67, 67, var har du tagit vägen nu?

TJENARE
FOLKET

67,
67, var har du tagit vägen nu?

1967,
fan vad tiden går, 50 år sedan. 11 bast fyllde jag i januari i detta nådens år.
Vad hände då? Högertrafikomläggning, Biafrakriget, Sexdagarskriget, Bror Rexed
chef för Socialstyrelsen börjar med Du-reformen, Militärkupp i Grekland,
Papadopulus tar makten, Första hjärttransplantationen sker i Sydafrika, Den
första flygturen med stridsplanet Viggen äger rum, Beatles ger ut ”Sgt.
Pepper’s Lonely Hearts Club Band” , ”Teskedsgumman”, är årets adventskalender.

Brottarhit
från detta år var (som jag tycker då) The
Lion Sleeps Tonight med Hounds, All
You Need Is Love, Beatles åff kåååårs, San
Francisco med Scott McKenzie, Mot
okänt land med Hep Stars, Den lagom
halvbluesiga Ode to Billy Joe, i
Bobbie Gentries tappning, The Letter med The Box Tops, Den mäktiga A wither shade of pale med Procul Harum,
Den lika mäktiga Excerpt from A Teenage
Opera med Keith West, och den helt suveräna, både textmässigt och
melodiskt, Båtlåt med Robban Broberg.

Svälten
i Biafra kommer man ihåg. Biafra var en provins i sydöstra Nigeria och
förklarade sej självständigt den 30 maj (vi är fortfarande på året 1967)
Nigerianerna blev arga och kriget var ett faktum. Kriget höll på i tre år innan
Biafra gav upp. Följderna blev prototypen för svältkatastrofer. ”Läkare utan
gränser” bildades tack vare eller på grund av Biafrakriget. ”Biafrabarnen”.
Skämten om dessa haglade.

Ni
som är känsliga bör hoppa över detta stycke.

Vilken
låt låg etta på ”Biafratoppen”? ”No milk today” med Herman’s Hermits. Vad är
det för skillnad på en pingpong boll och en Biafran? Tolv gram. Vad står det på
en hiss i Biafra? Max tio kilo eller femtio personer. Vad kallar man en EAN-kod
i Biafra? Ett klassfoto. Hur får man in femtio Biafraner i en folkvagn? Man
kastar in en smörgås. Hur får man ut dom då? Man sätter på fläkten. Nä nu får
det vara bra med skämten. Man får väl hålla med om att dom inte hade passerat
censuren idag, inte på långa vägar. Men man får skämta om blondiner och
norrmän, men inte om biafraner, judar, araber, somalier…

Ni
som är känsliga kan börja läsa igen.

Vietnamkriget
höll på. En annan brottarhit detta år var “Country Joe” McDonalds
version på I-Feel-Like-I’m-Fixin’-To-Die Rag, en riktig proteströkare mot detta
krig. Protester i Sverige med FNL:are som rök ihop med polis började på allvar
detta år. Cornelis Vreeswijks inslag i Anti-War-rörelsen är allsångernas
allsång, ”Inatt jag drömde”. Versionen med Hep Stars kom i januari detta år.
Inspelningen med Cornelis och Ann-Louise Hanson är dock från 1964.

Sexdagarskriget
mellan Israel, å ena sidan och Egypten, Jordanien och Syrien på den andra.
Israelerna visade prov på en fruktansvärd effektiv taktik då dom ockuperade
Västbanken, Gaza-remsan, Golanhöjderna och Sinai-halvön på sex dagar. Detta gav
ju det ostabila området som kallas för Mellanöstern ett ännu mer ostabilare
läge. Israel som jag ser det, en ockupationsmakt som hela tiden provocerar med
sina bosättningar. Det är, som jag anser, det största hindret till fred mellan
Israel och Palestinierna.

