Fôrshaga Kôrv å motor

TJENARE
FOLKET

Också
hjältar blir gamla…

Jag
minns nångång i slutet av mars 1965. 9-årige Tommy och min 4-årige lillebror
hade sett på TV, en raketuppskjutning från Cape Kennedy med Arne Thoréns
smattrande röst. Gemini III skulle upp i rymden med astronauterna John Young
och Virgil Grissom. Naturligtvis skulle man ju leka att man var dessa två
astronauter instängda i en kapsel.

Två
rättvända och två uppochnedvända köksstolar, och vips så hade man byggt Gemini
III. Köksspisen hemma hade ju knappar och vreden, jo men, där hade man ju även
instrumentpanelen klar. Brorsan och jag hade väl kommit ut en bit ovanför
atmosfären och skulle påbörja det första varvet runt jorden när det plötsligt
osade bränt. Ett vitt blommigt spislock hade skiftat färg till brunt.
Rökutvecklingen var rätt så kraftig. Morsan kom in i köket och plockade ner oss
på jorden igen men brorsan och jag hade fått nya hjältar.

John
Young blev efter detta min rymdhjälte nummer ett. Det kunde ju vara John Glenn,
Alan Shepard eller Juri Gagarin men jag tyckte John Young såg hårdast och
coolast ut. Jorasatt, tre varv runt jorden på knappt fem timmar, gjorde han och
Virgil Grissom med Gemini III.

Nästa
gång som John Young skulle upp i rymden var i juli 1966, tillsammans med
Michael Collins som gjorde sin första rymdfärd. En Titanraket sköt upp dom båda
astronauterna i Gemini X (Tio). 90 minuter tidigare hade en s.k. Agenaraket
skjutits upp. Den skulle Young och Collins fånga in. Jora, 80 mil över Jorden
kopplade dom ihop Geminikapseln med Agenaraketen. Dom fick även tag på en ”död”
Agenaraket som hade använts tillsammans med Gemini VIII (8).

Det
jag inte riktigt kunde smälta var att det var Collins som fick göra
sammankopplingen mellan de båda farkosterna. Han fick ”gå ut” och fixa det
hela. Fan, det skulle ju vara hårdingen Young som skulle greja detta, tyckte
jag då…

Både
Young och Collins fick ju dra i väg till månen. Collins var ju den som fick
sitta ensam kvar i Apollo 11 medans Neil Armstrong och Edwin Aldrin landade på
månen. Young var ju med på resan före, i maj 1969 med Apollo 10, då han blev
lämnad ensam i moderskeppet medan Thomas Stafford och Eugene Cernan testade
månlandaren. Stafford och Cernan flög med månlandaren och spanade in en
eventuell landningsplats åt efterföljaren Apollo 11.

15 000
meter över månytan kopplar Stafford och Cernan bort landningsmodulen. Då börjar
plötsligt månlandarmodulen (Snoopy) att rotera runt sin egen axel och Cernan
konstaterade att det här går åt helvete. En spak i fel läge gör att
kommunikationen mellan datorena i månlandaren och Houston inte fungerar men
Stafford och Cernan får till slut hejd på det hela och återvänder upp till
moderskeppet(Charlie Brown) och Young som suttit ensam i åtta timmar, 60 mil
över månens yta.

Med
39 897 km/h drar Apollo 10 tillbaka mot Jorden. Apollo 10-besättningen är
också de människor som har rest längst hemifrån, 408 950 kilometer från sina
familjer. En av dom var hårdingen John
Young.

Neil
Armstrong, Edwin Aldrin från Apollo 11. Charles Conrad, Alan Bean från Apollo
12. Alan Shephard, Edgar Mitchell från Apollo 14, David Scott och James Irvin
från Apollo 15 hade gått på månen innan min idol från rymdfärderna, den coole
John Young skulle landa på månen tillsammans med Charles Duke. Detta skedde i
april 1972 med Apollo 16.

I
lite drygt tre dygn satt Thomas ”Ken” Mattingly ensam i moderskeppet ”Casper”
medan Young och Duke vandrade omkring och t.o.m. åkte bil på månen. Jorasatt en
hopfällbar sak som drevs fram med hjälp av batterier. Nån hederlig ”Gasstation”
typ Caltex fanns ju inte on the Moon. Drygt 93 kilo månsten tog dom med sej
tillbaka till Jorden och som lite tröst för Thomas Mattingly fick han göra en
rymdpromenad på tillbakaresan.

