Fôrshagaklassikern.

TJENARE FOLKET

Fôrshagaklassikern.

Lidingöloppet,
Vätternrundan, Vansbrosimmet och Vasaloppet ingår ju i den ”Svenska
klassikern”. Vad ingår i ”Forshagaklassikern” da??? Sprungit 60 meter på Ängevi
på skolidrottstävlingen. Cyklat runt Östra Deje och tillbaka på ”drajven” dom
hade början på 70-talet. Tagit ett dôpp i älva ve Lisasann. Åkt elljusbana på
skidor ve Slätta. I så fall har jag gjort Fôrshagaklassikern. Ja i alla fall under förra årtusendet

Eller
är det att man ska ha varit i gasen i Forshaga-parken och dansat till Trio me
Bumba en myggrik kväll i nån gång i mitten på 70-talet när sångaren Tommy Wener
höll på att gå upp i atomer innan han fick tag på myggspray. Jodå man har badat
i den klassiska fontänen ”Far och Sôn” på torget i Forshaga. Man vet att någon
har skjutit en hagelsvärm högt uppe på väggen där Foto-Göran nu har sin affär. Minsann,
märkena är kvar. Man minns även att ”Stockhôlms-Lisa” jobbade på Fribergs
konditori i samma byggnad när almanackan visade 60-tal. På 70-talet huserade
Ullas Mode Shop i samma lokaler. Jo men, det ingår lite grand i Forshagaklassikern.

Harrys
med Sune Skogh, Nils Erlands med Caroline, Stigs-Värmlandspôjkera är
brottarband från första hälften av 70-talet som man t.o.m. har dansat till i Forshaga
Folkets Hus. Man kommer ihåg att vaktmästaren på just Folkets Hus hette
Wellermo (reservation för stavningen). Man har sett och morsat på skådespelaren
Nisse Hallberg vid Fôrsbergskiosken. Det ingår i klassikern när 60-tal blev
70-tal. Det var stort när han var i byn. Nils Hallberg besökte ofta sin syster
som bodde i kvarteret ”Korea” om jag inte minns fel.

Eller
när en immig PV 62:a gungade fram och tillbaka vid parkeringen som fanns mellan
gamla Apotekshuset och nuvarande COOP. Att veta vem som var ägaren till PV:n
ingår i den högre divisionen av Forshagaklassikern. Tilläggas ska, att ägaren
lämnade jordelivet för lite drygt trettio år sen. Vid denna parkering stod även
en telefonkiosk som fick påhälsning av åskan nån gång sommaren 1973. Kiosken
skiftade från rödmålad till kolsvart på nån sekund. Vid marken där ledningen
hade gått ”two feet under” in i kiosken, var det som om någon hade kört med
jordfräs. Vilken jädra smäll…

Att
ha klämt nåra bärs i slutet på 70-talet uppe på berget där Betels gamla sommarhem
stod en gång, ingår i klassikern. Trappan till stället är ju kvar än idag. I
närheten finns ju sen snart 30 år tillbaka, vattentornet. Vi som var med kommer
väl ihåg ljusslingan som fanns på vattentornet när dom byggde det. Att vattentornet
numera ser ut som ett UFO om kvällen tycker jag är riktigt effektfullt. Liksom
att känna doften av 60 och 70-talet, i form av hönseriet som fanns strax söder
om Forshagas Folkets park, det ingår också i klassikern.

Man
har även gått över den östra bågen på Skivedsbron men det rekommenderas absolut
inte säger undertecknad som var dumdristig nån gång sommaren 1974, på hemväg
från Logdansen vid Hembygdsgården. Det äventyret ingår inte i
Forshagaklassikern tycker jag då, även om några ser det som
Forshagaklassikernas klassiker. Apropå Logdanserna så har man gjort en
baklängesvolt över räcket på baksidan om logen och ramlat rakt ner i onödigt
många brännässlor. Det rekommenderas heller inte och det ingår heller inte i
klassikern. Ja, kanske lite grand da.

