För Kung och Fosterland.

TJENARE
FOLKET

För
Kung och Fosterland.

”När
man dansa med sin vän, sjöng man sången om Duvan, Den Vita Duvan. Det var den
låten som gick hem, vi skriver sommarn 75. Då Brezjnev träffa Gerald Ford och
värmen slog rekord, då var det mitt i sommarn.” Minsann. Texten är från en
gammal dansbandsrökare med Schytts och heter just ”Sommarn 75”, skriven av
Torgny Söderberg.

Snart
fyrtio år sen man ryckte in i lumpen, fan fyrtio år sen… Det låter nästan som
man var med i Beredskapen, Någonstans i Sverige under Andra Världskriget. Eller
också, jora, det var på den tiden di sköt mä pilbåger och kasta spjut på varann.

Den
14 juli 1975 ryckte 118 Svensson in på Kungliga Värmlands Regemente,
Infanteriregemente Två i Karlstad, med andra ord, I2. Det tolfte kompaniet
krävde sina mannar. Det var inte bara jag, och 429 Johansson som ryckte in den
dagen utan vi var väl en hundra man som skulle lära oss att försvara Kung och
Fosterland, fördelade på Hdr.plut och Ass.plut d.v.s. Handräckningspluton och
Assistentpluton. Eller hur Bosse…

Första
dagen skulle vi få kläder, persedlar. En av oss som ryckte in sa till
förrådspersonalen angående storleken på kalsongerna: – Jag har storlek 5, kan
även ha storlek 6. Var på snubben som lämnade ut kläderna sa riktigt
modemedvetet: – Tre par kalsonger, passar dvärg till häst. Jo jo.

118
Svensson tillhörde Assistentplutonen. Det var Bassar som hade hand om ungdomar
som skulle in och mönstra. Samtliga män som var svenska medborgare, några
undantag fanns, skulle in på mönstring för att sen göra värnplikten. Cirka
12 000, sjutton och artonåringar passerade dörrarna vid
Inskrivningscentralen Bergslagen, ICB, som då låg på Östra Torgatan 15. Det var
allt från narkomaner och alkoholister till Lundsbergs-elever och Jehovas
Vittnen, (som om dom skulle vara nåt bättre).

Vi
bodde, eller rättare sagt, logementet var i en av de tre barackerna som fanns
vid södra änden av Norra Fältet, inte så långt från där Polisen har sina
lokaler idag. Mönstringen pågick i två dagar, och varje dag utom fredagar var
det två grupper med cirka 35-40 grabbar i varje. Första dagen innehöll teori
och medicinska tester, andra dagen utvärderingar och eventuella omprov. Så det
var lite fôlk å hölle reda på. Övernattningen av dom som mönstrade skedde i de
övriga två barackerna. Dom som mönstrade kallades officiellt av oss för ”DP”, ”Dom
Prövande”. Inofficiellt da? Nja, där har jag väl tystnadsplikt…

Jag
drar mej till minnes ett utryck som blev en klassiker bland oss på
Inskrivningen 1975-76. ”Frukostbussen” åkte från barackerna 07:15 till ICB med
en kantin med varm choklad och Kronans Släta Pansarbullar, en stadig frukost
till dom som mönstrade. Med bussen åkte alltid några Ass-plutare som skulle
börja 07:30 men Nilsson från Takene låg och sov i Barackerna när någon
kvarvarande väckte honom vid Åtta tiden :- Fan Nisse, klockan är Åtta, du
skulle ju börja Halvåtta!! :- Det är lugnt, svara Nilsson, Jag har cykel… Det
blev som ett bevingat ord för oss om vi var sena nån gång. ”Det är lugnt Jag
har cykel”.

”Då
Brezjnev träffa Gerald Ford och värmen slog rekord, då var det mitt i sommarn”,
hette det i låten. Den 8 augusti detta år, 1975, var den varmaste dagen på 200
år på vissa håll. Just den dagen hade Ass.plut en nätt liten utflykt med
Kronans Terränggående Pansarcykel med full packning. En sträcka på cirka 3 mil
från I2 till Örnäs, det militära övningsfältet mellan Fryksta och Nilsby vid
Nedre Fryken. Temperaturen uppmättes inofficiellt till 38 grader i Bofasterud
utanför Hynboholm, officiellt låg den på 36 grader i skuggan. 55 grader i
solväggen. Jora, varmare än kôrv. Det var så varmt att när vi kom fram till
Örnäs fick vi göra upp eld för att få lite svalka.

Kontrasten
kom en vecka senare när vi stod i ett absolut hällregn på Norra Fältet och
Furir Blomqvist ”körde” med oss. ”Lägg Gevär. I remmen Gevär. Skyldra Gevär. Ta
inte så allvarligt på detta pöjker, låtsas som det regnar. Lägg Gevär…” Blötare
än disktrasor sken vi upp i leenden och jag vet att jag tänkte, Det är nog inte
så illa ändå med detta. Det finns alltid dom som har det värre. Fyra månader
tidigare började inbördeskriget i Libanon och Västtyska ambassaden i Stockholm
ockuperades och tre och en halv månad tidigare slutade Vietnamkriget.

