TJENARE FOLKET
Den okände soldaten.
En död hjälte som offrade sej för sitt land, och som numera finns ”six feet under”, hyllad utav diplomater, militär högvakt, miljoner turister världen över och en och annan furste som lägger ner en krans. Offer skördas efter hemkomsten från krigen även bland dom som överlevt.
Ira Hayes var en av de soldater som under en fruktansvärd strid på ön Iwo Jima under andra världskriget, reste upp den amerikanska flaggan på toppen av Mount Suribachi den 23 februari 1945. Två av soldaterna på den berömda bilden stupade en vecka efter att bilden togs. En månad efteråt dog ytterligare en av dom sex som reste flaggan. Tre av dom som reste flaggan, däribland Ira, kom hem. Ira hyllades först som en hjälte men han var en indian av Pima-stammen och stod inte så särskilt högt i kurs. Han drabbades sedan av det öde som så många krigsveteraner genom historien råkat ut för. Utfrusen och föraktad dog han, full i ett dike någonstans i Arizona, i januari 1955. Han fick en liten upprättelse efter döden och blev begravd på Arlingtonkyrkogården i Washington (Peter la Farge skrev en låt tillägnad Ira Hayes :The Ballad of Ira Hayes, mest känd blev den med Johnny Cash)
På Arlingtonkyrkogården vilar även USA:s okände soldat, egentligen fyra okända, dels från de båda världskrigen dels från Korea och Vietnam, hyllade som hjältar. Men dom överlevande då…Ja dom skall väl va glada att dom klarat sej med livet i behåll. Trauman och sånt då? Äsch en riktig karl ska väl klara av och se lite blod. Hårdföra marinkårsoldater ska väl inte lipa och få men för livet. Men verkligheten efter kriget, när adrenalinet har pumpat färdigt, verkar vara en sak som väldig få myndigheter världen över bryr sej om. Stenhårda krigare som blivit mänskliga vrak efter hemkomsten, lämnade åt sitt öde. ”We are proud of you.”
Sverige har soldater som varit i Afghanistan och som brottas med trauman, när dom kommer tillbaka till trygga gamla Svedala igen. Det har inte den svenska försvarsmakten räknat med. ”Vad säjer ni, skadas, chockas, lemlästas och dödas folk i krig? Det var det jävligaste, det hade jag ingen aning om”. För att citera Hasse Alfredson. Detta bör ju tas med i planerna innan man skickar trupper till oroshärdar. Nej, en död soldat är en bra soldat, han ska hyllas och äras. Har man överlevt ja då har man väl inte kämpat tillräckligt. Nu är ju svenskarna där i fredsbevarande syfte, men likväl skördas det offer även bland dom som är oskadda rent fysiskt.
Många länder hyllar sina okända soldater. De mest kända är väl Frankrike där han ligger begravd under Triumfbågen i Paris. Storbritannien, graven finns strax innanför ingången i kyrkan Westminster Abbey i London. Sovjet/Ryssland, där ligger han invid Kremlmuren i Moskva. USA som redan har nämnts. T.o.m. Tyskland har en soldat som ligger begravd tillsammans med en okänd fånge från ett koncentrationsläger. Detta ordnades av östtyska myndigheter 1969. Dom båda ligger i ”Neue Wache” som ligger vid Unter den Linden i Berlin. Italien har sin soldat vid Victor Emanuel monumentet i Rom. I Belgien ligger fyra okända soldater vid Place du Congres i Bryssel.
Australien, Canada, Polen, Finland, Grekland, Japan, Spanien, Tjeckien och flera andra länder har också anammat det hela med att hylla sina döda soldater. Det första land som kom på idén med en okänds soldats grav är troligen Danmark som under ”Treårskriget” mot Tyskland 1848-1851 begravde en okänd soldat och sedan reste ett monument kallad ”Landsoldaten”. Monumentet finns i staden Fredericia. Personligen tycker jag det är fint, eller vad man nu ska säga, att dom vårdar minnet av den okände soldaten som får symbolisera alla dom stupade i krig. Hade Napoleon, Caesar, Hitler, Karl XII, Hannibal, Djingis Kahn och andra erövrare varit berömda utan soldater? Knappast. Tänk om soldaterna hade sagt till Hitler :- Nä, kriga får du allt göra själv, här har du ett dynggrep så att du kan slåss mot Stalin, så slipper vi att sätta livet till.
”Mänskligheten måste få ett slut på krigen annars så kommer krigen att sätta stopp för mänskligheten” sa John F Kennedy och utökade antalet amerikanska soldater i Vietnam. ”USA bombar för fred i Vietnam” sa Gösta Bohman en gång. Vi krigar för att få leva i fred alltså. ”När fäderneslandet föder sina barn till mördare, och förväntar sig att de ska gå ut och mörda, då förråder jag fäderneslandet” sa Björnstjerne Björnsen. Men det är ju skillnad på krig och krig också. Ryssarnas kamp mot nazityskland, finnarnas kamp mot ryssarna i vinterkriget, vietnamesernas kamp mot USA t.ex. där dom slåss mot en fiende i det egna landet, det är ett krig som man kanske kan offra sej för. Men att som Sovjet gå in och kriga i Afghanistan, att som USA åka till Irak och slåss, kort sagt attackera andra länder, då citerar jag nog Björnstjerne.
Nej, som sagt en död soldat är en bra soldat, han ska hyllas och äras, han har offrat sitt liv för fosterlandet. Har man överlevt då får man leva med mardrömmarna oftast utan stöd och hjälp från regeringar som har beordrat dom ut i kriget. Så det kanske inte finns några överlevande i ett krig när allt kommer omkring. Ändå finns det frivilliga som gärna drar ut i fält.
Den 1 september är det 70 år sedan andra världskriget bröt ut, cirka 55 miljoner människor dog i detta krig, och många fler fick på ett eller annat sätt men för livet.
Nu 70 år efteråt så har utvecklingen gått framåt och krigen är utrotade och människorna lever i fred på hela jordklotet. Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut…
Lika aktuell nu som då.
When will they ever learn?
Tommy Svensson 18 augusti 2009