Nästa
uppdrag för den stenhårde John Young var när han och Robert Crippen gjorde
premiärturen med den första rymdfärjan ”Columbia” den 12 april 1981, på dagen
20 år efter Gagarins rymdfärd. Naturligtvis var Young befälhavare ombord. Efter
drygt 54 timmar från starten vid Kennedy Space Center och 36 varv runt Jorden
landade ”Columbia” på Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Drygt
två år senare gör den 53-årige John Young sin sjätte och sista rymdfärd,
återigen med rymdfärjan ”Columbia”. Han kritiserade NASA under utredningen av
Challengerkatastrofen den 28 januari 1986 och blev därefter placerad på inre
tjänst. Han pensionerade sej 2004. Trots sitt efternamn Young, blir även
hjältar gamla. Han är idag 86 år.

Men…

Månlandningarna,
är dom en bluff ???

Sedan
Apollo 11 landade på månen 1969 har ytterligare fem besättningar följt efter.
Sammanlagt har tolv människor gått på månen. Apollo-programmet blev en
historisk milstolpe och ett av 1900-talets största tekniska och mänskliga
framsteg. Månprogrammet blev en enorm framgång för USA, både tekniskt och
PR-mässigt.

Det
amerikanska månprogrammet har varit omdiskuterat och ifrågasatt. Många menar
att president Kennedys löfte om att landa en människa på månen inom tio år var
orimligt och ouppnåeligt. Det fanns helt enkelt inga tekniska möjligheter att
klara ett så avancerat företag på så kort tid. Och varför återvände USA aldrig
till månen? Sakta men säkert började frågorna komma. Om hela grunden för
Apollo-programmet var orimlig och de tekniska resurserna att genomföra det inte
fanns, hur kom det sig då att man ändå hade lyckats landa på månen?

Det finns dom som menar att allt bara har varit en stor bluff. Att vi alla
lurats att tro att människan landat på månen medan allt vi sett på TV:n i
själva verket varit inspelat i en studio i Nevadaöknen, kanske Area 51. Ingen
Apollo-farkost eller astronaut landade någonsin på månen utan cirkulerade runt
jorden under en dryg vecka för att sedan inför TV-kameror och tidningar landa i
Stilla havet. Teorierna om den stora månbluffen har fått ett stort genomslag
runt om i världen.

Vad tycker dom 750 000 personer som var inblandade i Apollo-programmet och dom
tolv astronauter som landat på månen om det påståendet? Är dom belagda med munkavle, är det någon
av dessa som skulle kunna hålla käften, eller kanske pladdra lite extra…

Vad
tror du själv da Tommy?? Personligen så tror jag till 99 procent att min
rymdidol från 60 och 70-talet, John Young, och elva andra har gått på månen.
Trots att USA har kommit med så många otroliga bluffhistorier så t.o.m. Gamla
Sovjet, Nazityskland och Nordkorea skulle varit mäkta imponerade och trots, att
jag kan vara lite konspiratorisk lagd så tror jag faktiskt att månlandningarna
ägt rum.

Fotnot: Eugene Cernan och Harrison “Jack” Schmitt var dom sista/senaste som landade på månen. Apollo 17 förde dom dit tillsammans med Ronald Ewans.

Tommy
Svensson den 12 juni 2017.

TJENARE
FOLKET

Sverige,
Sverige fosterland…

DN:s
Kristina Lindquist sa för någon vecka sen – ”Alla är nationalister i Sverige.
Nationalismen ska utplånas. Sverige förtjänar inte att firas på nationaldagen.
Jag tänker inte fira ett sånt land”.

Nä
men skit i det da. Det är detta landet som gett Kristina Lindqvist en uppväxt
med skola och utbildning. Ett land som låter henne uttrycka sin, som jag
tycker, en mening som föraktar sitt land, ”att det som jag har blivit, det
kunde jag ha blivit i vilket land som helst”, eller hur menar hon??

Om
vi inte förmår att känna glädje över det som Sverige står för, lär vi inte
heller kunna bli inbjudande. Om vi förnekar svenskheten, hur skall vi då ordna
för andra att kunna bli en del av den? Hur kommer det sig att ett land som halva
världen tycks vilja komma till för att leva i, inte anses värdigt att fira sin
nationaldag?

Att
vara etnisk svensk är tydligen det värsta man kan vara samtidigt som alla som
vill, ska ha rätt att vara och känna sej som svenskar. Det är alltid lika
förvånande för mej att svenskar inte visar sin uppskattning över vad våra
förfäder byggt upp. Friheten, freden och demokratin. Och om man nu uppskattar
det, då är man kallad rasist.