I Filmens
värld da?? Brottarrullen ”Under ditt Parasoll” med Sven Ingvars spelades in
detta år och hade premiär i januari året där på. Joda jag har allt sett den. En
kultrulle som man helst bör se ensam med en skämskudde inom räckhåll. Men ändå,
den innehåller för mej, några riktiga nostalgilåtar med grabbarna. Årets
Åsa-Nisse var ju ”Åsa-Nisse i agentform”, lite skämskuddevarning här också, men
på nåt vis, ändå lite idyll så som landet var en gång och den sista filmen med
alla de tre skådespelarna, John Elfström som Åsa-Nisse, Arthur Rolén som
Klabbarparn och Gustav Lövås som handlaren och sillstryparen, Sjökvesten. Och
jag skäms faktiskt inte (värst mycket) när jag ser en gammal svartvit svensk
komedi med typ Thor Modeen, Julia Caesar, John Botvid, Nils Poppe och det gamla
gardet…

”Got
a fire in the cockpit” Roger Chaffees ord inifrån Apollo 1, den 27 januari. Den
andre astronauten Edward White försöker att nödöppna luckan inifrån men
misslyckas. På någon minut hade kapseln rökfyllts. Det var troligen en
kortslutning som startade branden under en simulerad start-test medan raketen
stod kvar på plattan LC 34 vid Cape Kennedy. Branden och röken tog livet av de
tre astronauterna Roger Chaffee, Edward White och Virgil Grissom. Tre månader
senare omkom den ryske kosmonauten Vladimir­ Komarov på Sojus 1. Han omkom
under nedfärden i april 1967, då fallskärmslinorna på hans farkost trasslade in
sig i varandra. Ja lite svinn fick man nog räkna med i kapplöpningen, först
till månen.

Sportåret
1967. Friidrott låg mej varmt om hjärtat på hela 60-70-och 80-talet. Och visst minns
man ju våra svenska hjältar. Bo ”Skackan” Forsander, 110 m häcklöparen som även
ibland löpte 100 meter slätt. Tio SM-guld på specialdistansen. Bosse Althoff
”Mellerudsexpressen”, vilken löpare, behärskade dom tre sprintgrenarna, åtta
SM-guld. Bengt Persson, 3 000 meter hinder, sju raka SM-guld. Vid sista
vattengraven kom rycket, fan man blir tårögd än idag. Gamle Birger Asplund som
detta år vann SM i slägga för fjortonde gången i rad. Han vann även året därpå
åxå. Lars Olof Höök i längd med sju raka SM-guld. Det var han som hoppade
direkt efter Bob Beamon när han satte världsrekord med 8,90 i sitt första hopp
i OS i Mexico City året efter. Höök drämde till med 7,66. Ja det är faan inte
så lätt. Han kom på fjortonde plats.

Sven–Olof
”Esso”Larsson och Bengt Nåjde långskubbarna, kulstötaren Erik ”Myggan” Uddebom,
höjdhöppern, Kenneth Lundmark, Karin Wallgren med 24 guld på sprintsidan,
Forshagas egen Margareta Bergqvist med fem raka SM-guld i höjd. Medeldistansarna Ulf Högberg och Ove
som hette bara Berg i efternamn. Det är ju namn man kommer ihåg från tiden det
begav sej. Själv satte jag mina personbästa i friidrott tre år senare. 1,45 i
höjd, 3,15 i längd och 11,4 på 60 meter, dä ni. Odopad och utan att tjäna en
endaste krona på det hela. Jag kommer inte en i närheten av dessa rekord idag, fyrtiosju
år äldre och fyrtiosju kilo tyngre…

Personligen
så levde man enligt principen, bara ställa ut skorna så ordnar det sej.
Sommarlovet mellan femman och sexan tillbringade vi (Farsan, Morsan, Brorsan
och jag) någon vecka på Hagöns camping i Halmstad och någon vecka på Råå
camping strax söder om Helsingborg. Värmlänningarna hade ju ”S-märkta” bilar,
Örebroarna ”T”, Hallänningar hade ju ”N” och Helsingborgarna ”M” o.s.v. Det var
lite kul det, tyckte man då, att spana nummerplåtar. Det hela ändrades
årsskiftet 72-73 då vi fick dom nuvarande typ BFX 415, som var regnumret på min
första bil, en grå SAAB V4, årsmodell 68.

