TJENARE
FOLKET
Katastrofer
på olika plan.
Den
3:de och 4:de augusti var det två av de värsta åskväder som jag har upplevt.
Kan möjligtvis ”slås” av ett tropiskt åskväder försommaren 2002 och ett riktigt
”Tordenvär” i Trondheim 1984. En rejäl åskvind drog förbi med stormbyar. Jag
gick ut efter ovädret för att se vidderna av katastrofen här hemma. Några
tallkvistar hade blåst ner, paraplyet på trädäcket hade blåst omkull, en
tallgren hade knäckts och kilat in sej i torkvindan och en annan tallgren hade
blåst in på altan. Jorasatt. Det var min katastrof det. Försäkringsbolaget
behövde inte kontaktas.
En
kvart senare ser jag på sambons facebook att ett träd hade blåst ner över min
dotters bil som stod parkerad. Ett stort NEEEEEEEEJJJJ, var min kommentar när
jag såg bilden. Trots allt var turen i oturen framme, en spricka i framrutan
och några repor i lacken. Försäkringsbolaget behövde kontaktas. Det var hennes
katastrof.
Åskskurarna
hade orsakat översvämning i Skived. Gatan Bokliden stod under vatten.
Räddningstjänsten var där och pumpade och diken grävdes. Försäkringsbolagen
behövde definitivt kontaktas. Det var deras katastrof
Skogsbranden
bröt ut redan i torsdags vid middagstid enligt den skogsarbetare som körde en
skogsmaskin som orsakade gnistbildningen som startade branden. Han larmade på
en gång. Någon gång runt fredag natt så insåg man att den blir svårsläckt och redan
då skulle man omedelbart ha dragit på stora larmet och skrapat ihop alla
resurser som fanns. Jag menar 30 grader varmt, skog och mark, torrt som fnöske.
Men det gjorde man ju inte och man kan bara spekulera i att flatheten beror på
oviljan att fatta kraftfulla beslut, kanske övertro på den egna förmågan samt
ekonomiska faktorer. Naturligtvis är det även ett problem att vi knappt har
vare sig militärt eller civilt försvar kvar att hämta resurser från vid sådana
här händelser.
Jag
tycker ändå att det luktar samma ledarskapsproblem som överallt. Man är rädd
för att ta kraftfulla beslut och att det skall kosta för mycket. Att det sedan
kostar skattebetalarna en massa stålar är naturligtvis av mindre vikt i detta
fall. Använd biståndspengar till sådana här katastrofer. Pengar som ska täcka
alla kostnader som inte försäkringsbolagen mäktar med.
Annandag
jul 2004 svepte en kraftig flodvåg in över Sydostasiens kuster efter en
jordbävning ute till havs. Totalt dödades över 230 000 människor. I Thailand
drabbades svenska turister. Diskussionen kom i efterhand att koncentrera sig på
vad regeringen visste och vad de gjorde det första dygnet. Det gällde särskilt
statsministerns närmaste man, statssekreteraren i statsrådsberedningen Lars
Danielsson. Vad gjorde Lars Danielsson timmarna efter tsunamin. Det blev ju
nästan han och Görans Perssons fel att tsunamin ägde rum över huvudtaget.
Jodå, Sveriges beredskap är god heter det. Om Sveriges beredskap vore god hade regeringen förstått redan efter andra dagen att den lokala räddningstjänsten tappat kontrollen över släckningsarbetet och sett till att regeringens kriskansli fungerande och fanns tillgängligt. Två dygn efter att
branden blossade upp och som dessutom i lördags, var helt okontrollerad, vad
gör Reinfeldt och Löfven. Jo dom går med i Pridetåget. Blir dom lika uthängda
som Danielsson blev? Fast det är ju klart, det är ju bara glesbygden som
brinner. En döende region fjärran från storstaden. Men sen blev det väldigt
tydligt när 100 brandmän i flera dygn kämpade och kämpar mot elden.
Jag
måste ge en stor eloge till alla dom som bekämpar och arbetar med, och omkring skogsbranden.
De kämpar till sin gräns hela tiden. Det är nog ett helvete att springa runt i
skogen, i värmen med elden härjande omkring sig. Jag lider med dom som måste evakueras.
Man hoppas också att vädrets makter är med oss. För att mot kämpa mot
naturens krafter då behöver man även hjälp av naturen.
Tommy
Svensson 6 augusti 2014.