rösta om att få förbättrade
levnadsvillkor. Hur många som får plikta med sina liv för att välfärdsstaten
Sverige inte fungerar ”som den ska”, vet ingen.

Som
sagt. Idag för 87 år sedan, sköts fem svenska arbetare till döds. Men sånt
händer ju dagligdags ute i världen Svensson. Ja visst gör det de, men dessa
fem, Eira Söderberg, Erik Bergström, Evert Nygren, Viktor Eriksson och Sture
Larsson hade trots allt en stor del i välfärdsbygget Sverige, den välfärd som
nu monteras ner i ett allt högre tempo.

Tommy
Svensson den 14 maj 2018.

2 Replies to “Den 14 maj.”

  1. Tack för det Björne. Jo jag har besökt Lunde och Ådalen åtta eller nio gånger. “Kulmen” kom redan 1981 på 50-års minnet. Visserligen tjafsades det lite mellan Sossarna och Vänstern vid manifestationen, men ändå tyckte jag det var en riktig “ståpälsare” om man nu kan använda det uttrycket i detta sammanhang, där veteraner som var med i tåget 1931 och anhörgiga till offren deltog. Är man något så när hôrk (frisk, på Värmländska) så siktar jag på 100-års minnet det är ju “bara” tretton år kvar. Ha de gött Björne hälsar Tommy från ett 27-gradigt Fôrshaga.

  2. Bra där Tommy. “Här vilar en svenska arbetare, Stupad I fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av kända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig”Kanske det idag ska stå “Hen” istället för honom, om visa får bestämma. sant är det dock.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *