TJENARE
FOLKET
En
tanke som såg ut som en händelse.
Det
är den tredje juli 2001. I väntan på tåget till Köpenhamn satt jag vid
bardisken på puben på Göteborgs Central och klämde en stilla pilsner. Jag
lyssnade med ett halvt öra på två andra snubbar som satt strax bredvid. Dom
verkade vara i min ålder. Plötsligt blev mitt högra öra stort som en parabol. Jag
såg att bartendern som var i trettioårsåldern också reagerade då en av
snubbarna sa -”Fan, det var en befrielse när jag sköt honom. Två skott i
bröstet, först en lösplugg sen en dumdumkula. Han var död innan han stöp i
backen”. Snubbarna såg att bartendern reagerade så dom dämpade sej något.
Nu
blev jag intresserad. Vad snackade dom om? Men det var svårt att höra alla ord,
… hörnet… hans fru… trapporna… Kände en riktig rysning när jag förstod vad samtalet
handlade om. PALMEMORDET. Håren på armarna stod rakt upp. Satt jag bredvid
Palmes mördare? Detta var ju bara så otroligt. Palmemordet som har intresserat
mej, allt sedan den 1 mars 1986, när jag vaknade till klockradion vid 07:30 och
hörde en radioröst säja : ”…att Kjell-Olof Feldt bekräftar att Olof Palme är
död”.
-Vänta
lite, sa den andre snubben och reste sej. Han skulle gå på muggen för att lätta
på trycket. Jag tittade på han som satt kvar, han som sa att han hade skjutit
Palme. Hans blick mötte min. Ett par skarpa blågröna ögon. Fan va läskigt, vet
jag att jag tänkte. Nej den mannen ville jag nog inte ha något med att göra.
Den
andre kom tillbaka från toan. Jag flyttade fram positionerna lite. Ställde mej
upp och låtsades greja lite med min väska som stod på golvet, samtidigt som jag
”råkade” flytta barstolen närmare. Jag försökte att se ut som: Låtsas som det
regnar. Jag tog några jordnötter och sköljde ner med en klunk av ölen.
Plötsligt blev det som en tonartshöjning i en schlager. Han började berätta för
sin polare. Nästan lite skrytaktigt…
”Joda
för fan. Jag stod vid reklampelaren förstår du, den var väl en femton meter
norrut från korsningen. När dom kommer upp jämsides med pelaren så går jag fram
till dom och småpratar lite. Olof verkar lite besvärad. Jag tar följe med
paret, lägger armen om Olof. Vid korsningen säjer jag till dom att stanna. Dom
vänder sig om mot mej, jag tar upp revolvern. Skjuter först ett löst skott mot
bröstet på Olof. Pipan blir lagom varm plus att pulsen på honom rusar iväg till
det dubbla. Avlossar sen ett direkt dödande skott mot bröstet. En dumdumkula,
gjord för att skada så mycket som möjligt. Olof är död innan han faller”.
Liksom
i en triumf sveper han det sista ur sitt glas.
”Kulorna
som senare hittas, la vi ut i efterhand” . Vi, tänkte jag. Det betydde att det
var fler insyltade. ”Jo du förstår, fortsatte han, vi hade placerat en man i
Dekorimahörnet några minuter före för att checka att paret Palme är på ”G” och
för att förvilla eventuella vittnen. Jag hade ögonkontakt med honom där jag
stod vid reklampelaren. När han såg att jag hade tagit kontakt med Palme försvann
han Tunnelgatan upp, svängde av in på Luntmakargatan och in i porten på
baksidan vid Skandia-huset. Själv tog jag trapporna, över Malmskillnadsgatan, in
på David Bagare, slinker in på bakgården David Bagare 25 i Johannesgatans
förlängning, ut genom huset mot Brunnsgatan och liksom Fantomen, går omkring
som en vanlig man”.
”Sen
förstår du, fortsatte han, går jag uppför Brunnsgatan, korsar
Malmskillnadsgatan, Brunnsgatan byter där namn till Apelbergsgatan och vidare ner
mot Sveavägen. Jag kommer fram till mordplatsen vid Tunnelgatan där en polisbil
och en piketbuss står parkerad. Jag frågar några – Vad har hänt här då? En tjej
svarar -Ja det är nån som blivit skjuten, dom säjer att det är Palme. -Det va
som fan, säjer jag och ler inombords. Samtidigt ser jag länspolismästaren med
chaufför åka förbi mordplatsen i sakta mak. Jo men serru, det verkade som han
ville kolla att jobbet var utfört. ”
”Vem
tyckte att Palme skulle röjas ur vägen då? frågade polaren. -Jo du, den ordern
kom från högre ort. Vi var bara lejda att utföra mordet. Hur, det var vårt
problem, men vi kan ju det här med dirty jobs. Sen har jag mina misstankar om vilka
som verkligen kontaktade dom, som sen kontaktade oss. Men för Palmes, partiets och
statens skull så blev det locket på”. – Men Lisbet då, sa polaren, blev inte
hon träffad? – Nej jag sköt inte henne i alla fall. Skotthålen bak på deras
jackor är fejkade för att det skulle passa Lisbets och Holmérs version av hur
mordet gick till. Minns vad Holmér sa: Om sanningen om mordet på Olof Palme
kommer fram, så kommer den att skaka Sverige i sina grundvalar. Jo du
gosse, här har vi någonting som absolut inte tål dagens ljus.”
