Som man sår får man skörda.

TJENARE
FOLKET Å BJÖRNE

Som
man sår får man skörda.

Tjenare
Björne. Jag har just fått hem ett ex av din debutbok, ”Som man sår får man
skörda”, köpt genom Bokus på nätet. Gillar Deckargenren ganska skarpt, gillar
även böcker som ligger så nära verkligheten, att man får fundera själv om det
är sant eller inte, typ Anders Jallais böcker om Anton Modin. Lite konspiratoriska…
Palmemordet ligger mej varmt om hjärtat även om det har svalnat lite. Har ett
blogginlägg som heter ”En tanke som ser ut som en händelse”.

Nej,
jag ser fram emot att sätta ”tänderna” i ”Som man sår får man skörda”. Den är
placerad i kön av olästa böcker men den kommer att gå före, den ligger i
vinnarhålet så att säja. På nattygsbordet finns just nu en intrigdeckare av
Karin Klinga, ”Spionen från Ed”, en story runt Bohuslän och Dalsland som väver
ihop både nutid och en mörk dåtid med nazistsympatisörer under Andra
Världskriget.

Jag
har fattat att du är i travbranschen. Den 14 januari i år var jag med på en
andel, gjord på ICA här i Forshaga av han, Harry du vet. En Grand Slam V75, på
banan i Östersund gick in. En sjua, fjorton sexor och en hoper femmor. 9 714
kr, per andel. Det satt som en smäck. Vi
skickar även en hyllning till din namne med efternamnet Goop som vann Prix
d’Amérique nu i helgen. Goop som har sitt stall bara nån mil här i från
Forshaga.

Som
lite extra kuriosa har jag en händelse strax söder om Sundsvall som jag och min
dåvarande flickvän, Ann-Britt, var med om för snart fyrtio år sedan. Vi var på
hemväg efter en tur upp till Ådalen. Jag har alltid haft ett intresse för massa
och pappersbruk. Mölnbacka-Trysils anläggning här i Forshaga där mina förfäder,
i minst tre generationer före mej, jobbade lade grunden till detta. Där skulle
jag också jobba när jag blev stor tyckte jag, men bruket lades ner 1969.

Samma
år startade Tetra Pak upp sin anläggning i den gamla torkmaskinens lokaler där
även blekeriet och sileriet var, när det begav sej. Där började jag 1973 på
elverkstaden. Efter lumpen på I 2 i Karlstad började jag på en skärmaskin (en
liten rullmaskin ungefär) fram till 1980, då blev jag allt i allo tills mitten
på 80-talet då jag blev Quality Control-are ända till 2001. Då kom Stora Enso
in i bilden i samma lokaler. Då började jag med truckkörandet på allvar. Körde
även truck på Tetra-tiden när jag var ”allt i allo”. På Stora Enso i Forshaga
plastar vi kartong som ska bli till mjölk och juicepaket, kartongomslag till
miljarders olika maträtter m.m. Fan vad det bar i väg från händelsen söder om Sundsvall.

Jo,
vi befinner oss i en Opel Rekord, kan ha varit en 70:a, på E4:an någon
kilometer söder om Sundsvall. Det är maj månad, 1978. Normalt så kör jag inte
fort med bilen. Samma var det då för fyrtio år sen. Jag ”smög” i 50-60
knyck i höger körfält för jag ville inte missa vägen till Svartviks gamla
nedlagda sulfitfabrik. Ann-Britt satt bredvid, hon log och skakade på huvudet (sitt
eget nu menar jag).

Jag
lägger märke till en röd SAAB 99:a som åker förbi oss och passageraren i den
bilen sticker ut en spade genom sidorutan. STOPP POLIS, stod det på den. Jora
jag stannade. En civil polis kommer fram till mej. Jag vevar ner rutan, han
visar sin polislegitimation och presenterar sej som – Ja det var trafikpolisen
i Sundsvall. – Det går ovanligt sakta här, sa han. Ann-Britt sjönk ned i framsätet
så långt ner hon kunde, typ, titta inte på mej, det är han som kör. – Ja sa jag,
jag ska ner te Svartvik å ja vill inte misse vägen. Polisen hörde min
Värmländska och han förstod väl att, det var nog så som jag sa.

– Men
för säkerhets skull, sa han, vill jag ta en titt på körkortet också. – Ja det
har jag inte med mej, Dä ha ja tvätte sönder när det låg i bröstfecka på e skjorte.
– Men jag har ett ID-kort du kan få titte på sa jag. Ann-Britt försvann helt
och hållet ned i sätet -Ja ha du, sa polisen. Jag gav honom ID-kortet, han och
kollegan gick tillbaka till Saaben. Efter många turer med komradion, fram och tillbaka
till olika myndigheter så fick dom det klart för sej, jora han har körkort, han tog
det i mars 1974.

–
Ja du får allt se till att skaffa dej ett nytt kort så det blir smidigare för
både dej och oss, sa han. –Jora, sa jag, dä ska jag göre. – Nej, sa polisen, vi
misstänkte rattonykterhet, antingen så kör dom vårdslöst eller också är det
överdrivet försiktigt. – Nej, sa jag, ja ä spik nykter. Konstigt nog behövde
jag inte blåsa.– Fortsätt femhundra meter så har du vägen till Svartvik till
vänster, var det sista polisen sa. Jag tackade för upplysningen – Du å dinne
massafabriker, sa Ann-Britt. Träffade faktiskt Ann-Britt i somras på en konstutställning
i Deje och givetvis kom detta ämne upp igen. Ja det var lite kuriosa från Sundsvall.
OK lite till da…

En
kokande Volvo 242:a på Alnöbron, 1998, när jag och mina grabbar var uppe och
spanade på HögaKusten bron samtidigt som jag visade dom runt i Lunde, Ådalen. Skvadern
spanade man in 1979. En hallspegel inköpt på IKEA Sundsvall 1987, den verkar fungera
klanderfritt än idag. Så länge man tycker att man känner igen sej så är det ju
bra. Naturligtvis har jag tänt en cigarr med en sedel i trappan i gamla Hotell
Knaust samtidigt som jag red upp för trappan med farfars far till Net Hammering.
Net Hammering, Lasse Lindbergs gamle kuse, den han vann Kungapokalen med 1986. Lasse
Lindberg, Bergsåkerslegenden…

Nja,
det där med sedeln och cigarren är väl inte riktigt sant… inte det med farfars
far till Net Hammering heller kanske…

Men
det söndertvättade körkortet finns kvar i min ägo och har faktiskt en
hedersplats här hemma.

Allt
var inte bättre förr men mycket är sämre nu.

Ha
det gött Björne och Tack så mycket för alla kommentarer jag har fått. Jora, ”Som
man sår får man skörda” är placerad som tvåa i kön efter ”Spionen från Ed”, hälsar…

…Tommy
Svensson, det är den siste januari i nådens år 2018.