Tiden rusar, föredettingar skapas.

TJENARE
FOLKET

Tiden
rusar, föredettingar skapas.

Ola
Ullsten, Hadar Cars, Ingemar Mundebo, Per Ahlmark, Jan-Erik Wikström, Carl
Tham, Rolf Wirtén, Erik Krönmark, Birgitta Dahl, Tage G Pettersson, Olof
Johansson, Roine Carlsson… Det finns fler föredettingar som har varit med om
att besluta om Sveriges öden och äventyr. Gemensamt för dessa är att dom
fortfarande är i livet.

Det
var namn som man hörde talas om för fyrtio år sedan. Gamle Ullsten och gamle
Ahlmark, för att inte tala om gamle Mundebo. Inte för jag hjälpte dom till
makten, men ändå. Ingemar Mundebo som tog hand om mina surt förvärvade pengar
då man betalade skatten 1976. Annars var man ju t.o.m. med på Strängs tid,
gamle Gunnar i kassan, när man började jobba 1973. Han fick ta hand om mina
första kronor jag betalade in till den svenska staten, jora för fan…

Nu
ska jag inte gnälla på ”Vad fan får jag för skattepenningarna” utan jag menar
att: Vart fan tar tiden vägen?? Man
kommer ihåg mycket väl när Fälldin tog över 1976 och dessa namn passerade revy.
Man muckade från Kungliga Värmlands Regemente. Jobbet på Tetra Pak i Fôrshaga
började på allvar. Skiftgången, treskift, blev modellen efter att ha jobbat
dagtid där tidigare. Fem förmiddagar, ledig helg, fyra nätter, ledig helg, fem eftermiddagar
med ”långfredan” då man slutade vi midnatt natt till lördag. Sen ledig lördag,
söndag sen drog förmiddagarna igång igen. Ändå hann man med att kalasa och
umgås med släkt och polare o.s.v. Tiden räckte till. Det gör den fan inte idag.

“#
metoo, är ett mansproblem”, En kvinna i Lund skriver ”Det är inget
mansproblem. Min man får nu nämligen gå och möta mig efter jobbet för att andra
kulturers män har noll respekt för mig.”

Återgå
till Tiden som rusar och föredettingar, Svensson. Ja visst ja…

Nu
för tiden jobbar jag två förmiddagar, en eftermiddag, två nätter, hem kl 06.00
efter sista natten, sova och köra eftermiddagen samma dag. Sen har man fyra
dagar ledigt till rekreation, konvalescens, klämma nåra pilsner, vända rätt
dygnet och försöka komma i fas igen för att vara med i matchen när
förmiddagarna drar i gång igen. Det sliter både på kroppen och knoppen…

Ibland
kommer man på sej själv, fan vilken fruktansvärd tidstjuv datorn är.
Personligen har jag ingen Facebook, inget instagram, ingen twitter, men en
mobil av ”Hedenhösmodell” som det inte går att surfa med. Jag bloggar lite
grand, men va fan Svenssôn säjer du det, dä visste jag inte. Håll käften…
Kanske det gör så att tiden rusar…

Man
har Farsans valspråk som ett rättesnöre, ”Det hinns” sa han alltid, och det
gör det, är det inte akut så hinns det. Men tiden rusar ändå, man blir faktiskt
skrämd, lite rädd. Tre år till pension. Jobbar inte en dag längre efter
65-årsdagen, vad än Löfven säjer, eller vem det nu är som har makten då. Nej då
har jag gjort mitt, då avslutar jag mitt jobbskattebidrag till staten. Har man
då jobbat i nästan femtio år är det inte så intressant längre.

”Höjd
pensionsålder. Många kommer känna sig lurade om inte politikerna tydligt har
signalerat att vi behöver arbeta fler år för att få en pension vi kan leva på”,
säger pensionsutredare Göran Hägglund. Vadå ”Vi”??? Varför behöver
pensionsåldern höjas när vi fyllt på med ett par hundratusen kompetenta migranter? Var det inte ett
av argumenten från migrationsaktivisterna? Som sagt, får nog börja med
blodtryckssänkande mediciner och något lugnande…

Men Tommy nu var det frågan om Tiden som går…

Ja
visst ja, förlåt… Det som skrämmer lite grand, det är att många som var med ”när
det begav sej” som har lämnat jordelivet. Det var inte så länge sen man prata
med dom, det var ju bara tio, femton, tjugo, trettio år sen bara. En vandring
på körrgårn väcker ibland många minnen. Gamla jobbarkompisar, bland annat som
man minns, fan, var det trettio år sedan han dog… Dom som var med när ”tiden
nästan stod still”. Schwooooschhhh, så har vi snart 2018. Mycket vatten har
runnit under broarna och många liter har runnit utför strupen.

Sommartiden
verkar gå på allra högsta hastighet. Man hinner knappt med vare sig trädgården
eller sej själv. Men tänk, ändå står den där snällt, Trädgården, med lust och
fägring stor. Nog ser den lite vanvårdad ut. Och nog skulle där behöva rensas
en hel del. Men försök och få tummen ur da Svenssôn.

Vart
tar tiden vägen? Tiden går ingenstans. Tiden är här där den alltid har varit.
Ja ja. Vad trött jag blir på alle dessa predikninger…

Men
hur får man tiden att räcka till och vardagspusslet att gå ihop då? Jo, allting
handlar i slutändan om planering och struktur. Morgonstund har guld i mund är
ett annat tips. Uppe med tuppen och vips har man några extra timmar till godo.
Prioritera och fastna inte i detaljer är ett annat. Ja ja, lätt å säje när man
ligger vaken halva nätterna och måste ta igen sömnen med några timmar på möran,
speciellt när man är ledig.

”Skottlossning idag på Östermalm, han
är ”talbar men vill inte säga något”. Nä nä… ja men va fan Tommy det ska ju
vara så annars hade väl någon tagit tag i det.

Återgå till tiden och föredettingarna
nu…

Tiden rusar när man har sköj sägs
det, fan då måste alla man talar med ha jävligt roligt. Nej om några år är man
väl själv en föredetting. Jora man har väl haft en position som skattebetalande
truckförare, men man kanske ska kalla sej, Emeritus, en aktad föredetting. Det
kanske Ullsten, Ahlmark och Mundebo kallar sej. Men när man inte presterar lika
bra som tidigare eller får samma uppmärksamhet så blir man automatiskt degraderad
till en föredetting. Det gäller även så kallade kändisar som har blivit en
B-kändis och som sen blir mer och mer bedagad. Jorasatt, fan va han har
chanserat, förfallet har satt in, en föredetting som t.o.m. blivit bortglömd…

Nu för tia är det bare en jävla massa
dravel o dynga. Dumheterna och idiotin tar över mer och mer. Frustrationen
övergår mer och mer i skrattanfall. Nä dä va bättre förr… När Fälldin hade
makta mener du eller?? Nej, när tia inte geck så jäkla fort… Egentligen ska
man ta sej tid när man inte har tid med det.

Ibland gråter man bara för att tiden
går (Marit Bergman)

Gud vare med Eder, själv har jag inte
tid…

Tommy Svensson den 18 november 2017.