TJENARE
FOLKET
Mitt
förhållande till Zarah.
Vi
skriver sommaren 1988. Ännu skär Järnridån genom Europa från Lübeck till
Trieste och ännu omgärdar Berlinmuren den västra delen av den forna huvudstaden.
Ända sedan Potsdamer Platz har jag haft Berlinmuren bredvid mej på höger sida.
Jag går på den forna Hermann Göring Straße, den som nu heter
Ebertstraße, mot den norra
änden av gatan där det gamla riksdagshuset ligger.
Bakom
muren, på den östra sidan, tornar Brandenburger Tor upp sej. Muren gör en
halvcirkel runt den mäktiga porten. Den tar sej också här en lite annorlunda
form. Den minskar i höjd från 3,6 meter till ungefär 2,5 meter, samtidigt som
den blir lika bred. På den biten av muren händer det att östtyska gränssoldater
står och ser väldigt myndiga ut.
Jag
fortsätter förbi den oåtkomliga Brandenburger Tor. Här återgår muren till sin
”normala” höjd. Någon meter bakom muren anar jag några silhuetter uppe i ett
gränstorn som troligen följer mej med blicken. På andra sidan gatan, väl
synligt för de östtyska gränsvakterna, finns femton vita kors uppsatta. Namn,
datum, år och bild på människor som försökt fly över muren och som skjutits
till döds… Jag förstår inte riktigt…
Det
mäktiga gamla riksdagshuset rakt framför mej imponerar rejält. Uppe på taket tycker
jag mej se den ryske soldaten från Röda Armén som den 2 maj 1945 hissar den
sovjetiska flaggan. Plötsligt hör jag Zarah Leander sjunga live, men vad tusan,
är inte hon borta, död sedan sju år tillbaka. Zarahs röst plus historiens
vingslag ger mej lite rysningar. Och muren som går bara några meter bakom det
gamla riksdagshuset.
Men
som alla kriminalare på TV:n brukar säja: ”Det är nånting som inte stämmer”.
Kravallstaket vid den södra fasaden på riksdagshuset, typ, hit men inte längre.
Zarahs melodi, ”Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn”, får plötsligt ett
upptempo. Ett par tusen ungdomar (oj da) börjar skrika. Jodå, där står den
tyska punkdrottningen Nina Hagen på en scen framför den stora byggnaden. Ingen favorit
alls i mina ögon eller öron. Trots att hon just då lät som Zarah Leander.
Jag
går tillbaka mot muren och Brandenburger Tor. Viker av på den stora esplanaden,
”Straße des 17 juni” som går från Brandenburger Tor mot Siegessäule. Hundra
meter väster om Brandenburger Tor, på den norra sidan om gatan och granne med
platsen framför riksdagshuset, finns ett Sovjetiskt minnesmonument från kriget
med en hedersvakt av två soldater från Röda Armén. Kontrasten blir ganska så
påtaglig när jag hör Nina Hagen skrika ut i högtalarna ”Tjernobyyyyyyyl”.
Zarah
Leander, född i Karlstad 1907, uppväxt på Kungsgatan vid Domkyrkan. Knappt 70
år senare kommer polare Gullbrand och jag upp till en tjej som bor i dessa
kvarter. Jag lånar en skiva av henne, ”Jag kommer upp med den till veckan”.
Jora, jag dök upp med skivan, så hände det sej vid den tiden att det ena gav
det andra som gav det tredje… Jomenvisstfanserru…
Sen
när jag ska gå så frågar hon – Du vill inte låna en skiva till… Ja men det är
klart jag vill, sa jag och följer med henne in i vardagsrummet och bara hugger
en skiva i backen. ”Svenska sångfavoriter” med… Zarah Leander. – Den blir
görbra den… -Ja det är morsans skiva, säjer hon, men den kan du låna, det gör
ingenting. Ja ja, tänkte jag, man behöver inte be om ursäkt för att man gillar
Zarah Leander. Jodå, jag var upp med skivan veckan efter…
Zarah
som var född Hedberg, gifte sej med en Nils Leander. Hennes man i andra giftet
hette Vidar Forsell. Han var son till den gamle operasångaren John Forsell som
i sin tur var broder till Anna som blev gift med den gamle
ärkebiskopen, akademiledamoten och fredspristagaren Nathan Söderblom. En av
Nathans och Annas tolv ungar hette Luice, hon gifte sej med värmlänningen Arvid
Runestam. Han var biskop i Kallsta stift, där Domkyrkan ligger vid Kungsgatan.