En
gång var det inbrott i den klassiska Skivedskiosken. Snubben som gjorde det
blev ertappad av en legendar med nypor som inte var av denna värld. Och apropå
brännässlor blev snubben dragen i brännässlorna vid kiosken av legendaren med
nyporna. Ett straff som heter duga. Att veta vad denna legendar hette, som gick
ur tiden för drygt tio år sen, ingår också i den högre divisionen av
klassikern. I alla fall hade han samma förnamn som herrarna Oscarsson, Myrberg
och Morberg. Hans smeknamn da? En ledtråd. Ek, inte han Anders (1943-1986) utan
mer Tjuren Ferdinand. Vin kan åxå va en ledtråd. Snubben da. Noll Koll.

Och
när man ändå är inne på logdanser och Skived. Sensommaren 1974, på hemväg från
dansen, lite rund under fötterna, regnet börjar tillta, så har man övernattat i
en sandlåda. Sådana sandlådor ni vet som finns i branta backar. Sandlådan var
av trä med ett lock som skydd för nederbörden och den stod vid Solgatan på
Enåsen. Tipset om att på detta sätt skydda sej mot regnet fick jag av ingen
mindre än Seriefiguren 91:an Karlsson. Joda. Nja tveksamt om det ingår i
klassikern. Det fungerade i alla fall, jag var mest blöt inombords. Brottarband
från Logdanserna var Leif Norbergs, Hermanz, John Eltons och Country Family. Det är några
av dom som man kommer ihåg från tiden när det begav sej.

Joda,
man har stått och pinkat i pissoaren bakom bortre läktaren på gamla Ängevi bredvid
legender som Kalle å Gunnar, Per-Fingal, Folke Rudkvist, Stig i Boa, Petrus
Larsson för att nämna några. Det var väl en riktig klassiker. En egen ölsejdel
på gamla puben Waterloo drack man ihop till i början på 80-talet. En klassiker
som cirka ett trettiotal gjorde. Tyvärr försvann sejdeln spårlöst nån gång
något år senare. Puts väck. En annan klassiker som man upplevt är ”Börjes
finger”. Dom som upplevt detta vet vad jag talar om. Samma finger satt på en
hand som har tryckt Hans Majestät Konungens hand. Jodå bara en sån sak. Det är
ju nästan hedrande.

Svarta
Damen hördes man talas om, bara det är en klassiker. Hon befann sej på kyrkogården
höstkvällar och höstnätter men man såg henne aldrig. Kanske mest beroende på
att man inte besökte ”körrgårn” vid den tidpunkten. Vid Åsmyra, där ”alla” har
åkt cykelcross, en riktig Forshagaklassiker, låg ju SMU:s sommarhem som tyvärr
förföll mer och mer ju längre tiden gick. Ovanför ingången kommer jag ihåg att
någon hade målat med vit färg ”LEVE ÖDET”. Det var lite läskigt det för en
tolvåring. Golfbanor i betong fanns vid sommarhemmet och än i dag finns det
några kvar i vegetationen bortom den öppna platsen där sommarhemmet stod en
gång.

Upphovsmannen,
han som gav namnet till Petruskorset och Petruskiosken hette Petrus Eriksson.
Att känna till det ingår nästan i klassikern. Han hade en affär i samma hus som
Petruskiosken finns. 1972 köpte jag ett fårskinn till dynan på min Honda 125:a
i Bäcklunds skinnaffär som fanns där Petrus Eriksson hade affären på 30 och
40-talet. Lite extra kuriosa är att min älskade vovve, Bosse, en Bouvier des
Flandres, slog sitt eget personliga rekord med att gluffsa i sej en glasstrut,
en Magnum Cone. Från första tuggan, tills han slickade sej om nosen för att
visa att glassen var uppäten, tog det elva sekunder. Rekordet sattes en varm
dag i augusti år 2000 vid just Petruskiosken.

Att
ha suttit på matinén på Stenbion och visslat i biobiljetten när filmen började.
Att ha sett en snubbe som cykla på en enhjuling utanför Hotel Fröding. Minsann
var inte akrobaterna i Malmstenstruppen i Forshaga. Malmstenstruppen ett
begrepp i Forshaga Folkets Park under många år och att ha sett Pecker-Olle
halsa en pilsner på ett par sekunder ingick i 60-talets Forshagaklassiker.