Svensk
mark som varit förskonat från strider sedan augusti 1809, då slagen vid Sävar
och Ratan ägde rum. Sävar och Ratan, mellan Umeå och Skellefteå. Av Kronans Käcka
Gossar låg drygt 400 kvar på slagfälten, ryssarnas förluster uppgick till 750
man. Freden med Ryssland
slöts i september, då Sverige visserligen förlorade Finland. Men slaget vid
Sävar och Ratan, som vinns Af De Svenske, betydde att den ryske Tsaren
Alexander I, inte kunde göra anspråk på territoriet norr om Kalix älv. Gränsen
mellan Sverige och Finland hamnar mitt i Torne älv. På så sätt räddades Kiruna
och malmfälten kvar i Svea Rike i detta som var det senaste slaget på
svensk mark. Förhoppningsvis även det sista.

”Då
Brezjnev träffa Gerald Ford”. Europeiska samarbets- och
säkerhetskonferensen samlade höjdare från Europas alla länder, samt Kanada och
USA. Minsann Öst och Väst möttes i Helsingfors i juli 1975. Ett samarbets- och
säkerhetsavtal som undertecknades av samtliga ledare. Politiska storfräsare som
Olof Palme, Josip Bros Tito, Helmut Schmidt, Erich Honecker, Uhro Kekkonen,
Valery Giscard-d’Estaing. Harold Wilson, Bruno Kreisky, Ärkebiskop Makarios,
Aldo Moro, Gustav Husak, Edward Gierek och några till och som sagt, Leonid
Brezjnev och Gerald Ford. Namn som man kommer ihåg när det begav sej. Gubbar
som skulle hålla ordning på Freden och säkerheten i Europa.

Men
var inte läget i Europa stabilare då 1975, då Öst var Öst och Väst var Väst. Nu
menar jag inte att jag tyckte det var Okej att folk levde i diktaturer på andra
sidan Järnridån. Men läget var stabilare med Supermakterna Sovjet och USA som
höll i trådarna. En Terrorbalans som kunde liknas vid två skorpioner: Dom är
kapabla att döda varann men med risk för eget liv. Eller också var
säkerhetsläget stabilt, då sommarn 75, bara för att dom visste att JAG skulle
in i det militära… Nja, det kanske var lite övertro på sej själv dä.

Allmänna
värnplikten är ju avskaffad sedan fem år tillbaka. Och som jag skrivit tidigare. Idag finns det ju f.d.
syrier, eritreaner, serber, somalier, irakier, libaneser m.m. som har blivit
svenska medborgare och som säkerligen har stridsvana. Skulle inte det funka då,
att försvara den ”nya” Kungen och det nya Fosterlandet. Vilka stöder ”dom” om
det skulle hetta till. Eller hamnar ”dom” i fängelset några månader för
värnpliktsvägran, det gjorde ”svenskarna” när dom vägrade militärtjänstgöring. Hur
kan vi begära att vi ska ha allmän värnplikt med alla desertörer som blivit
svenska medborgare. Nej det är nog tur att den Allmänna värnplikten är skrotad
i mångkulturens tidevarv.

Men
behöver vi nåt Svenskt försvar idag? Svängdörren är öppen, vem som helst kan
kamouflera ett militärt angrepp medan vi står och tittar på. Har vi inte bättre
koll på in och utpassagen över Sveriges gränser så vad spelar då ett försvar av
Sverige för roll. Förresten, Sveriges försvar är så nedbantat så skulle det
hetta till så får vi nog söka på Blocket efter kanoner, ärtsoppa och AK 5:or.

Det
konstiga är att alla länder kallar sin krigsmakt, försvar. Om alla bara ville
försvara, då behövs det väl ingen militär. Nu är det väl så också att som det
så fint heter: De krigar aldrig, utan dom försvarar sina intressen. Och
dom som inte försvarar sina intressen utan krigar ändå, dom kommer att få fred när
dom älskar sina barn mer än vad dom hatar varandra.

Än
så länge flyger Den Vita Duvan över Sverige. I några länder flyger den lågt, i
en del länder är den vingklippt och i vissa länder har den saknat
häckningsplatser i många år.

I
dagarna är det 70 år sedan Andra Världskriget slutade i Europa. Än har delar av
mänskligheten inte lärt sej nånting. Kommer vi att få fortsätta leva i fred i
Sverige som vi gjort i 200 år. Det vill jag och troligen de allra flesta som
bor här.

Fotnot:
”Den Vita Duvan”, en Svensktoppsrökare från våren och sommaren 1975, musik av
Lasse Holm med text av Alf Robertson, sjöngs av Mats Rådberg. Leonid Brezjnev
och Gerald Ford tror jag inte sjöng om några Vita Duvor. Nä dom var Sovjets
resp. USA:s ledare vid den tiden då 118 Svensson ryckte in på I2, sommaren 75,
den sommaren då värmen slog rekord.

Tommy
Svensson den 4 maj 2015.