Klassikern
förr, när folk skulle på semestern, var ju packningen på taket på bilarna. En
presenning som skyddade tält och annat mot väder och vind och en ”bläckfisk”
som höll fast det hela. Ibland fladdrade presenningen ganska så friskt, då hade
man roligt. Ett grönt fotogenkök att laga maten på. Hade man ett gasoldrivet
Primus campingkök, då var det status. En burk med sjömansbiff och ett paket med
flingmos, det ger en härlig Deja vu det. En luftmadrass att både sova och flyta
på skulle det vara. – Jag trodde du tog
med pumpen, var åxå en klassiker. En badboll var ju åxå standard. Liksom badmintonracket,
nät och fjäderbollar.

Helgröna
ryggåstält och dom lite mer lyxiga, dom gula ryggåstälten med blått tak. Det
var dom som blev klassiska, så kallade suptält i mitten på 70-talet. Eller för
att lyxa till det ännu mer, dom blågula tälten med innertält och en liten
förgård där man kunde ställa upp det hopfällbara campingbordet med dom fyra
stolarna som bestod av ett krysstag och en tygbit att sitta på. Det var grejer
det. Träningsoveraller att sova i var ju obligatoriskt likaså en
transistorradio.

I transistorn
fanns ju ”Det ska vi fira”, ”Sveriges Bilradio” med CG Hammarlund som alltid
hälsade lyssnarna välkomna med sitt ”Hejsan hejsan” och Svensktoppen med
artister som Östen Warnerbring, Gunnar Wiklund, Anna-Lena Löfgren, Lill-Babs, Siw
Malmkvist, Hootenanny Singers, Sven-Ingvars, Towa Carson, Gitte Henning, Mona
Wessman, Nina Lizell och Claes Göran Hederström… blev man mossig nu eller
bara nostalgisk?

Detta
var ett Sverige som jag saknar lite idag. Som sagt, var har du tagit vägen nu? Somliga tycker att Sverige är
temperamentslöst, fegt och tråkigt. Andra föredrar lugnet, att man inte brusar
upp. Själv föredrar jag lugnet. Att brusa upp tar så mycket energi men ibland
måste man reagera. Hos mej märks det på mina ”Tyckt och tänkt”- inlägg som
blivit fler dom senaste åren. Men gör du något konkret da Tommy för att få
tillbaka tryggheten och lugnet i Sverige? Att sitta bakom en skärm och gnälla
är väl inget konkret. Dina Barn och Barnbarn ska ju leva med det nya Sverige.
Och själv blir du, en s.k. Folkpensionär om drygt tre år.

Ja
vad har jag för lösning på det hela? Personligen så finns det inte något parti
som imponerar på mej, säger en gammal Vänsterpartist. Ett parti som jag knappt känner igen alls. Sjöstedt pratar ju ibland om välfärdsfrågor men, nej…
Åkesson och jag har ju det gemensamt att vi båda är kritiska till islam men,
nej… Löfven saknar jag förtroende för helt och hållet. Fridolin, ha ha ha ha… Björklund,
NATO-anhängare, nej… Lööf, nej, Kinberg Batra, nej… Busch Thor, nej. Och Schyman med genusdebatterna. Idag vill jag
identifiera mej som en morot, imorron vill jag identifiera mej som en höna (Hen
på engelska) till helgen vill jag vara en… Ja ja…

Nej
man har väl nästan gett upp, det är väl det politikerna och myndigheter vill,
att man ska vara apatisk, alla väntar på att skithuset ska explodera, orka bry
sej… Nej man uttrycker åsikter bara, så länge vi har yttrandefrihet i Sverige
så går det ju an. Jag tror valet 2018 blir en katastrof för Sverige oavsett vem
som vinner. Vinner Löfven eller AKB eller Lööf för den delen, så fortsätter parodin. Åkesson blir överkörd
av dom andra om SD får flest röster i valet. Kaos… Jag är rädd för att allt är
försent. Men samtidigt har jag en förmåga att se komiken och showen i det hela.
Farsen och komedin, Löfven & Co… Skrattanfallen duggar tätt samtidigt som
det är skrämmande, riktigt skrämmande…

Tommy
Svensson the Fourth of July 2017.