Man
kommer ihåg snubben som körde 33 mil en eftermiddag, kväll och natt nån gång i
slutet på 70-talet. Bara i Forshaga. Rutten gick från Gulf, nuvarande OKQ8, upp
för Storgatan, in på Esplanaden som då hade en refug i mitten, rundade refugen
vid gamla station, nuvarande Systembolaget, ut på Storgatan igen, upp till
Shell, där han vände, ner för Storgatan igen rakt ner mot Gulf, vände där och
gjorde om turen. Men varför köra så och varför 33 mil. Det gällde en
vadslagning. 33 mil var ju sträckan Forshaga – Stockholm. – Det ska jag köre bare
i Fôrshaga, sa han och det gjorde han. Om detta är en Fôrshagaklassiker, därom
tvista de lärde…

Jorasatt.
Troligen är man ”Made in Fôrshaga”. Mina barn är det i alla fall. Närproducerat
ligger ju i tiden. Grundskolan, ettan till nian, gick man i Forshaga. Första
kyssen, jorasatt, och första ”gången”, jaha ja där ser man, också i Fôrshaga.
Jobbet har man haft i Fôrshaga i 41 år. Merit eller misslyckande? Nja, jag har
trivts med själva jobbet. Närheten hem från jobbet var en trygghet när ungarna
var små, så det ser jag som ett privilegium. Där min Mors och Mormors och
Morfars vagga stått, där Far och Farmor och Farfar gått, där t.o.m. min Mormors Farmors Mormors Morfars
Far, Nils Larssons vagga stod 1681,
där stod även min vagga. För mej är det verkligen klassisk mark. Så varje steg
jag tar i Fôrshaga, blir för mej Strövtåg i Hembygden.

Att
ha trampat sönder en drivbänk då man skulle palla äpplen hos Leif Madsen på
Slättvägen. Leif Madsen blev jättearg och jag blev jätteliten. Att ha försökt
stjäla en färgad lampa i Forshaga Folkets Park när almanackan visade 1975. En
enda lampa syns ju inte om man tar, tänkte jag och skruvade ur, men alla lampor
i Rhododendronbusken slocknade. Hoppsan. Jora, nån vakt observerade det hela. Man
kunde hålla sej för skratt. Att ha legat ”bra i rava”, skapligt full, bakom
Forshaga Folkets Hus i ett cementrör hösten 1974 och vänt ut och in på sej
medan folket tittade på. ”Kolla Svenssôn. Jävlar va dålig han ä. Kommer dä mera
tror ni? Ja kolla, där kom dä en pizza te, ha ha ha…” Så roligt tyckte inte jag
att det var. Att ha tittat efter tjejer och brakat med cykel, rätt i en vägbom
som varnade för vägarbeten på Grossbolsgatan. Tjejerna skrattade. Jag förstod
inte alls deras humor. Troligen kom jag med en dålig bortförklaring också. Jora
det ingick i Svenssons klassiker som jag gjorde under det förra århundradet.

Detta
är mina personliga Fôrshagaklassiker som jag har gjort. Dä finns fôll nôa te.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att
den finns inte, fast bara lite. Folk i allmänhet dom tänker förstås att det som
hände i Fôrshaga verkligen har hänt. Så att dom inser att det som hände i
Fôrshaga inte kan hända i Råde. Och eftersom det inte hände där, det hade varit
mycket mindre sannolikt, med tanke på att det var här det hände. För att
plagiera Tage Danielssons suveräna ”Om sannolikhet”.

Fôrshagaklassikern
i dag da Tommy, 2014. Ja det skulle väl va att klara av att belasta Forshaga
kommuns avloppsnät ett par gånger om dan. Jora det får man vara glad för.

Fotnot:
Råde, mellan Moss och Sarpsborg är Forshagas norska vänort.

Tommy
Svensson Fôrshaga den 17 september 2014.