Han hade även den rollen när undertecknad kom till världen, bara en sån sak.
Zarah
umgicks med dåtidens storfräsare som Ernst Rolf, Karl Gerhard, Gösta Ekman d.ä.
1934 skrev Karl Gerhard en sång för Zarah som retade tyskarna: “Jag står i
skuggan av en stövel”. Men enligt Zarah Leander själv så brydde hon sig inte om
politik. 1936 flyttade hon till Tyskland och året efter skrev hon kontrakt med
UFA, den tyska filmjätten som var helt i nazisternas händer. I Tyskland hette
hennes chef i underhållningsbranschen, Joseph Goebbels. Jorasatt.
Många
anser nog att Zarah Leander sålde sin själ för berömmelse och pengar. Var hon
politiskt naiv och ville sjunga om kärlek och bli rik, eller dagtingade hon med
samvetet, visste hon vad som försiggick? Hon sjöng för Nazitysklands höjdare
och soldater och spelade i propagandafilmer. Zarah blev Tredje rikets mest
firade diva och högst betalda skådespelerska. Men hon vägrade att bli tysk
medborgare. Men hur många av dåtidens underhållare, utanför Tyskland, sjöng och
smörade inte för ledarna i Tredje riket.
Men
jag menar för Sveriges del, halva kungahuset, halva officerskåren, adeln och
höjdare inom näringslivet som mer eller mindre öppet stödde Hitlertyskland,
innan kriget för Adolf började gå åt helvete. Att hon efter kriget, ensam i stort
sett, fick bära hundhuvudet, det är riktigt orättvist tycker jag.
I
förbifarten kan nämnas att det dröjde ända till år 2000 innan någon kom på att
Clarence von Rosen som var Svenska fotbollsförbundets förste ordförande, var
öppet nazist under kriget. Han dog 1955. von Rosens pokal, var ju SM-bucklan
till det segrande laget i Fotbollsallsvenskan. Clarences bror, Eric, var ju
gift med syster till Hermann Görings första fru, Carin. Jo jo. Plötsligt blev ledamöterna
i fotbollsförbundet riktigt skitnödiga. Sen år 2001 heter ju SM-bucklan “Lennart
Johanssons pokal”.
I
över 30 år, från 1939 och till början av 1970-talet bevakades Zarah Leander av
Säpo. I april 1943 flyttade hon hem till Sverige och Lönö herrgård på
Vikbolandet. Bomberna hade börjat falla över Berlin. Två år senare låg Berlin i
ruiner. Hermann Göring Straße var från 1945 namnlös i två år, och sedan 1947
heter gatan Ebertstraße.
En
minnesplakett sitter på huset vid Kungsgatan där Zarah växte upp, en sal på
Karlstads CCC bär hennes namn och en av båtbussarna är döpt efter henne och
kommunfullmäktige ska älta lite till om hon ska få en gata uppkallad sej. Ja ja,
det verkar känsligt…
Zarah
gick ur tiden sommaren 1981, fast jag tycker att hon lever ännu. Lyssna gärna på “Minnenas
fönster”, finns på Youtube.
Det
är i kväll 32 år sedan Olof Palme blev skjuten till döds. Fast här tycker jag
att det är tiden som går, nej det gör den inte, tiden rusar. Fan, 32 år sedan…
Tommy
Svensson den 28 februari 2018.