TJENARE
FOLKET
Veckans
recension.
Nobelpriset
i litteratur ska ju meddelas av Den Svenska Akademiens ständiga sekreterare,
Sara Danius, om knappt en månad och jag har nyligen läst den relativt okände salvadoranske
författaren Caesar de la Rochas senaste roman, “Rosen och spegeln”.
Jag
kände att jag var tvungen att göra en recension så att Akademien kan göra en
utvärdering.
Läs
den gärna med en halvskånsk accent för att få den rätta kulturella kritikerkänslan.
”Den
föräldralösa flickan i 20-talets latinamerikanska politiska instabilitet, där
den gamla samhällsordningen sakta luckras upp, utgör ramen i handlingen. Romanen
drivs fram med en existentiell absurditet som innebär dynamiska rörelser i
samhällets tidshorisont. En betydelse som läggs vid framtiden i jämförelse med
nutiden. Det hela blir en lång tidsorientering där uthållighet värderas till att
ordna relationer efter status, driftighet och sparsamhet. Det ger boken en nyanserad
bild.
Den
jordnära, nästan prosaiska, intrigen i romanen fungerar som en allegori över
litteraturhistorien. Exakt så, så speglar den sej i drömmen av olika litterära
världar i den realistiska handlingen. Den är ett slags invertering av den
tidigare strukturen, en omkastning som fungerar som påvisandet av
dubbelperspektivet. Människorna i romanen skapar både subjektiva och objektiva
element vilka har ökat sannolikheten för överlevnad som resulterar i en tillfredsställelse,
en ekologisk nisch helt enkelt.
De
la Rocha jobbar traditionellt med mycket breda definitioner som orienterats mot
förståelse, såsom ett system av symboler som skapar ordning och mening. Han för
tankarna till dom stora ryska mästarna Pobeda, Tovaritch och Melnik.
En
roman med ett starkt patos och med en avskalad känsla som står i bjärt kontrast
mot en liten flickas absurda längtan efter en utopisk nystart.
Nobelpriset
i litteratur bör gå till den salvadoranske författaren, Caesar de la Rocha för
hans roman, Rosen och spegeln, för att han med en poetisk kraft skapar en
imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans
belägenhet i nutiden.”
Nu
är det slut på recensionen.
Är
det inte så här kulturförståsigpåarna låter???
Fotnot:
Kanske finns det någon salvadoransk författare som heter Caesar de
la Rocha, kanske t.o.m. en bok som heter, “Rosen och spegeln”, vad vet jag?? Motiveringen
”med en poetisk kraft…” har jag stulit från Svenska Akademiens förklaring,
varför den japanske författaren Kesamburo Oe fick 1994 års Nobelpris i
litteratur. Med all respekt för Kesamburo Oe. Pobeda, är ett ryskt bilmärke,
Tovaritch, betyder ”kamrat” och Melnik är en rysk pilsner som smakar ”Nja, så
där”.
Veckans
Ordbajseri signerat…
…Tommy
Svensson, det är den 13 september 2017.
Tack Björne. Jo visst är det så när kulureliten drar igång så vill dom gärna briljera med en vokabulär som en vanlig skiftarbetare inte ska begripa. Di prater så möe dret så… Ha det gött, skriver Tommy, i en hälsning från Värmland.
ha ha 🙂