”We
are refugees. We are fleeing a war zone. It was so terrifying so we left our
women and children behind.” Varför inte använda den Kanadensiska modellen att
endast familjer är välkomna? Jaså du Svensson, det är lite smygrasist i dej
trots allt…

”Ingen
frågar folket innan: Vill ni ha demokrati? Eller: Hur lyder er definition av
frihet? Eller den kanske mest grundläggande: Vill ni ha vår hjälp och hur kan
vi i så fall hjälpa er?” För att citera Magda Gad, en som jag tycker, utmärkt
krigsreporter. Som sagt, Aleppo i Syrien verkade vara en blomstrande stad innan
den s.k. Arabiska Våren slog till. Det var någon som ville göra Syrien till ett
likadant kaos som det blev i Libyen.

Eftersom
det finns ensamkommande som ljuger om sin ålder för att få asyl, kan jag då hugga
till med att jag är 65 år och vill gå i pension nu? Hallå där! Är du etnisk
svensk? Om ja: Nej det fattar du väl att du inte kan! Om nej: Ja självklart,
det går alldeles utmärkt.

Ta
fallet med Saro Dorsun. Varför rapporterar inte Aftonbladet, Expressen, SVT,
m.m. om att världens äldsta nu levande människa faktiskt bor här i Sverige (Västerås)
och är hela 118 år enligt Skatteverket? Svaret
är nog ganska enkelt, hon är inte 118 år. Snarare är hon minst 30-35 år yngre. Enligt
Skatteverket föddes Saro Dursun i Turkiet den 1:a juni 1899 och flyttade till
Sverige i februari 1982, för 35 år sedan vid ”83 års ålder” när hon troligen
var ”bara” runt 50. Och började kvittera ut sin pension direkt utan att ha
betalt ett öre i skatt till den Svenska staten. Och myndigheterna köpte det
rätt av…

En
ny rapport slår larm om ökande hedersrelaterat förtryck i Hjulsta.
– Det blir värre, flickors klädsel och deras fritid kontrolleras av ”shariapoliser”.
Det är hemskt, säger Sahra Bargadle, chef på kvinnojouren i Tensta.

Säg
det till dom som flydde hit för att slippa hedersförtryck i sitt hemland. Numera är det 240
000 unga som lever i, så kallat, hedersförtryck i Sverige enligt Aftonbladets granskning. För
några år sedan var de 100 000. Utvecklingen går framåt med stormsteg.
Förresten,som jag skrivit tidigare, varför i helvete heter det ”heder” när det gäller kvinnoförtryck.

Protester
mot utvisning till Afghanistan p.g.a. terror där. Märk väl att det är
Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har regeringsansvaret och kan stoppa
detta. Kanske dags att dra till Landvetter och protestera mot flygresor till
England, där huserar terrorn också, Manchester, London, eller???

Vem
i Europa kollar på Sveriges migrationspolitik och tänker: “Vi ska göra
precis som Sverige har gjort”. Svenska Modellen, ja ja…

“Sverige
har bokstavligen aktivt lockat folk att riskera liv och framtid. Det är
svinaktigt” skriver Dagens Industri. Tusentals har försvunnit på
Medelhavet, blivit utnyttjade, utsatta för våld längs vägen. Svinaktigt är
ordet. Men det börjar tydligen svänga nu. Pinsamt vilka kappvändare våra
journalister är. Var befann ni er för sex, sju år sedan, när de första signalerna
kom?

Ännu
en tragisk sak är att ingen kommer krävas på ansvar, ingen kommer förlora
jobbet, ingen kommer att svara för alla liv som det har kostat. Ansvariga
politiker måste tydligen ha kniven mot strupen innan de agerar. Skattebetalarna
förväntas ha öppna hjärtan och ta notan.

En
sak som historikerna kommer att undra över, från vår tid är att samhället inte
agerade mer kraftfullt när barn sprängdes i bitar på en konsert i Manchester. Det
hjälpte tydligen inte med kärleksmanifestation. En vecka senare drabbades
London ytterligare en gång… En annan grej historikerna kommer undra över med
vår tid är att vissa blev vansinnigt provocerade av att folk var oroliga och
rädda. Medierna vill inte gå till roten med problemet, sanningen är obehaglig
och passar inte in i deras världsbild… IS är inte radikaliserade, de är
uppväxta i en kultur som hatar västerländskt tänk.

Vi
sprängs i bitar men vi är inte rädda. Haha vi vann…

Två
begrepp som ändrat betydelse radikalt: – “Det går som tåget” och
“Som ett brev på posten.”

Hjälper
det att släcka i spisen när det brinner i hela huset???

Nordea
saknar 80 miljarder. Ja, vem fan gör inte det…

Tommy
Svensson den 12 juni 2017.