Detta
var något som var bekant för mej, detta var och är ju min teori. Hade jag rätt
om mordet på Palme?
-Nej
fan, jag måste med tåget till Köpenhamn, sa han till polaren. Ja visst ja,
tänkte jag och vaknade till, det ska ju jag också. Han försvann i vimlet. Hela
vägen till Köpenhamn tänkte jag på vad jag hade hört på puben på Göteborgs
Central. Var det Palmes mördare jag såg på puben? Gick det verkligen till så
som han sa, precis som jag hade trott och tror på än idag?
Strax
innan tåget stannade på København Hovedbangård ställde jag mej upp, tog väskan
och väntade på att kliva av tåget. Kände en klapp på axeln, vände mej om och
stirrade in i ett par skarpa blågröna ögon. – Du glömmer det du hörde på puben
i Göteborg va. Det stämmer inte. Jag skojade bara. Jag ville bara imponera på
polaren, honom kan man lura i precis vad som helst. – Det som jag reagerade på,
sa jag, var att det du sa stämmer precis med min teori om hur mordet på Palme
gick till. Att den/dom som utförde mordet fick grönt ljus. ”Ikväll kan ni slå
till, han är obevakad. Helt utan livvakter.”
Jag
tror att det var den blivande spaningsledaren Hans Holmér, hans polare Ebbe
Carlsson och kanske någon mer som var länken mellan mördaren och den stora
organisationen, där några ville röja Palme ur vägen. Holmér och Ebbe har ju
varit med förr när det skulle mörkläggas och vilseledas.
Personligen
tror jag faktiskt att Holmér och Ebbe var och är riktigt insyltade i
Palmemordet. Jag tror även att Carl Lidbom har haft sina fingrar med i syltburken. Orsaken, som jag tror, till att det blev locket på för att dölja
vem eller vilka som ville ha bort Palme är följande:
Officiellt
blev han skjuten i ryggen. Men… Huvudvittnet som jag ser det, taxichauffören,
berättar om ett möte. Rapports första nyhetssändning kl 04.00 talar om två
skott i bröstet. Peter i Solletuna-ambulansen som hämtade Palme, säger till
larmcentralen på frågan “Var skadan har tagit?” “…mitt i
bröstkorgen och det är en känd person”. Kenneth, vårdare från Sabbatsberg-ambulansen
rapporterar via radio till Sabb. ” joo två skott… ett rakt i bröstet… jag
vet inte var det andra sitter… var det har tagit… det var två skott i varje
fall”. Samt dödsattesten.” Förblödningsdöd efter sönderslitning av stora
kroppspulsådern vid skott i bröstkorgen” signerad av överläkaren vid
statens rättsläkarstation, Milan Valverius.
Uppgifterna
ändras sedan till att han blivit skjuten i ryggen. Allt från spaningsledningen
till obducenterna med obduktionsprotokollet ”köper” detta. T.o.m. Lisbet verkar
ju vara med. Varför? Vem gav order om detta? Det hela verkar nästan vara en
statskupp.”Bort med Olof”. Som sagt, här har vi någonting som absolut inte tål
dagens ljus.
Apropå
blunda för sanningen. När journalister dödas så är det också några som vill
dölja sanningen. Kanske obekväma sanningar. SR:s utrikeskorrespondent Nils
Horner togs av daga i Kabul. Tydligen trampade han någon på tårna. Kanske ett
beställningsjobb. Det kan vara någon som har intresse av att skrämma bort
utländska journalister. Det är ju val i landet om tre veckor.
Nej
nu kom jag ifrån ämnet lite grand.
En
annan teori angående Palmemordet som jag har funderat lite på är det så kallade
Sydafrikaspåret. Två månader innan skotten föll på Sveavägen hölls ju ANC-galan
i Scandinavium som samlade den svenska rockeliten. Där insamlades cirka tolv
miljoner till ANC, varav hälften var från regeringen som överlämnades
personligen på galan av just Olof Palme. I mitten av december 1985 sändes galan
i TV:n. Kanske detta var droppen för några motståndare till ANC som tyckte att:
Nej nu jävlar har han skitit i det blå skåpet…
Att
jag klämde en pilsner på puben på Göteborgs Central sommaren 2001 är sant
liksom min teori om Palmemordet, den tror jag på. Snubben som berättade storyn
för sin polare och som klappade mej på axeln är bara ett hittepå för att få
till en liten berättelse om min teori och min syn på mordet på Olof Palme för
28 år sedan.
I
ett samhälle där sanningen är ett problem, ruttnar moralen.
Tommy
Svensson den 12 mars 2014.