En hälsning från förr.

TJENARE
FOLKET

En hälsning
från förr.

Stora
Enso i Forshaga. Nattskiftet har pågått i ganska exakt fem timmar. Det har
blivit den 6 december, året är 2013, klockan är 02.46. Jag har gått ut för att checka
kupévärmaren i bilen. Snön yr. En liten släng av stormen ”Sven”. Vid
cykelstället ser jag något märkligt. Fotspår i snön efter två personer. Av
skostorleken verkar det vara två män, 44:or eller 45:or. Vad är det som är så
märkligt med det då? Spåren bara finns där, dom har kommit från ingenstans.
Ännu märkligare är att spåren går upp för en stentrapp som inte används idag.
Trappan som kommer ner vid cykelstället är kantad av ett järnräcke som har sett
bättre dagar. I övre änden stoppas trappan av ett Gunnebostängsel.

Jag
följer spåren med blicken. Spåren går bara halvvägs upp. Till vänster om trappan
står en björk. Rasslet i grenarna, spåren i snön och vindens tjut ger nästan ett
lite kusligt intryck. Jag beslutar mej för att undersöka spåren. Då är det som
en osynlig hand griper tag i mej. ”Dit går du inte, dom tillhör en annan tid”. Men
vad är detta? Vad är det frågan om? Samtidigt
hör jag röster. Rösterna kommer från mitten av trappan. Två män som talar med
varandra, men dom finns ju inte där, för mej är dom helt osynliga. Jag
uppfattar en norsk brytning men inte riktigt vad som sägs, men ett ord blir
väldigt tydligt. ”Syratornet”.

Syratornet?
Nu hängde jag inte riktigt med. Jag vänder mej om ett halvt varv för att kolla
platsen där syratornet stod en gång i tiden. Syratornet var ju en del av den
gamla sulfitfabriken. Men ingenting onormalt, bara ventilerna till
värmeväxlarna som avtecknar sej mot snöyran. Femton meter ovanför, i tomma
luften, gnistrar det plötsligt till. Ett ljussken. Ett antal bokstäver blir
synliga. Två av dom lyckas jag urskilja, ”G” och ”L”, kanske var det ett ”D”
också. Det hela varar nån sekund. Sen blir det som vanligt. Och snön som bara
yr.

Vad
var detta? Var det snöflingorna i den hårda vinden i kombination med nån
strålkastare som drev med mej. Där stod jag och fattade ingenting. Var det en
uppenbarelse. Det heter ju att ”När fan blir gammal blir han religiös”. Jag
vände mej tillbaka och stirrade på trappan. Snön yrde, rösterna hade tystnat,
spåren var borta. En rysning for genom kroppen då jag kom på vad Farsan hade
sagt om trappan cirka femton år tidigare. Trappan, sa han, var Cappelens trapp.

Fredrik
Cappelen, Mölnbacka-Trysils legendariske direktör. Var det han som hade gått
igen i snöstormen, tillsammans med Thoralf Olsen eller Björn Gregertsen eller John
Spangenberg eller Carl Johan Björnstad. Samtliga med norskt påbrå och samtliga
på höga poster när ”Sulfiten geck”. Och vad var ”G” och ”L” för nånting från
det märkliga ljusskenet jag såg där syratornet hade stått för 45 år sedan?

1921
hände följande i Forshaga. Fredrik Cappelen började som ingenjör på Sulfiten,
åtta år senare blev han VD för hela fabriken i Forshaga. Den 20 mars, palmsöndagen,
invigdes Forshaga kyrka. Axel Berg hette han, Forshagas förste kyrkoherde. Kamrer Alarik
Ahlstrand blev samma år Kommunalfullmäktiges förste ordförande. Den 15 februari
avlider doktor Emil Thorelius. Han kom till Forshaga 1903, samma år som Ludvig
Larsson startade sin berömda mattaffär. Doktor Emil Thorelius var således en av
dom första att begravas i Forshaga. Hans gravsten som restes 1926 är nog bland
den högsta på kyrkogården. Thorelius byggde ju det för ”oss äldre” Forshagabor,
det bekanta ”Läkebo”. Naturligtvis är Thoreliusgatan uppkallad efter honom

Doktor
Wessmark, Karl Wessmark, kom till Forshaga och Villa Läkebo samma år som
Thorelius gravsten restes. Det gamla Läkebo brann ner under Wessmarks tid men
byggdes upp igen till det Läkebo som en annan kommer ihåg. Karl Wessmark gick
ur tiden 1964, då var redan näste doktor, Börje Karlsson etablerad. Han hade
sin mottagning i en tillbyggnad i huset Bruksgatan 15. I samma hus startade Ludvig
Larsson sin mattaffär när året var 1903. Ludvig Larsson sålde ju mattor från
Forshaga Linoleum. Mattfabriken flyttade till Göteborg 1909 och byggnaden blev
blekeriet när Sulfiten tog över. 1928 byggde Ludvig det stora huset vid järnvägsstationen
och flyttade sin verksamhet dit. Idag finns ju bland annat barnavårdcentralen i
detta hus.

Lite
extra kuriosa är att både Läkebo och Ludvig Larssons gamla hus på Bruksgatan 15
fungerade som ungdomsgårdar i mitten på 70-talet.

Det
hände sej vid den tiden när Ludvig Larsson startade sin verksamhet på
Bruksgatan 15 att elektriciteten kom till byn. I backen där Bergsstigen går upp,
byggdes då ett transformatortorn. Ett tjugotal man var involverade i bygget.
Och nu ska vi koppla ihop det hela, som även gubbarna gjorde för 110 år sedan.

Men
först en liten anekdot.

Apropå
Sulfiten. Nångång runt 1964. Nya Sileriet, byggnaden som ligger där den gamla
mattfabriken låg. En TV-kamera var uppsatt vid massakaren för övervakningen.
Massakaren fanns där nuvarande centralförrådet på Stora Enso finns idag. Uppe i
kontrollrummet för sileriet, nuvarande omklädningsrummet på ”fyran”, sitter en
som vi kan kalla för Arne och övervakar det hela. En av arbetarna vid massakaren ställer sej
framför kameran, skjuter fram höfterna och gör ”obscena gester fram och
tillbaka med högerhanden”. Samtidigt kommer högste chefen, Carl Johan Björnstad
in i kontrollrummet med en massa andra höjdare och mäkta stolt vill han visa
upp anläggningen. Arne ser ju mannen på TV:n men kan inte göra något åt
situationen. Björnstad och dom andra höjdarna får också syn på mannen i TV:n.
Björnstad skriker med norsk brytning – VEM ÄR DENNE MANNEN??? HONOM VILL JAG SNAKKE
MED!!! Arne som mycket väl känner igen ”denne mannen” ursäktar sig med att han
inte hann se vem det kunde vara. Hur det hela avlöpte förtäljer inte historien.

Kanske
var det den händelsen som fick kunderna att backa. ”Nja, är det verkligen så seriöst
det här företaget”. Fem år senare stängdes ju fabriken. Sileriet gick ju i femton
år, nya blekeriet i fem år, den stora torkmaskinen i tio år, och panncentralen
i nästan tjugo. Tillsammans bör ju enheterna fungerat i minst 30 år. I 30 år
gick ju kokeriet och syratornet. Javisst ja, det var ju nånting med syratornet…

1937-38
byggdes ett nytt syratorn där det gamla hade stått. På det gamla syratornet fanns
ett budskap som Forshagaborna på den tiden gladdes åt. När det nya syratornet
byggdes hade budskapet försvunnit. Protesterna haglade. De ovan nämnde, kamrer
Alarik Ahlstrand och den legendariske mattförsäljaren Ludvig Larsson, satt båda
i styrelsen för elbolaget och dom beslöt att budskapet skulle flyttas till
transformatortornet i backen vid Bergstigen. Skylten tändes troligen nångång
runt 1939-40 och folket blev nöjda. Budskapet är ju bekant för alla Forshagabor,
GOD HELG. Så se detta som en hälsning från förr. Men hälsningen fungerar ju
alldeles utmärkt i dag också.

Farsan
berättade för mej om Cappelens trapp. Den bör vara anlagd i slutet på 30-talet. När Mölnbacka-Trysils VD, Fredrik Cappelen skulle ner
till fabriken från sin bostad på Forshaga herrgård tog han denna trappa. Trappan
skulle hållas ren från löv och annat bôs och nu när första snön kom så skulle han
nog inspektera om den var skottad. Och så kommer jag mitt i natten och stör
honom och hans polare när dom verkar diskutera ”Syratorn och GOD HELG”. Kanske
var det Thoralf Olsen som var med vid trappan. Han var överingenjör på Sulfiten
när syratornet byggdes om.

Jaha
du Tommy, du tror det var GOD HELG-skylten på det gamla syratornet du såg i
snöyran den där natten i förra veckan. Hur mycket pilsner hade du bôbble i dej
då? Nej gott folk, jag var spik nykter. Det gäller att ha alla sinnen öppna.
Dock inte vansinnet. Ibland när man jobbar nätter, särskilt stormnätter och
dimmiga höstnätter, händer det att man ser oförklarliga saker och träffar på
personer från gångna tider. Själar som var med när det begav sej. När Sulfiten
geck. Är det verkligen sant? Ja, men lite kryddat kanske det är…

Fotnot:
Enligt en overifierad uppgift kan det ha stått GLAD HELG på det gamla
syratornet.

Ett
postumt tack till legendaren och Forshagakännaren Helge Forseryd. Han gav mej
indirekt idén till detta inlägg.

Tommy
Svensson den 11 december 2013. I förrgår var det Anna-dagen. Enligt alla
bondepraktikor och husmorstips så ska lutfisken läggas i blöt den dagen, apropå
lut och syratorn. I syratornet gjorde man luten till kokeriet där man kokade
flis till massa, en massa flis gick det åt och det finns ju dom som gör en
massa flis på massan åxå. Ja ja, ge dä nu…